Anders "Acka" Andersson
Från Wikipedia
| Anders "Acka" Andersson | ||
| Ishockey, herrar | ||
 Olympiska spel |
||
|---|---|---|
| Silver | Innsbruck 1964 | Ishockey |
| Världsmästerskap | ||
| Brons | Finland 1965 | Ishockey |
| Guld | USA 1962 | Ishockey |
| Guld | Sovjetunionen 1957 | Ishockey |
Anders "Acka" Andersson, född 2 januari 1937, död 15 december 1989, var ishockeyspelare i Skellefteå AIK.
Anders "Acka" Andersson var centerforward i den omtalade myggkedjan som, förutom Andersson, bestod av Eilert "Garvis" Määttä och Karl-Sören Hedlund. Han var 18 år när han debuterade för Skellefteå i Allsvenskan 1955-56.
Han spelade 112 A-landskamper, en B-landskamp och tre U-landskamper. Han blev världsmästare 1957 och 1962, samt vann en olympisk silvermedalj 1964. Han vann Guldpucken två gånger, 1961 och 1962, som säsongens främste spelare i Elitserien i ishockey och Sveriges herrlandslag i ishockey. Han fick Stora Grabbars Märke i ishockey med nummer 54.
[redigera] Meriter
- VM-brons, Tammerfors, Finland, 1965
- VM-fyra, Genève och Lausanne, Schweiz 1961
- OS-femma, Squaw Valley, USA, 1960
- OS-silver, Innsbruck, Österrike 1964
- Världsmästare, Colorado Springs, USA 1962
- Världsmastare, Moskva, Sovjetunionen 1957
| Företrädare: Ronald "Sura-Pelle" Pettersson |
Guldpucken Acka Andersson 1961 |
Efterträdare: Acka Andersson |
| Företrädare: Acka Andersson |
Guldpucken Acka Andersson 1962 |
Efterträdare: Ulf Sterner |
Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Infobox ishockeyspelare}}.
