Anders Hillborg

Från Wikipedia
Anders Hillborg
Född31 maj 1954[1] (69 år)
Stockholm[2]
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm
SysselsättningKompositör[3], musikvetare, universitetslärare
ArbetsgivareLunds universitet
Musikhögskolan i Malmö
Utmärkelser
Grammis för årets kompositör (1996)[4]
Stora Christ Johnson-priset (1997)[5]
Webbplatshillborg.com
Redigera Wikidata

Per Anders Hillborg, född 31 maj 1954 i Sollentuna,[6] är en svensk tonsättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hillborg fick sina första musikaliska erfarenheter som körsångare, och var också inblandad i olika former av improviserad musik. 1976–1982 studerade han vid Musikhögskolan i Stockholm, bland annat kontrapunkt, komposition och elektronmusik, för lärare som Gunnar Bucht, Lars-Erik Rosell, Arne Mellnäs och Pär Lindgren. En viktig inspirationskälla var också Brian Ferneyhough, en ofta återkommande gästföreläsare.

Frånsett vissa tillfälliga undervisningsuppdrag (som professor i komposition vid Musikhögskolan i Malmö 1990 och lärare vid diverse mästarkurser) har Hillborg varit frilanskompositör på heltid sedan 1982. Hans verksamhetsfält är brett, och täcker såväl orkester-, kör- och kammarmusik som film- och popmusik. Ett exempel på det sistnämnda är hans samarbete med Eva Dahlgren, vilket resulterade i albumet Jag vill se min älskade komma från det vilda (1995). Hillborgs orkesterverk Eleven gates (2005–06) beställdes och uruppfördes av Los Angeles Philharmonic under Esa-Pekka Salonen.[7] Cold heat (2010) beställdes gemensamt av Berlinerfilharmonikerna, Finlands radios symfoniorkester och den schweiziska Tonhalleorkestern, och uruppfördes 2011 i Berliner Philharmonie under ledning av David Zinman.[8] Sirens (2010–2011), beställt av Los Angeles Philharmonic och Chicago Symphony Orchestra, uruppfördes i november 2011 i Los Angeles under ledning av Esa-Pekka Salonen.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Verkförteckning (urval)[redigera | redigera wikitext]

Orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Worlds (1978–79)
  • Clang & Fury (1985–89)
  • Liquid Marble (1994)
  • Dreaming River (1998)
  • King Tide (1999)
  • Gnomvibrationer (2000)
  • Exquisite Corpse (2002)
  • Mirages (2002)
  • Eleven Gates (2005–06)
  • Four Transitory Worlds (2008–09)
  • Flood Dreams (2009)
  • Cold Heat (2010)
  • Beast Sampler (2014)
  • Hymn of Echoes (2015)
  • Hyper Exit (2015)
  • Incantation (2015)

Konserter[redigera | redigera wikitext]

  • Violinkonsert nr 1 (1991–92)
  • Trombonkonsert (1993)
  • Klarinettkonsert (Peacock Tales) (1998)
  • Wing Prelude (från Peacock Tales, originalversion) (1998)
  • Pianokonsert (2000)
  • Konsert för 2 tromboner och orkester (2004)
  • Slagverkskonsert (2007)
  • Flöjtkonsert (2009)
  • Oboekonsert (Méditations sur Pétrarque) (2009)
  • Violinkonsert nr 2 (2016)[9]
  • Bach Materia (2017)

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Lamento (1981)
  • Hyacintrummet (1982)
  • Celestial Mechanics (1982–85)
  • Hautposaune för trombon och trummaskin (1990)
  • Fanfare (1991)
  • Närbilder (1991)
  • Tampere Raw (1991)
  • U-TANGIA-NA (1991)
  • Close Up (1992)
  • Nursery Rhymes I, II (1995)
  • Meltdown Variations (1995–96)
  • Påfågelsögonblick (1996)
  • Prélude (1997)
  • 160 sekunder (1998)
  • Brasskvintett (1998)
  • Åldrande elastiska sjöfåglar (1998)
  • Fugue (1999)
  • Kadenser till flöjtkonsert i G-dur, K.313 av Mozart (1999–2000)
  • Velocity Engine (2000)
  • Corrente della Primavera (2002)
  • Stockholmsfanfar (2002)
  • Tryffelhymn (2002)
  • Kongsgaard Variations (stråkkvartett) (2006)
  • Heisenbergminiatyrer (2006–07)
  • Six Pieces for Wind Quintet (2007)
  • Two Pieces for Solo Marimba (2008)
  • Duet (2009)
  • Notes pour Grimal (2010)
  • Vaporised Tivoli (2010)
  • The MAX Duo för cello och piano (2013)
  • Plainsong and Echoes (2013)
  • Primal Blues (2015)

Elektronisk musik[redigera | redigera wikitext]

  • Mentalhygien III (1979)
  • Rite of Passage (1979)
  • Kama Loka (1981)
  • The Ghost Sonata (1981)
  • Living Room (1982)
  • The Giveaway (1990)

Körmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är du som står bortvänd till text av Pär Lagerkvist (1977)
  • Lilla Sus grav (1978)
  • Mouyayoum (version för blandad kör) (1983–85)
  • Två motetter (Stella Maris, Se jag vill skapa...) (1984)
  • Hosianna I & II (1989)
  • Psaltarpsalm (1993)
  • Mouyayoum (version för manskör) (1999)
  • En midsommarnattsdröm (2001)
  • Endless Sky (2004)
  • Vid havet (2004)
  • The Cradle Song (2008)

Sånger[redigera | redigera wikitext]

  • O soluppgång i evigheten till text av Pär Lagerkvist (1973)
  • Innan kärleken kom för röst och orkester (1992)
  • Broken Necklace för röst och orkester, text Eva Dahlgren (1994)
  • Du som älskar för röst och orkester, text Eva Dahlgren (1994)
  • En gul böjd banan för röst och blåsorkester (1994)
  • Kväll för röst och violin eller trombon (1994)
  • När en vild röd ros slår ut... för röst, kör och orkester (1994)
  • Vild i min mun för röst och orkester, text Eva Dahlgren (1994)
  • Stenmannen för röst, kör och orkester, medkompositör Eva Dahlgren (1995)
  • Rap Notes 2000 för rappare och orkester (2000)
  • ...lontana in sonno... för mezzosopran och orkester (2002)
  • Sirens för sopran, mezzosopran, blandad kör och stor orkester (2011)
  • O dessa ögon (version för sopran och stråkar) (2011)
  • O dessa ögon (version för sopran och manskör) (2012)
  • The Strand Settings för sopran och stor orkester, text Mark Strand (2012–13)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Anders Hillborg, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ B.R.A.H.M.S., läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, grammis.se, läst: 31 maj 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.musikaliskaakademien.se, läst: 17 februari 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2004
  7. ^ Los Angeles Philharmonics webbplats, läst 2011-01-15 [1]
  8. ^ Berliner Philharmonikers webbplats, läst 2011-01-15 [2][död länk]
  9. ^ Erik Wallrup (22 oktober 2016). ”Lisa Batiashvili bländar i Hillborgs violinkonsert”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2016-10-22/43. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]