André Gorz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

André Gorz, född i februari 1923 i Wien, död 22 september 2007 i Vosnon, Aube, var en österrikisk-fransk socialistisk teoretiker, journalist och författare av stor dignitet. Jean Paul Sartre hävdade en gång till och med att Gorz "var den intelligentaste personen i Europa"[1]. André Gorz var biträdande chefredaktör för den franska tidskriften Le Nouvel Observateur och skrev flera uppmärksammade böcker om bland annat arbete och ekologi.

Gorz har utmejslat ett socialistiskt perspektiv som skiljer sig både från den socialdemokratiska reformismen och från den ortodoxa kommunismen. Han förespråkade aktivt en "revolutionär reformpolitik" som skulle gripa in i och omvandla den kapitalistiska samhällsstrukturen i grunden.

Centralt hos Gorz är hans teori byggd på en tudelning av samhället, jämförbar med Habermas (som Gorz delvis kritiserar) uppdelning mellan system och livsvärld: I den heteronoma sfären är all aktivitet nyttoinriktad och funktionell medan den autonoma sfären utmärks av aktivitet som i sig är av lika stor tillfredsställelse som det som aktiviteten eventuellt producerar. Gorz menar att dessa två typer av aktiviteter aldrig kan sammanfalla så som Marx förutspådde. Detta beror främst på att Gorz utgår ifrån en existentialistisk syn på subjektet vars fria aktivitet aldrig kan styras till att sammanfalla med den socialt funktionella aktiviteten. Gorz menar dessutom att den ekonomiska rationalismen är inbyggd i produktionsmedel samt arbetsfördelning vilket innebär att arbetarnas återövring aven produktionsmedlen inte skulle leda till någon nämnvärd minskning av alienation i arbetet. Gorz politiska vision består därför i en maximal minskning av den heteronoma, påtvingade, sfären till förmån för den autonoma, självständiga sfären.

Detta betyder i klartext minimering av lönearbete till förmån för helt icke-kommersiell eller (påtvingad) nyttoinriktad aktivitet. Människans frigörelse börjar utanför fabriksgrindarna huvudsakligen, inte innanför dessa, menar Gorz och återknöt till den unge Marx tankar om att avskaffa lönearbetet. Gorz blev därför en av de mest aktiva förkämparna för medborgarlön (basinkomst) i Europa. Gorz förknippades även med så kallad ekosocialism och den så kallade "Nya Vänstern", en tredje väg mellan klassisk kommunism och traditionell socialdemokrati.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • L'immateriel (2003), tysk version: Wissen, Wert und Kapital (2004)
  • Capitalism, Socialism, Ecology (1994)
  • Farewell to the Working Class (1982)
  • Reclaiming Work (1999)
  • Strategy for labor : a radical proposal (1968)
  • Socialism and revolution (1975)

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Arbetarrörelsen i överflödets samhälle (Stratégie ouvrière et néocapitalisme) (översättning Olle Moberg, Rabén & Sjögren, 1965)
  • Den svåra socialismen (Le socialisme difficile) (översättning Gudrun Ekeflo [m.fl.], Rabén & Sjögren, 1968)
  • Förrädaren (Le traitre) (Cavefors, 1969)
  • Ekologin och friheten (Écologie et liberté) (översättning Péter Szil i samarbete med Ingrid Blideman, Federativ, 1978) Fulltext
  • Ekologi och politik (Écologie et politique) (översättning Mats Löfgren, Bokomotiv,1979)
  • Farväl till proletariatet: bortom socialismen (Adieux au prolétariat, au delà du socialisme) (översättning Mats Löfgren, Bokomotiv, 1982)
  • Vägen till paradiset: bortom arbetssamhället (Les chemins du paradis) (översättning Mats Löfgren, Alfabeta, 1984)
  • Kritik av det ekonomiska förnuftet (Métamorphoses du travail) (översättning Britta Gröndahl, Alfabeta, 1990) Fulltext
  • Arbete mellan misär Och utopi (Misères du présent - richesses du possible) (översättning Johan Öberg, Daidalos, 2001)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.stockholmsfria.nu/artikel/20066

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]