Andrakammarvalet i Sverige 1968

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrakammarvalet i Sverige 1968
Sverige
1964 ←
15 september 1968
→ 1970

Sveriges riksdags andra kammares 233 platser
  Första parti Andra parti
  Tage Erlander 1952.jpg Gunnar Hedlund 1951.jpg
Ledare Tage Erlander Gunnar Hedlund
Parti Socialdemokraterna Centerpartiet
Föregående val 112 36
Erhållna mandat 125 39
Mandatförändring +13 +3
Röster 2 420 242 778 810
Andel 50,12 % 16,13 %

Statsminister före valet

Tage Erlander
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Tage Erlander
Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1968 till Sveriges riksdags andra kammare hölls den 15 september 1968.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraterna gick till val på bland annat ett starkt försvar, ökat inflytande för de anställda samt arbetstidsförkortning. Högerpartiet gick till val på kamp mot prisstegringar, "utveckling av de sociala reformerna" samt en modernisering av skattesystemet.

Mellan de tre borgerliga partierna och deras partiledare Hedlund, Wedén och Holmberg hölls borgfred. Vid Centerpartiets riksting i Visby förklarade Hedlund den 17 juni att "efter den socialdemokratiska tillbakagången i kommunalvalen för två år sedan är förutsättningarna nu gynnsammare för att enpartiväldet slutgiltigt skall brytas. Utsikerna för ett regimskifte i höst bör rimligen vara goda".[1]

I slutet av juli blev spänningen i Tjeckoslovakien allt högre. Den 26 juli förklarade folkpartiledaren Sven Wedén att regeringen borde göra ett uttalande som tog avstånd från ett eventuellt sovjetiskt intåg i Tjeckoslovakien eftersom den sovjetiske regeringschefen Kosygin hade besökt Sverige några veckor tidigare och då förklarat vikten av länders territoriella integritet. Wedéns krav ledde till motangrepp från både Erlander och Palme som ansåg att uttalandet var väldigt klumpigt. När invasionen ändå skedde natten mellan den 20-21 augusti var förstås Kosygins tal tomt prat och Wedén hade legat rätt i tiden. Några veckor senare lade regeringen fram en hemligstämplad rapport som påstods bevisa att ett svenskt uttalande vid den tiden riktat mot Sovjetunionen varit olämpligt. Genom hemligstämplingen kunde rapporten inte granskas kritiskt. Hemligstämplingen upphävdes först av regeringen Carl Bildt.

Sveriges kommunistiska parti hade bytt namn till Vänsterpartiet kommunisterna i maj 1967 i ett led att distansera sig från Sovjetunionen. Den sovjetiska interventionen i Tjeckoslovakien väckte dock stor harm hos många svenskar och valet blev ett katastrofval för partiet, trots att VPK varit det första svenska parti att fördöma sovjetmilitärens agerande i Tjeckoslovakien.

Vänsterpartiet kommunisterna ingick i en valallians med det egna ungdomsförbundet Vänsterns Ungdomsförbund samt Socialistiska Förbundet. Ungdomsförbundet skulle dock lämna partiet 1970 och bytte namn till Marxist-Leninistiska Kampförbundet.

För första gången sköttes TV:s partiledarintervjuer av journalister och inte partierna själva. Utfrågare i TV-sändningen var "de tre O:na", Åke Ortmark, Gustaf Olivecrona och Lars Orup.

Efter valet, den 24 september, meddelade Högerpartiets ledning att man avsåg att ändra partinamnet, preliminärt till Samlingspartiet.

Bland de nya riksdagsledamöterna fanns den 23-årige Anders Björck från Nässjö och 25-åriga Lena Hjelm-Wallén från Sala.

Partiernas valaffischer:

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Resultat i andrakammarvalet 1968

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal % +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Tage Erlander 2 420 242 50,12 +2,8 125 +12
  Centerpartiet Gunnar Hedlund 778 818 16,13 +2,5 39 +3
  Folkpartiet Sven Wedén 724 899 15,01 −2,7 34 −9
  Högerpartiet Yngve Holmberg 670 478 13,88 −0,8 32 −1
  Vänsterpartiet kommunisterna C.-H. Hermansson 145 172 3,01 −2,2 3 −5
  Kristen demokratisk samling Birger Ekstedt 72 411 1,50 −0,3 0 +− 0
  Övriga partier1 17 276 0,36
Antal giltiga röster 4 829 296 100,00   233  
Ogiltiga röster ?  
Totalt (varav poströster: 278 743) 4 861 901
(89,48 %)

1Posten "Övriga partier" består främst av valsamverkan fp+c+h samt valsamverkan c+fp.

Socialdemokraterna fick i valet sitt näst högsta valresultat (50,1 procent) sedan andrakammarvalet 1940 då partiet 53,8 procent. Det borgerliga blocket (FP, C och H) fick sammanlagt 45 procent. Antalet röstberättigade var 5 433 412 personer.

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Valets store segrare blev Tage Erlander som i sitt sista val som partiledare kunde leda partiet till egen majoritet i riksdagen. Rollen som det näst största parti förlorades av Folkpartiet och den rollen skulle istället intas av Centerpartiet ända fram till 1979.

Regeringen Erlander III satt kvar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl-Erik Nilsson (1998). Ett centerparti och dess hövdingar. Stockholm: Nerthus förlag. sid. 84. ISBN 91-88652-04-1 
  2. ^ [a b c] Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte – 40 år med svensk kristdemokrati. 1964–2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 26. ISBN 9185036528 
  3. ^ Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte – 40 år med svensk kristdemokrati. 1964–2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 28. ISBN 9185036528