Andrea Orcagna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrea Orcagna - Matteusaltaret (ca 1367). Uffizierna, Florens.

Andrea Orcagna egentligen Andrea di Cione Arcangelo, född cirka 1308 i Florens, död 1368 i Florens, var en florentinsk målare, skulptör och arkitekt. Han studerade för Andrea Pisano och Giotto di Bondone.

Andrea Orcana omtalas ett par gånger före 1300-talets mitt första gången, men hans egentliga verksamhet infaller efter denna tid. På 1350- och 1360-talen var han medarbetare vid uppförandet av domen i Florens. Han var även sysselsatt Loggia dei Lanzi samt vid domen i Orvieto. Särskilt syns Andrea Orcagna ha varit verksam med golvsmyckning i mosaik. Som skulptör har hans namn blivit känt genom det stora tabernaklet i Or San Michele, Florens (utfört 1348-59), som upptar de 12 apostlarna i friskulptur samt reliefer, dels 8 med scener ur Maria levnad, dels 14 med dygderna. Särskilt i reliefkompositionen med fri måleriks hållning visar sig Andrea Orcana stå på höjdpunkten av sin tid och förbereda den kommande utvecklingen. Slutligen var han även en framstående målare, såsom i altarverket i Strozzikapellet i Santa Maria Novella i Florens.[1]

Andrea Orcagnas bror Nardo i Cione (känd från 1340-talet, död 1366) är sannolikt mästare till de stora fresker i nyssnämnda kapell vilka efter Dante framställer Yttersta domen, Paradiset och Helvetet. Ytterligare en bror, Jacopo di Cione, troligen den yngste (omtalad 1365-1398) har haft betydelsen att föra Andrea Orcagnas konst, särskilt måleriet fram till 1300-talets slut. Av hans i urkunderna omtalade många bilder finns flera kvar i och utom Italien. Åt sin bror Andrea fullborade han ett för Or San Michele beställt Matteusaltare (nu i Uffizierna).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 826-27