Andreas Lindblom

Från Wikipedia
Andreas Lindblom
Andreas Lindblom (till vänster) visar Sigismund II:s rustning för Démétre Loukatos.
Född8 februari 1889[1][2]
Askeby församling[1], Sverige
Död22 mars 1977[1][2] (88 år)
Oscars församling[1], Sverige
BegravdTyresö gamla kyrkogård[3]
Medborgare iSverige
SysselsättningKonsthistoriker, universitetslärare
ArbetsgivareHarvard University
MakaAlice Nordin
(g. 1917–1918)
Gerda Planting-Gyllenbåga
(g. 1919–)[1]
SläktingarJohannes Lindblom (syskon)
Redigera Wikidata
Från den internationella arkeolog- och konsthistorikerkonferensen i Visby 1945. Andreas Lindblom tvåa från höger.

Andreas Adolf Fredrik Lindblom, född 8 februari 1889 i Askeby i Östergötland, död 22 mars 1977 i Stockholm, var professor i konsthistoria vid Stockholms högskola och därefter styresman för Nordiska museet och Skansen, och styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet 1940-1945.[4]

Biografi

Fadern var kyrkoherden Christian Fredrik Lindblom och modern Anna, född Sehmann. Andreas var yngst i en syskonskara på tio. En av bröderna, Johannes Lindblom, var teolog och rektor vid Lunds universitet.

Lindblom tjänstgjorde som amanuens vid Statens historiska museum från 1910 och vid Nationalmuseum från 1917. 1916 blev han filosofie doktor med avhandlingen La peinture gothique en Suéde et en Norvège, docent i konsthistoria vid Stockholms högskola samma år samt professor 1925. 1929 utsågs han till Nordiska museets och Skansens styresman.[5]

Som forskare ägnade han sig främst åt medeltidens konst med verk som Nordtysk skulptur och måleri i Sverige från den senare medeltiden (1916), Den heliga Birgitta, bildverk i skulptur och måleri från Sveriges medeltid (1918), Birgittautställningen (1918, med I. Collijn), häfte 2 av Sveriges kyrkor. Östergötland (1921), Medeltida vävnader och broderier i Sverige (2 band, 1928-29, tillsammans med Agnes Branting) och Medieval embroideries and textiles in Sweden (1932). Även åt 1700-talets konst har Lindblom ägnat ett flertal nyorienterade skrifter, däribland Fransk barock och rokokoskulptur i Sverige (1923), J.-Ph. Bouchardon och de franska bildhuggarna vid Stockholms slott under rokokotiden (1924) och Rokokon (1929). Lindblom författade därutöver en mängd vägledningar, utställningskataloger och dylikt samt verkställde museala nyordningar av Statens historiska museum, Nordiska museet, Vadstena klostermuseum och andra museer.[5]

Under andra världskriget var Andreas Lindblom engagerad till stöd för de nordiska grannländerna. Han var bland annat ordförande för Finlandskommittén, som verkade till stöd för Finland under vinterkriget 1939-1940. I denna egenskap figurerade han också indirekt i utredningen kring attentatet mot Norrskensflamman 1940, eftersom några av de Finlandsaktivister i Norrbotten som han träffat och även gett finansiellt stöd senare skulle komma att ingå bland dem som genomförde terrordådet mot tidningen.[6]

Han är begravd på Tyresö kyrkogård.

Priser och utmärkelser

Tryckta skrifter

Se Karin Ehrnborg, Andreas Lindbloms tryckta skrifter under femtio år 1906-1955. Förteckning upprättad vid hans avgång från styresmannaskapet vid Nordiska Museet. Stockholm 1957, 62 sidor.

Andreas Lindblom (1936) den gustavianska stilens genombrott i Stockholms slott - Svenska Kulturbilder Band 3 s 169. Ingår i serien Tidsstilarna i de kungliga slotten.

Källor

  1. ^ [a b c d e] Andreas A F Lindblom, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Lindblom, Andreas, Grove Art Online, 12 januari 2018, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T051161, Andreas Lindblom.[källa från Wikidata]
  3. ^ Lindblom, Andreas Fredrik Adolf, Svenskagravar.se, läs online, läst: 1 juli 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. sid. 355. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758 
  5. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 253 
  6. ^ Ulf Oldberg: Attentatet mot Norrskensflamman. Bonniers 1972 (s. 15, 17 f., 135, 137, 164).

Externa länkar