Andrej Vlasov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrej Vlasov
Bundesarchiv Bild 146-1984-101-29, Andrej Wlassow.jpg
Generallöjtnant Andrej Vlasov år 1942.
Information
Född 14 september 1900
Lomakino, Tsarryssland
Död 2 augusti 1946 (45 år)
Moskva, Sovjetunionen
I tjänst för Sovjetunionen
Nazityskland
Tjänstetid 1919–1945
Grad Generallöjtnant
Befäl 99:e divisionen
4:e mekaniserade kåren
20:e armén
2:a stötarmén
Ordförande i Kommittén för befrielsen av folken i Ryssland
Utmärkelser Order of Red Banner ribbon bar.png Röda fanans orden
Order of Lenin Ribbon Bar.svg Leninorden
(Alla sovjetiska ordnar drogs tillbaka efter avhoppet till Tyskland.)

Andrej Andrejevitj Vlasov (ryska: Андрей Андреевич Власов), född 14 september (1 september g.s.) 1900 i Lomakino nära Nizjnij Novgorod, död 2 augusti 1946 i Moskva, var en sovjetisk militär som efter att ha blivit tillfångatagen stred på Tysklands sida i andra världskriget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vlasov var lantägarson och studerade teologi. Han inkallades 1919 till Röda armén och stred under ryska inbördeskriget i Ukraina, Kaukasus och Krim. Efter att Vlasov gått med i kommunistpartiet 1930 avancerade han snabbt i graderna till generallöjtnant. Han sändes till Kina 1938 som rådgivare till Chiang Kai-Shek.

Under första fasen av det tyska anfallet på Sovjetunionen 1941 var Vlasov chef för den 4:e mekaniserade kåren och stred mot tyskarna på den sovjetiska sydvästra fronten. Han förde sedan befäl över den sovjetiska 37:e armén som försvarade Kiev, men sedan staden omringats flögs Vlasov ut. I slaget vid Moskva i december samma år kommenderade Vlasov den 20:e armén och var en av de mest framgångsrika sovjetiska generalerna under slaget. För sina insatser omnämndes han bland annat i tidningen Pravda den 13 december 1941.

1942 var Vlasov ställföreträdande chef för 2:a stötarmén vid Volchovfronten. Hans trupper hade till uppgift att lyfta den tyska blockaden runt Leningrad. Hans armé blev omringad och försvarade sig inom inringningen i nästan två månader. Till slut hamnade närmare 60 000 ryska soldater i tysk fångenskap medan Vlasov flydde ut i skogarna. Den 12 juli 1942 blev han tysk krigsfånge. Den 14 juli förhördes Vlasov av tyskarna och redan sju veckor senare hade han gått över på deras sida för att hjälpa till i kampen mot Stalin och bolsjevismen.

1944 blev han ledare för Kommittén för befrielsen av folken i Ryssland (KONR) och dess väpnade gren Ryska befrielsearmén (ROA). Hitler vägrade länge ge tillstånd till att beväpna Vlasovs armé och sätta in den mot ryssarna, men den dåliga krigslyckan tvingade tyskarna att tänka om. Vlasov fick till slut tre egna divisioner av vilka en deltog i striderna mot den sovjetiska armén vid övergången av floden Oder i mitten av april 1945, där ROA-soldaterna utmärkte sig för sitt hårdnackade motstånd. Valsovs divisioner var dock inte de enda med tidigare sovjetiska medborgare i Nazitysklands tjänst; enligt uppskattningar rörde sig om minst 650 000 soldater.[1]

I samband med krigsslutet kapitulerade Vlasov för de västallierade men överlämnades av dessa till Sovjetunionen och avrättades i augusti 1946 genom hängning tillsammans med 11 av sina medarbetare från ROA. I Sovjetunionen och ännu bland kommunistapologeter är namnet Vlasov liktydigt med landsförrädare, närmast som en rysk quisling och många av de ryssar som slogs på tyskarnas sida kallades schablonmässigt för vlasovtsy (ungefär "Vlasov-män"), oavsett om dessa hade tillhört ROA eller inte. Försök att hindra rehabilitering av Vlasov har gjorts i Ryssland. På begäran av en "social organisation" (Za veru i otetjestvo, "För tro och fosterland") år 2001 kom en utredningskommission fram till att det saknades grund för att rehabiliteringslagarna skulle kunna tillämpas i fallet Vlasov.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mark Mazower Hitler's Empire. Nazi Rule in Occupied Europe, Allen Lane 2008, ISBN 978-0-7139-9681-4, s. 462 - återger Reitlinger The SS, Alibi of a Nation London 1956, s. 200-201; Dallin German Rule in Russia 1941-1945: A Study of Occupation Policies, Boulder,Colorado, 1981, s. 534
  2. ^ Korchagina, Valeria; Zolotov, Andrei Jr (November 6, 2001). ”It's Too Early To Forgive Vlasov”. The St. Petersburg Times. http://www.sptimes.ru/index.php?action_id=2&story_id=5830.  (engelska)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bishop, Chris (2007). Hitlers utländska divisioner: utländska frivilliga i Waffen-SS 1940-1945. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Libris 10503217. ISBN 978-91-976100-9-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]