Attacken mot Pearl Harbor

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anfallet mot Pearl Harbor)
Hoppa till: navigering, sök
Attacken mot Pearl Harbor
Del av stillahavskriget i andra världskriget
Attack on Pearl Harbor Japanese planes view.jpg
Fotografi från ett japanskt plan vid Battleship Row i början av attacken. Explosionen i mitten är en torpedträff på USS West Virginia.
Ägde rum 7 december 1941
Plats Huvudsakligen Pearl Harbor, Hawaiiterritoriet, USA
Resultat USA förklarar krig mot Kejsardömet Japan
Nazityskland och Kungariket Italien förklarar krig mot USA.
Stridande
 USA  Kejsardömet Japan
Befälhavare/ledare
USA Husband Kimmel
USA Walter Short
Kejsardömet Japan Chuichi Nagumo
Kejsardömet Japan Isoroku Yamamoto
Styrka
8 slagskepp,
8 kryssare,
30 jagare,
4 ubåtar,
49 andra fartyg,[1]
~390 flygplan
Första luftflottan:
6 hangarfartyg,
2 slagskepp,
2 tunga kryssare,
1 lätt kryssare,
9 jagare,
8 tankfartyg,
23 ubåtar,
5 miniubåtar,
414 flygplan
Förluster
4 slagskepp sänkta,
4 slagskepp skadade inklusive 1 grundstöt
2 jagare sänkta, 1 skadad
1 annat fartyg sänkt, 3 skadade
3 kryssare skadade[A]

188 flygplan förstörda
155 flygplan skadade,
2 403 militärer döda
1 178 militärer skadade
57 civila döda
35 civila skadade[2][3]
4 miniubåtar sänkta,
1 miniubåt grundstött,
29 flygplan förstörda,
55 flygare döda
9 ubåtsbesättningsmän döda
1 ubåtsbesättningsman tillfångatagen[4]

Attacken mot Pearl Harbor (kallad Hawaii Operation eller Operation AI[5][6] av det japanska kejserliga högkvarteret (Operation Z i planeringsstadiet)[7] och Slaget vid Pearl Harbor[8] var ett överraskningsanfall som utfördes av den kejserliga japanska flottan mot den amerikanska marinbasen vid Pearl Harbor, Hawaii på morgonen den 7 december 1941. Nästa dag förklarade USA krig mot Japan vilket resulterade i landets inträde i andra världskriget. Attacken var tänkt som en förebyggande åtgärd för att hålla den amerikanska Stillahavsflottan borta från kriget som kejsardömet Japan planerade i Sydostasien mot Storbritannien och Nederländerna, samt USA i Filippinerna. Basen attackerades av japanska flygplan (totalt 353, i två omgångar) som startade från sex hangarfartyg.[9]

Fyra amerikanska slagskepp sänktes (av vilka två bärgades och togs i bruk senare i kriget) och alla de fyra andra närvarande slagskeppen skadades. Japanerna sänkte eller skadade också tre kryssare, tre jagare, ett luftvärnsutbildningsfartyg[B] och ett minfartyg. 188 amerikanska flygplan förstördes, 2 402 personer dödades [10] och 1 282 skadades. Kraftstationen, varvet, underhållstjänsten, bränsle- och torpedlagringsanläggningarna samt ubåtskajerna och högkvarteret (även plats för underrättelsesektionen) attackerades inte. De japanska förlusterna var små, med 29 flygplan och fem miniubåtar förlorade och 65 militärer dödades eller sårades. En japansk sjöman tillfångatogs.

Attacken var en stor flygoperation under andra världskriget och kom som en stor chock för det amerikanska folket. Det inhemska stödet för isolationismen, som varit starkt, försvann. Tysklands krigsförklaring mot USA, som inte begärts av något fördrag, flyttade USA från begränsat stöd till Storbritannien (till exempel genom Lend-Lease Act) till aktiv allians och fullt deltagande i kriget i Europa. Trots många historiska prejudikat för oanmälda militära åtgärder ledde avsaknaden av en formell förvarning från Japan, särskilt medan förhandlingarna fortfarande tydligt pågick, till att president Franklin D. Roosevelt i sitt tal proklamerade att den 7 december skulle vara "en dag som kommer att leva i vanära".

Förberedelserna[redigera | redigera wikitext]

Den japanska kommendören Kameto "Gandhi" Kurojima kom fram till att anfallet skulle utföras med sex hangarfartyg understödda av nio jagare och en tung kryssare. Denna flotta kallades för Första luftflottan (Koku Kantai på japanska). Viceamiral Chuichi Nagumo hade befälet över flottan. En liten stödstyrka som bestod av två slagskepp och två tunga kryssare skulle skydda Första luftflottan från ytfartyg. Flottan färdades över norra Stilla havet för att undvika spaningsflyg.

Militärledningen kom överens att anfallet skulle starta den 7 december klockan 8:00. Första mål var hangarfartygen och de stora slagskeppen (sedan skulle flygfält och hangarer attackeras för att hindra amerikanskt flyg från att slå tillbaka).

De sex hangarfartygen skulle ha med sig cirka 390 plan. Aichi D3A "Val" störtbombare, Nakajima B5N "Kate" torpedbombare och Mitsubishi A6M Zero-Zen "Zeke" jaktflygplan var flygplanen som skulle användas. Mitsuo Fuchida var chef för anfallet.

"Niitaka-yama ni nobore", eller Bestig berget Niitaka, var kodordet som skulle användas om Nagumo skulle anfalla Pearl Harbor. "To...to...to..." följt av "Tora-Tora-Tora" skulle Fuchida använda om anfallet hade överraskat fienden.

Den 26 november lämnade Första luftflottan Hitokappubukten tillsammans med stödflottan och tankfartyg från Japan. Den 1 december mottog Nagumo anfallsordern. Två dagar senare tankade flottan vid datumgränsen och började med en hastighet av 25 knop svänga in mot Pearl Harbor.

Enheter som ingick i anfallsstyrkan[redigera | redigera wikitext]

Anfallet[redigera | redigera wikitext]

USS Shaw exploderar.

Den 7 december 1941, då anfallet skulle ske, väntade Pearl Harbor en division B-17 från fastlandet och därför sände man radio från Pearl Harbor hela dygnet. Klockan 06:00 på morgonen den 7 december lyfte det första japanska flygplanet i anfallet och på 15 minuter hade de första 183 planen lyft. Samtidigt fick Pearl Harbor in signaler på sin radar men trodde att det var B-17-planen från fastlandet som kom.

Cirka klockan 07:55 började bomber och torpeder falla. Efter tio minuter träffades USS Arizona av en bomb som penetrerade pansardäcket i närheten av Torn 2 och exploderade, varvid den antingen antände ett svartkrutförråd för salutkanoner och katapulter (troligast enligt utredningar efter kriget) eller (mindre troligt enligt samma utredningar) detonerade inne i den främre ammunitionsdurken för huvudpjäserna; oaktat vilket ledde detta till att drivladdningarna (röksvagt krut i silkespåsar) för huvudpjäserna som lagrades i ammunitionsdurken exploderade. Explosionen på Arizona orsakade 1200 amerikanska besättningsmäns död.

Ytterligare sju fartyg sänktes eller förstördes och oljan som fartygen hade släppt ut började brinna. Fler än 200 amerikanska flygplan förstördes på marken innan de hann lyfta. Omkring klockan 9:00 lyfte den andra japanska anfallsvågen bestående av 167 flygplan.

Efter anfallen hade Japan endast förlorat 29 flygplan, 55 flygare, en ubåt och fem miniubåtar. I jämförelse hade omkring 2403 amerikanska militärer och civila stupat, åtta fartyg sänkts och cirka 250 flygplan förstörts. De amerikanska hangarfartygen (ett av japanernas huvudmål) var till havs och förblev oskadda, vilket var ett strategiskt bakslag för anfallarna.

Konspirationsteorier[redigera | redigera wikitext]

Det finns viss omstridd information som hävdar att USA tillät anfallet på Pearl Harbor. Enligt dessa uppgifter ska Japan ha skickat en krigsförklaring samma morgon som anfallet inleddes. Meddelandet försvann och dök enligt USA:s administration inte upp förrän några dagar efter anfallet. Andra saker som i vissa kretsar anses besvärande är att alla nyare krigsfartyg som normalt befann sig i Pearl Harbor var ute på övningsuppdrag samma dag som attacken skedde. USS Arizona var förvisso ett känt fartyg men av äldre modell. Radiotystnad var också beordrat utan några egentligen kända adekvata anledningar. Radiotystnaden gjorde det omöjligt för de militära stationerna att söka bekräftelse på om det verkligen var de förväntade B-17-planen som upptäckts från det att de först beskådats tills själva anfallet ägde rum.

Enligt de som förespråkar denna teori var således USA:s president och administration medvetna om att Japan skulle anfalla Pearl Harbor, men lät detta ske för att få en stark opinion för att gå in i kriget. Detta var ett krig som den gemene amerikanen före anfallet mot Pearl Harbor inte ville delta i, men som USA:s administration antagligen insåg att landet förr eller senare kommer att tvingas in i.

Denna teori bygger enbart på spekulationer och saknar belägg; den brukar därför klassificeras som just en konspirationsteori och inte konspiration.

Följder[redigera | redigera wikitext]

President Franklin D. Roosevelt undertecknar krigsförklaringen mot Japan dagen efter anfallet.

USA begick många misstag före anfallet mot Pearl Harbor. Det kanske största misstaget var att underrättelsetjänsten "förlorat kontakten" med stora delar av den japanska flottan och bedömde att hela anfallet skulle sättas in söderut, mot Malaysia och andra områden som anfölls samma dag. En del undersökningar har dock visat att förmågan att stå emot det japanska anfallet var mycket liten, även om förvarning skulle ha inkommit i förväg.

Bland motiveringarna finns att den japanska flygstyrkan bestod av hela 350 flygplan, långt tillräckligt för att slå ut hela Pearl Harbors flygförsvar även om det hade varit luftburet, i synnerhet då amerikanska hangarfartyg inte låg i hamnen. I början av kriget hade dessutom japanska piloter nästan dubbelt så många flygtimmar i träning som de amerikanska och det japanska Zero-jaktflygplanet var långt mer effektivt än sin amerikanska kontrahent, P-40 Warhawk.

Vid olika simulerade studier har det även framkommit att om man nåtts av tidig förvarning och försökt flytta flottan ur hamnen var inte hamninloppet stort nog för att flytta ut fartyg effektivt, det hade enligt militära experter endast lett till ökad förvirring och större förödelse mot fartygen.

Slutligen kan det ur vissa perspektiv ses som turligt för USA att anfallet kom som en överraskning då man vid ett väntat anfall förmodligen dragit tillbaka hangarfartygen till Pearl Harbor, vilket sannolikt hade lett till förstörelse även av dessa och eventuellt ett helt annat förlopp av kriget.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

a Om inget annat anges var alla listade fartyg bärgningsbara.[11]
b USS Utah (AG-16, tidigare BB-31)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ships Present at Pearl Harbor, 0800 7 December 1941” (på engelska). History.navy.mil. http://www.history.navy.mil/faqs/faq66-2.htm. Läst 11 september 2010. 
  2. ^ Conn 2000, s. 194
  3. ^ GPO 1946, s. 64–65
  4. ^ Gilbert, Martin (1989). The Second World War. Sid. 272 
  5. ^ Prange, Gordon W.; Goldstein, Donald & Dillon, Katherine (2000) (på engelska). The Pearl Harbor Papers. Brassey's. Sid. 17ff. http://books.google.ca/books?hl=en&lr=&id=q2pFnALHfykC&oi=fnd&pg=PA1&dq=commander+submarines+asiatic+fleet+young+pearl+harbor&ots=0Nt92QpZfS&sig=5QLkNif-iE7aNoRD7kwuIe8nrt0#v=snippet&q=%20Operation%20AI&f=false 
  6. ^ Wilford, Timothy (januari 2002). ”Decoding Pearl Harbor” (på engelska). The Northern Mariner (XII, #1). Sid. 32fn81  För den japanska benämningen av Oahu.
  7. ^ Fukudome, Shigeru (december 1955). ”Proceedings” (på engelska). Hawaii Operation. United States Naval Institute. Sid. 1315–1331 
  8. ^ Morison 2001, s. 101, 120, 250
  9. ^ Parillo 2006, s. 288
  10. ^ ”Full Pearl Harbor Casualty List” (på engelska). Usswestvirginia.org. http://www.usswestvirginia.org/ph/phlist.php. Läst 11 september 2010. 
  11. ^ ”Damages sustained by ships as a result of the Japanese raid, December 7, 1941” (på engelska). Ibiblio.org. 23 april 2000. http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/rep/Pearl/CinCPac-Damage.html. Läst 11 september 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Böcker
Amerikanska regeringsdokument

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]