Angelo Mai
Från Wikipedia
| Angelo Mai | |
| Kardinal i Katolska kyrkan | |
|---|---|
| Född | 7 mars 1782 Schilpario, Bergamo, Italien |
| Död | 9 september 1854 (72 år) Castelgandolfo, Italien |
| Biskopsstol | Ej biskopsvigd |
| Kardinalstitel | Kardinalpräst av Sant'Anastasia |
| Utnämnd | 19 maj 1837 (in pectore) |
| Se även: Kardinal ⋅ Titulus ⋅ Konsistorium | |
Angelo Mai (Majo), född 7 mars 1782 i Schilpario i provinsen Bergamo, Italien, död 9 september 1854 i Castelgandolfo, var en italiensk kardinal, upptäckare
och utgivare av handskrifter ur den klassiska och patristiska litteraturen samt uttolkare av palimpsester.
Han inträdde 1799 i jesuitorden och blev 1813 föreståndare för Ambrosianska biblioteket i Milano. 1811 genomförde han en omfattande undersökning av manuskriptet "Ilias Picta".
De många handskrifter, som han därifrån utgav, förskaffade honom 1819 anställning som bibliotekarie vid Vatikanbiblioteket i Rom. Den 19 maj 1837 utnämndes Mai till kardinalpräst (in pectore) med Sant'Anastasia som titelkyrka.
Hans arbeten är samlade i huvudsakligen 4 samlingsverk:
- Scriptorum veterum nova collectio (10 band, 1825-1838)
- Classici auctores e vaticanis codicibus editi (10 band, 1828-1838)
- Spicilegium romanum (10 band, 1839-1844)
- Nova patrum bibliotheca (7 band, 1844-1871)