Animacitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Animacitet är en klassificering av substantiv baserat på deras "levandehet." Animacitet kan manifestera sig som en enkel dikotomi (levande/icke-levande) eller ett mer komplext hierarkiskt kontinuum mellan "animat" och "inanimat" (dvs "mer" eller "mindre" levande).

Animacitetshierarkin[redigera | redigera wikitext]

I språk som behandlar animacitet som en hierarki brukar hierarkien se ut som följande:

1:a/2:a person < 3:e person < egennamn < mänskliga substantiv < animata substantiv < inanimata substantiv

Det är möjligt att denna hierarki är en språklig universalie.[1]

Denna hierarki är särskilt viktig i många språk med kluven ergativitet. I dessa språk används ackusativ med vissa NPer och ergativ med andra. Eftersom det är vanligare att animata substantiv är agenter än inanimata substantiv, brukar inanimata substantiv markeras när de är agenter och animata substantiv markeras när de är patienter. Det vill säga att ackusativ används oftast med animata substantiv och ergativ används oftast med inanimata substantiv.[2]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

När man talar om animacitet i olika språk är det viktigt att inse att var man drar gränsen mellan animat och inanimat, mänsklig och animat, osv. varierar för varje språk.

Svenska[redigera | redigera wikitext]

De svenska pronomina "hon/han" och "den/det" visar animacitet.

Det finns också bevis att svenska har en mer komplex animacitetshierarki. Forskning har visat till exempel att 36% av nominalfraser med mänsklig referens använder pronomen medan bara 8% av nominalfraser med omänsklig referens använder pronomen.[3]

Dyirbal[redigera | redigera wikitext]

Dyirbal är ett pama-nyunganska språk som har kluven ergativitet och visar animacitet. Exemplet som följer visar att satser med 1:a eller 2:a persons pronomen som subjekt använder ackusativ medan ergativ används i satser där subjekten är en 3:e persons pronomen eller substantiv. Minns att 1:a och 2:a person är högre upp i hierarkin än 3:a person och övriga substantiv .

Ackusativ: 2:a Person

nyura-Ø ŋana-na buɽa-n
2PL-NOM 1PL-ACK se-NONFUT

'Du såg oss.'

Ergativ: Mänskligt substantiv

ŋuma-Ø yabu-ŋgu buɽa-n
far-ABS mor-ERG se-NONFUT

'Far såg mor.'[4]

Ryska[redigera | redigera wikitext]

Animacitet uppträder i ryska som en enklare tvådelad uppdelning av substantiv. Substantiv som betecknar människor och djur ingår i den animata gruppen och övriga substantiv (inklusive växter) ingår i den inanimata gruppen. Denna uppdelning är viktig när man använder ackusativformen av vissa substantiv. Exemplet som följer visar till exempel att ackusativformerna av plurala substantiv är samma som genitiv när referenten är animat och samma som nominativ när referenten är inanimat.[5]

Animat referent: Ackusativ=Genitiv

Nominativ Это студентки 'Dessa är studenter.'
Genitiv Это журнал студенток 'Detta är studenternas tidning.'
Ackusativ Я вижу студенток 'Jag ser studenterna.'

Inanimat referent: Ackusativ=Nominativ

Nominativ Это диалоги 'Dessa är dialoger.'
Genitiv Это текст диалогов 'Detta är dialogtexten.'
Ackusativ Я читаю диалоги 'Jag läser dialogerna.'

Punjabiska[redigera | redigera wikitext]

Animacitet brukar också påverka bestämdhet av objekt. I punjabiska, ett indoariskt språk, markeras pronominella (animata) objekt med suffixet eller postpositionen "nũ." Inanimata objekt däremot får bara suffixet om de är i bestämd form.

Pronominellt Objekt

mɛ̃ tɛɛ- pəɽàvaŋga
1SG 2SG.OBJ ska.lära

'Jag ska lära dig.'

Bestämt inanimat objekt

ó nili kitāb mez te rakkho
denna blå bok till bord lägga

'Lägg denna blå bok på bordet.'

Obestämt inanimat objekt

koi kitāb mez te rakkho
någon bok bord lägga

'Lägg någon bok på bordet.' [6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Whaley, Lindsay J. Introduction to Typology: the unity and diversity of language. Thousand Oaks: Sage, 1997.
  2. ^ Shibatani, Masayoshi och Theodora Bynon. Approaches to Languages Typology. USA: Oxford University Press, 1995.
  3. ^ Dahl, Ö. & K. Fraurud. “Animacy in Grammar and Discourse”. In: T. Fretheim & J.K. Gundel (Eds.): Reference and Referent Accessibility. Amsterdam: John Benjamins, 1996.
  4. ^ Carnie, Andrew. Some Remarks on Markedness Hierarchies: A Reply to Aissen 1999 and 2003. University of Arizona.
  5. ^ "Animate and Inanimate Nouns: Animacy in Russian." [1]. Läst 2009-10-30.
  6. ^ Croft, William. Typology and Universals. Cambridge University Press, 2003.