Animal magnetism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Animal magnetism är en term för den kosmiska magnetism som läkaren Franz Mesmer hävdade finns överallt och som påverkar djur och människor. Utifrån den lanserade Mesmer den animala magnetismen som en terapeutisk behandlingsmetod.

De magnetiska kurerna mot olika sjukdomstillstånd hade en enorm dragningskraft på parisarna och var på sin tid "the talk of the town". Mesmer hade utvecklat en särskild behandlingsmetod, där patienten ombads vidröra särskilda metallrör för att på det sättet överföra "magnetism" till kroppen. Denna procedur antogs kunna återställa den naturliga "animala magnetismen" till sin rätta balans. Efter en rad dramatiska reaktioner - som transliknande tillstånd, konvulsioner och minnesbortfall - inföll symptomlättnad. Patienter som lät sig mesmeriseras kunde alltså återfå känseln i bortdomnade lemmar eller blev förmögna att röra någon del av kroppen som tidigare varit förlamad.

Mesmers metoder granskades 1784 av en kommission under ledning av Benjamin Franklin (som vid denna tid var USA:s ambassadör i Frankrike). Kommissionen kunde snart konstatera att det inte fanns någon magnetism eller elektricitet i metallrören. Inte heller blev de skeptiska kommissionärerna nämnvärt påverkade av att själva genomgå behandlingen. För att kunna förklara de dramatiska reaktioner som många patienter uppvisade inleddes en serie experiment, där några av Mesmers patienter som sades vara särskilt mottagliga för magnetism ingick. I ett av experimenten togs försökspersonerna till en trädgård, där de fick veta att ett av träden i förväg hade blivit magnetiserat. Med förbundna ögon leddes nu försökspersonerna in i trädgården och uppvisade tydliga symptom vid flera olika träd. I rapporten skrevs senare att effekten av Mesmers metod inte var att hänföra till den påstådda animala magnetismen, utan måste anses vara ett utslag av patienternas egen fantasi - d.v.s. deras inlevelse i och tro på att behandlingen skulle medföra en symptomlindring, en tidig förståelse av det som inom modern socialpsykologi kallas för förväntanseffekt, eller inom medicin placeboeffekt.

Mesmers påstådda magnetism kunde nu avfärdas och han råkade i vanrykte som kvacksalvare. Kommissionen hade funnit en förklaring, men hade samtidigt, alldeles oavsiktligt, råkat på en ännu större gåta - nämligen fantasins enorma inflytande och föreställningsförmågans makt.

Metoden fick ett uppsving i flera europeiska länder under första halvan av 1800-talet. I Sverige gav läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld 1815-1821 ut tidskriften Journal för animal magnetism och skrev flera böcker i ämnet. Som kuriosa kan nämnas att animal magnetism förekommer också i P.O. Enquists roman Magnetisörens femte vinter.

Mesmer räknas i dag vanligen som den förste som lyckades använda hypnos som behandlingsmetod, även om han själv kanske trodde att han upptäckt hur man på olika sätt kunde påverka kroppens magnetiska energi. Vidare menar man att Mesmers klientel i stor utsträckning bestod av hysteripatienter.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Karin Johannisson - Magnetisörernas tid : den animala magnetismen i Sverige = Mesmerism in Sweden ISBN 91-85286-00-1
  • Olav Hammer - Profeter mot strömmen: essäer om mystiker, medier och magiker i modern tid" ISBN 91-46-17473-7
  • Alison Winter - Mesmerized : powers of mind in Victorian Britain ISBN 0-226-90219-6
  • Marcello Pera - The ambiguous frog : the Galvani-Volta controversy on animal electricity ISBN 0-691-08512-9

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]