Anne Charlotte Leffler

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ann-Charlotte Leffler)
Hoppa till: navigering, sök
Anne Charlotte Leffler.

Anne Charlotte Leffler, hertiginna av Cajanello, född 1 oktober 1849 i Stockholm, död 21 oktober 1892 i Neapel, var en svensk dramatiker och författare. Hon är i dag mest känd för sin radikala feministiska dramatik från 1880-talet. Hon var syster till matematikern Gösta Mittag-Leffler och språkvetaren Leopold Fredrik Alexander Leffler. Hon dog i Italien år 1892 av en blindtarmsinflammation.[1]

Innehåll

[redigera] Tidsandan

Leffler började i konfirmationsåldern skriva en stor prästgårdsroman, som blev ofullbordad. Hon debuterade istället 1869, under pseudonymen "Carlot", med novellsamlingen Händelsevis, som blev välvilligt mottagen. 1872 gifte sig Leffler med vice häradshövdingen G. Edgren. Under de följande åtta åren fick hon åtskilliga pjäser uppförda på Dramatiska teatern, fortfarande anonym. Anonymiteten var mer regel än undantag under denna tid.

Dramerna väckte stor uppmärksamhet genom sin naturliga, osökta ton och ett personligen känt idéinnehåll: Skådespelerskan (1873; tr. 1883), Pastorsadjunkten (1876; tr.s.å.), Under toffeln (s.å. och Elfvan (1880; tr. 1883). Gemensamt för dessa kan sägas vara, att konflikten uppkommer genom att en begåvad personlighet försöker lösgöra sig ur förhållanden som hämmar dess fria utveckling. De slutar alla med resignation.

Efter en tid av grundligare självstudier framträdde Leffler 1882 under eget namn som mognad författare med novellsamlingen Ur lifvet , som snart gjorde henne känd både i Sverige och utomlands. 1883 utgav hon en andra samling, "Ur lifvet II", som på många håll väckte anstöt genom den realistiska novellen Aurore Bunge. Novellen skildrar en kvinnas sexualitet på ett för sin tid mycket öppet sätt, något som inte ansågs passa för en kvinnlig författare att skriva om. Leffler har ofta kallats för det nedsättande "tendensförfattare", med vilket antyds att hon endast skildrade (kvinno-)politiska idéer, utan litterär kvalitet. Av hennes mer politiska dramer märks särskilt det verklighetsbaserade skådespelet Sanna kvinnor (1883), som hade stor betydelse för opinionen i fråga om den gifta kvinnans äganderätt. Även dramat Hur man gör gott (1885) - som är en skriande protest mot sociala klyftor och överklassmäns regelmässiga utnyttjande av kvinnor ur arbetarklassen - brukar räknas till Lefflers tendenslitteratur. Vänfast och i besittning av stor konversationsförmåga, bildade hon en litterär salong i Stockholm.

[redigera] Erotiken

Nya livsintryck avspeglades livligt i romanen En sommarsaga (1886 (som utgjorde fjärde bandet av "Ur lifvet") som behandlade problemet hur den utvecklade nutidskvinnan skall kunna bevara sin personlighet och individuella livsgärning på det erotiska området. I samarbete med författaren och matematikprofessorn Sonja Kovalevski skrev hon 1887 dubbeldramat Kampen för lyckan.

Efter en resa i Italien 1888 skilde hon sig 1889, och gifte 1890 om sig i Rom med Pasquale del Pezzo, hertigen av Cajanello, professor i matematik vid Neapels universitet. Del två av berättelsen Kvinnlighet och erotik misstänktes beskriva förhållandet mellan Leffler och del Pezzo, något som fick Leffler att i ett förord till den danska utgåvan av boken kraftigt förneka detta. 1891 skrev hon komedierna Familjelycka och Den kärleken! (utgivna 1892 tillsammans med Moster Malvina under titeln Tre komedier), 1892 en biografi över Sonja Kovalevski samt sagospelet Sanningens vägar, en omklädnad för djärva moderna tankar.

[redigera] Postumt

Efter hennes död utgavs 1893 Efterlemnade skrifter (2 bd, det förra innehållande bland annat Sanningens vägar, det senare utgörande femte bandet av Ur lifvet). Flera av hennes arbeten finns översatta till norska, danska, finska, ryska, tyska, engelska, holländska, italienska, bulgariska och kroatiska. Leffler skildrade realistiskt medel- och överklass, särskilt i huvudstaden, i enkel, lugn och flärdfri framställningskonst. Hennes iakttagelseförmåga och objektivitet satte henne i stånd att ge nyanserade samhällsbilder, som av hennes livliga samhällsintressen fick en bestämd social bakgrund. Bland de mest karakteristiska av hennes mindre noveller finns den humoristiska Gusten får pastoratet och den societets- och karaktärstecknande En bal i societeten.

Leffler brukar nämnas tillsammans med Victoria Benedictsson och Alfhild Agrell som de största kvinnliga författarna ur 1880-talsgenerationen. Hon räknas även till de största svenska dramatikerna då hon under 1880-talet spelades mer än August Strindberg på de svenska scenerna.

Under 2008 turnerade Riksteatern med hennes pjäs Familjelycka.[2] Samma år gavs hennes pjäs Skådespelerskan av Stadsteatern i Stockholm.

Flera av hennes verk, bland annat Kvinnlighet och erotik i sin helhet (del I, del II och Efterskrift), finns som e-böcker i eBoklagret Omnibus.

[redigera] Bibliografi

[redigera] Se även

[redigera] Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Leffler, 7. Anne Charlotte, 1904–1926.
  • Britt Lohse: Anne Charlotte Edgrens genombrott: bakgrunden och novellsamlingen Ur livet I (1956), licavhandling, Libris 437105
  1. ^ http://www.rosenlarv.se/leffler.php
  2. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/scen/artikel_632639.svd

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anne_Charlotte_Leffler&oldid=15505185"
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk