Anna Hedborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Anna Margareta Hedborg, född 17 september 1944, är en svensk ämbetsman och socialdemokratisk politiker. Hon var sjukförsäkringsminister 1994-1996, generaldirektör för Riksförsäkringsverket 1996-2004 och ordförande för Statens kulturråd 2004-2008.

Anna Hedborg är kanske mest känd för att ha lagt fram det ursprungliga förslaget om löntagarfonder tillsammans med Rudolf Meidner år 1974. Förslaget, som syftade till att öka den ekonomiska demokratin i näringslivet och öka fackförbundens makt över det privata näringslivet, kom att polarisera svensk samhällsdebatt under 1970-talet och tidigt 1980-tal.

Hon har även varit starkt engagerad i att ge kvinnor möjligheter att förvärvsarbeta utanför hemmet. År 1981 väckte hon uppmärksamhet då hon kallade hemarbetande kvinnor för "förrädare" -- ett uttalande som hon senare bad om ursäkt för.[källa behövs]

Under valrörelsen 1982 sa Hedborg att det till följd av Sveriges höga marginalskatter kunde vara en form av skatteflykt att som deltidsarbetande baka bullar hemma. Uttalandet publicerades i Dagens Nyheter och orsakade debatt då det tolkades som hon menade att bullbak var skattefusk.[1]

År 1990 utsågs Hedborg till statssekreterare i socialdepartementet. När Regeringen Carlsson III tillträdde efter maktskiftet 1994 blev hon sjukförsäkringsminister. Hon fick lämna statsrådsposten när Göran Persson tillträdde som statsminister.

Hedborg var även aktiv inom pensionsarbetsgruppen och genomförandegruppen. Gruppen skrev utkastet till det nya pensionssystem som presenterades 1998.

År 2004 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna och sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning "Mera försäkring och mera arbete" var bl.a. att: "Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk." och "En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen. Men det är en nödlösning. Vägen till en stabil försäkring kan också gå via förändringar som bygger på något nytt och bättre. Att skapa en mindre mjuk försäkring behöver inte innebära att det är de sjuka som kläms åt."


Företrädare:
Bo Könberg
Sveriges bitr. socialminister
Sjukförsäkringsminister

1994–1996
Efterträdare:
Maj-Inger Klingvall
Företrädare:
K.G. Scherman
Riksförsäkringsverkets generaldirektör
1996-2004
Efterträdare:
Curt Malmborg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hellre utredare än politiker”. Dagens Nyheter. 9 september 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]