Anna Hedborg
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Anna Margareta Hedborg, född 17 september 1944, är en svensk ämbetsman och socialdemokratisk politiker. Hon var sjukförsäkringsminister 1994-1996, generaldirektör för Riksförsäkringsverket 1996-2004 och ordförande för Statens kulturråd 2004-2008.
Anna Hedborg är kanske mest känd för att ha lagt fram det ursprungliga förslaget om löntagarfonder tillsammans med Rudolf Meidner år 1974. Förslaget, som syftade till att öka den ekonomiska demokratin i näringslivet och öka löntagarnas inflytande på sina arbetsplatser, kom att polarisera svensk samhällsdebatt under 1970-talet och tidigt 1980-tal.
2004 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna och sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning "Mera försäkring och mera arbete" var bl.a. att: "Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk." och "En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen."
Hon har även varit starkt engagerad i att ge kvinnor möjligheter att förvärvsarbeta utanför hemmet. År 1981 väckte hon uppmärksamhet då hon kallade hemarbetande kvinnor för "förrädare" -- ett uttalande som hon senare bad om ursäkt för.
Hedborg var även aktiv inom pensionsarbetsgruppen och genomförandegruppen. Gruppen skrev utkastet till det nya pensionssystem som presenterades 1998.
| Företrädare: Bo Könberg |
Sveriges bitr. socialminister Sjukförsäkringsminister 1994–1996 |
Efterträdare: Maj-Inger Klingvall |
| Företrädare: K.G. Scherman |
Riksförsäkringsverkets generaldirektör 1996-2004 |
Efterträdare: Curt Malmborg |
