Anna Maria Lenngren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anna Maria Lenngren
Anna Maria Lenngren (1754-1817), ur Svenska Familj-Journalen
Anna Maria Lenngren (1754-1817), ur Svenska Familj-Journalen
Född Anna Maria Malmstedt
18 juni 1754
Uppsala,  Sverige
Död 8 mars 1817 (62 år)
Yrke Poet
Nationalitet  Sverige
Språk Svenska
Framstående verk Pojkarne
Hennes gravsten vid Klara kyrka i Stockholm

Anna Maria Lenngren, född Malmstedt 18 juni 1754 i Kvarteret Ånäbben i ett borgerligt hem i Uppsala, död 8 mars 1817, var en svensk poet. Hon var dotter till Magnus Brynolf Malmstedt, som var professor vid universitet i Uppsala, och gifte sig 1780 med kommersrådet och tidningsmannen och redaktören Carl Peter Lenngren[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under sin fars ledning förvärvade hon en omfattande beläsenhet, särskilt inom den latinska och franska litteraturen. Efter att fyllt 18, började hon publicera dikter i olika tidningar, främst osjälvständiga stilkopior. Hennes första mer betydande dikt blev The-Conseillen, publicerad 1775 (omarbetad 1777). Under 1770-talet översatte hon för Kungliga teatern fransk operatexter, bland annat Jean-François Marmontels Lucia och Zermire et Azor. I samband med giftermålet 1780 upphörde hennes offentliga författarverksamhet, men anonymt publicerade hon under 1780-talet ett 50-tal dikter i Stockholms-Posten. Under Johan Henrik Kellgrens sjukdom och efter hans död 1795, då hennes man blev ägare till tidningen, började hennes bidrag i tidningen bli flitigare. De främsta av hennes dikter härrör från tiden 1793-1800.[2]

Hon var medlem i sällskapet Utile Dulci. Hennes främsta genre är satiren, riktad mot högfärdig adel såväl som de som fjäskade för den.[3] Hon skrev också idyller, men vände sig mot den urvattnade form, "så sann och menlösa att den bräker", som den vanligen tog sig och skrev i stället om mer konkreta händelser, som en fest i en prästgård.[4]

Till hennes mest kända dikter hör "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:" (1794):

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

Dikten är svårtolkad och har lästs såväl som satirisk rolldikt som allvarligt menad som en blandning av de båda. Lenngren var skeptiskt mot lärdom, och uppmanar i dikten istället för bokstudier till studier av världen.[4] Hon skrev samtida med den franska revolutionen och hade läst upplysningsförfattare som Voltaire och Rousseau.

Som ung sysslade Lenngren med översättning bredvid sitt eget skrivande av olika texter bland annat operor och dramatik till bland annat Bollhusteatern. Mindre känt är kanske att hon översatte Odin Wolffs danska dikt En blick på grafven, vars tre sista verser blev psalm i 1819 års psalmbok, Snart döden skall det öga sluta (nr 449), som även fanns med i 1937 års psalmbok som nummer 541, där hon i registret presenteras som 1700-talets berömdaste svenska skaldinna.

En av hennes mest berömda dikter, till en tonsättning av Gluck är Pojkarne, 1797 med inledningen: Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår....[5]

Lenngren uppträdde främst anonymt, och först efter hennes död gav maken 1819 ut hennes dikter under titeln Skaldeförsök.[4] Hennes namn var dock välkänt i litterära kretsar, och Svenska Akademien försökte upprepade gånger finna sätt att visa sin uppskattning utan att hon ville motta den, och Carl Gustaf af Leopold diskuterade till och med i ett brev om hon kunde tänkas bli invald.[6]

Dikter i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Olsson & Algulin (2009), sid 137
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1231-32 
  3. ^ Olsson & Algulin (2009), sid 137-138
  4. ^ [a b c] Olsson & Algulin (2009), sid 139
  5. ^ Lenngren, Anna Maria. "Pojkarne" i Projekt Runeberg
  6. ^ Stålmarck (2011) sid. 10

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Afzelius, Nils; Lenngren, Anna Maria (1954). Anna Maria Lenngren 1754 18/6 1954: katalog över en minnesutställning i Kungliga biblioteket : [ett tvåhundraårsminne]. Stockholm. Libris 786428 
  • Afzelius, Nils (1964). Fru Lenngrens Skaldeförsök. Stockholm. Libris 870814 
  • Blanck, Anton (1961). Anna Maria Lenngren. Svenska författare, 99-0158538-4. Stockholm: Natur o. kultur. Libris 8072998 
  • Leijonhufvud, Sigrid (1904). Anna Maria Lenngren.. Föreningen Heimdals folkskrifter, 99-1250994-3 ; 82. Stockholm: Norstedt. Libris 1555420 
  • Silén, Daniela (2007). Rolldiktaren och ironikern Anna Maria Lenngren. Meddelanden från Avdelningen för nordisk litteratur, Nordica, Helsingfors universitet, 1457-182X ; 17. Helsingfors: Nordica, Helsingfors univ. Libris 10591419. ISBN 978-952-10-4066-5 
  • Warburg, Karl (1917). Anna Maria Lenngren. Stockholm: Bonnier. Libris 11780. http://runeberg.org/warlenng/1917/ 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]