Anna av Hohenstaufen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Anna av Hohenstaufen, född 1230, död 1307, var en kejsarinna av Nicaea, gift med kejsar Johannes III Ducas Vatatzes av Nicaea.

Anna var dotter till Fredrik II (tysk-romersk kejsare) och den italienska adelsdamen Bianca Laria. Hennes föräldrar var inte gifta vid hennes födelse, men en vigsel ägde rum senare, även om dess giltighet har ifrågasatts. Äktenskapet mellan Anna och Johannes arrangerades som en politisk allians mellan hennes far och blivande make riktad mot påven och den katolska kyrkan. Anna, som ursprungligen henne Konstantia, bytte namn vid vigseln. Hon anlände till Nicaea tillsammans med en guvernant, Marchesa della Fricca, som under de första åren av äktenskapet var makens mätress och hade stort inflytande vid hovet. Anna fick inga barn. Vid makens död 1254 övertogs tronen av hennes styvson. Anna stannade kvar i Nicaea under hela hans regeringstid och även efter hans död 1258 och in på sin styvsonsons regeringstid. Det har föreslagits att hon betraktades som en värdefull potentiell gisslan. Under 1258-1261 uppvaktades hon av regenten, den blivande Mikael VIII Palaiologos, men avvisade honom. Efter att Konstantinopel erövrades 1261 och kejsardömet Nicea avskaffats fick hon tillstånd att lämna landet, och hon bosatte sig hos sin bror vid hovet i Sicilien. Där återtog hon sitt gamla namn och kallade sig Konstantia igen. Hon tvingades lämna Sicilien när hennes bror dödades och riket erövrades av Karl av Anjou 1266. Hon flydde till sin brorsdotter, som var drottning i Aragonien. Hon levde en tid vid Aragoniens hov i Zaragoza. Sina sista år tillbringade hon i kloster.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Föregångare:
Irene Laskarina
Kejsarinna av Nicaea
12411254
Efterträdare:
Helena Asenina av Bulgarien