Anna av Storbritannien (1709-1759)
-
Ej att förväxla med Anna av Storbritannien (1665-1714), Storbritanniens första regent.
Anna av Storbritannien, fullständig titel Anne, Princess Royal and Princess of Orange, född 2 november 1709, död 12 januari 1759, var Nederländernas regent 1751-1759.
Hon var andra barn och äldsta dotter till Georg II av Storbritannien och Caroline av Ansbach. Annes farfar blev kung av Storbritannien 1714, och hennes far blev monark 1727. Hon var elev till Georg Friedrich Händel, vars stöd och beundrare hon fortsatte att vara livet igenom. Hon var från 1734 gift med Vilhelm IV av Oranien. Hon hade till en början svårt att anpassa sig till Nederländerna, då hon betraktade Oraniens hov som lantligt och inte kom överens med sin svärmor. Så småningom utvecklade hon dock en harmonisk vänskap med maken.
Efter att Vilhelm 1747 blev ståthållare, fungerade Anne som hans politiska rådgivare och närvarade vid rådsmötena. Anne blev Nederländernas regent som förmyndare för sin omyndige son Vilhelm V av Oranien, som blev ståthållare då hennes man dog 1751. Hon hade som regent alla de funktioner som tillkom en ståthållare med undanag av de militära, som tillföll Ludvig Ernst av Braunschweig-Lüneburg-Bevern. Hon var till en början en duglig och effektiv regent med sin förmåga att fatta snabba beslut, men blev under de sista åren tyrannisk och oförutsägbar. Vid hennes död 1759 övertogs regenskapet av hennes svärmor Marie Louise av Hessen-Kassel och Ludvig Ernst av Braunschweig-Lüneburg-Bevern: hennes dotter Carolina var regent 1765-66.
Källor [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
| Företrädare: Marie Louise av Hessen-Kassel |
Furstinna av Oranien (ej regent) 1734-1751 |
Efterträdare: Vilhelmina av Preussen |
