Annelie Enochson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Annelie Enochson


Mandatperiod
2000–2002
2002–2006
2006–2010
2010–2014
Valkrets Göteborgs kommun
Uppdrag i riksdagen
Ledamot i trafikutskottet
Suppleant i OSSE-delegationen
Suppleant i skatteutskottet
Suppleant i utrikesutskottet

Född 29 oktober 1953 (60 år)
Politiskt parti Kristdemokraterna
Yrke Arkitekt
Webbplats annelieenochson.blogspot.se

Ulla Annelie Enochson[a], född Holmström 29 oktober 1953 i Härlanda,[2] är en svensk kristdemokratisk politiker och arkitekt. Hon var riksdagsledamot åren 20002014.

Enochson var invald i riksdagen från Göteborgs kommuns valkrets. Bland hennes utskottsuppdrag i riksdagen märks främst att hon var ledamot i trafikutskottet sedan år 2006, att hon varit ledamot i OSSE-delegationen åren 2002-2006 (efter detta suppleant) och ledamot i bostadsutskottet åren 2000-2002 (även suppleant 2000 och 2004-2006). Efter valet 2006 blev hon Kristdemokraternas talesperson i trafikfrågor.

Huvudsakliga politiska frågor[redigera | redigera wikitext]

Annelie Enochsons politiska engagemang har koncentrerats mot tre frågor: religions- och yttrandefrihet i Sverige och internationellt, engagemang för utsatta människor och lokala Göteborgsfrågor.

Med sin bakgrund i Göteborg och den lokala kommunpolitiken har Enochson flera gånger till regering genom motioner och interpellationer påkallat de infrastrukturella proppar som bildats i takt med stadens tillväxt.

Genom sina internationella erfarenheter har Enochson på nära håll upplevt konsekvenserna av bristen på religions- och yttrandefrihet. Genom flera motioner, artiklar och besök har Enochson verkat för dessa friheter i länder som Turkiet, Vitryssland och Irak tillsammans med hela Mellanöstern som region. Minoriteter i Kina uppmärksammades då Enochson nominerade uigurernas demokratiförespråkare Rebiya Kadeer till Nobels fredspris 2007. Enochson stod i april 2008 värd för ett besök av Kadeer som rönte mycket uppmärksamhet i svensk press.[3] Hon är även en känd Israelförespråkare och är ordförande i Samfundet Sverige-Israel, västra avdelning.

Engagemanget för utsatta människor fick bland annat uttryck genom motionen 2006/07:U265 "Bortrövade barn" där Enochson lyfte upp hur barn kidnappas och förs till andra länder i samband med vårdnadstvister. Motionen anförde behovet av en personlig handläggare för föräldrar till bortrövade barn och att konkreta handlingsplaner upprättas för varje ärende. I Konstitutionsutskottets betänkade och i kammarens votering resulterade i delvist tillkännagivande till regeringen att göra en översyn av hur handläggningen och informationspolikten i denna typ av ärenden kan förbättras och effektiviseras.[4]

Inför Stockholm Pride 2010 kom Enochson på sin blogg att problematisera hatbrottsbegreppet vad gäller hets mot homosexuella och heterosexuella, att ifrågasätta det lämpliga i att "sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap" och att kritisera att skattepengar används till att "hylla dekadansen som följer i Prides spår"[5], uppfattningar som ej vann gehör hos företrädare för Prideparaden.[6]

Enochson var en av de drivande när Sveriges riksdag i mars 2010 beslutade att erkänna det Armeniska folkmordet. Detta skedde genom att Enoochson tillsammans med folkpartisterna Gulan Avci och Agneta Berliner rösta med oppositionen. Ytterligare en borgerlig ledamot, den avhoppade moderaten Göran Thingwall röstade för ett erkännande.[3]

Enochson väckte starka reaktioner på sociala medier när hon kritiserade RFSU:s sexualundervisning i skolan, där hon anser att de inte borde lära ut om bl. a. analsex och dylika sextekniker utan fokusera på hållbara relationer.[6]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I folkbokföringen stavas namnet med två s, Enochsson[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Enochsson, Ulla Annelie
  2. ^ Sveriges befolkning 1970: Holmström, Ulla Annelie
  3. ^ Stensson, Carina (1 december 2009). ”"Kina skyller sina misslyckanden på mig"”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/rebiya-kadeer-om-fortrycket-i-xinjiang_3877025.svd. Läst 16 november 2010. 
  4. ^ ”Mer om motion 2006/07:U265 Bortrövade barn”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/mot-200607U265-Bortrovade-ba_GU02U265/. Läst 6 oktober 2014. 
  5. ^ Hatbrottslagen är problematisk! Annelie Enochsons blogg, 29:e juli 2010
  6. ^ Gunnarsson, Andrea (29 jul 2010). ”KD-kvinna: "Inte okej att sprida löspenisar"”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.2080308/kd-kvinna-inte-okej-att-sprida-lospenisar. Läst 16 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]