Anod
Anod (grek. ánodos "väg uppåt", "återväg"; av aná "upp", "tillbaka" och hodós "bana", "väg"), är den elektrod där oxidation äger rum, det vill säga den pol där elektroner avges av elektrodmetallen som därmed omvandlas till metalljoner i elektrolyten.
Vid elektrolys ansluts anoden till strömkällans pluspol. Beteckningen används även i elektroniska komponenter såsom elektronrör och dioder. I en vakuumdiod rör sig elektronerna från en glödkatod till anoden. En diod leder alltså ström när anoden är mer positiv än katoden. En vanlig regel är därför PANK = Positiv Anod, Negativ Katod. Detta gäller vid batterier under uppladdning och dioder som är framspända. Observera dock att under urladdning av ett batteri (galvanisk cell) så är förhållandet det omvända; den negativa polen kallas då anod och den positiva katod. Vid galvaniska korrosionsprocesser så är anoden alltså den oädlare metallen som har negativ elektrokemisk potential och oxideras genom att avge elektroner.
Begreppet introducerades av den engelske vetenskapsmannen Michael Faraday (1791-1867).
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- Borén, Hellström, Lif, Lillieborg, Lindh och Moll (1984), Kemi 2 för gymnasieskolan, Esselte Studium AB: Stockholm
- Mattson, Nyborg, Nylund och Olefjord (1998), Materialteknik-Korrosion, Inst. för Metalliska Konstruktionsmaterial, Chalmers Tekniska Högskola: Göteborg
- Nordling och Österman (2004), Physics Handbook for Science and Engineering, Studentlitteratur: Lund
