Ansiktsigenkänning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ansiktsigenkänning är en digital teknik för att automatiskt identifiera eller verifiera en person utifrån en digital bild eller en bild från en videokälla. Detta görs vanligen genom att utvalda ansiktsdrag från bilden jämförs med bilder på ansikten som samlats i en databas. Ansiktsigenkänning används normalt i säkerhetssystem tillsammans med andra biometriska identifieringsmetoder som till exempel fingeravtryck och irisigenkänning i ögon.

Tekniken bygger vanligen på algoritmer inom bildanalys. Det finns många olika metoder, till exempel egenansikten, fisheransikten, med flera.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Institutionen för Tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet i samarbete med studenter på civilingenjörsprogrammet i interaktion och design vidareutvecklade en sådan algoritm från 2009. Sommaren 2012 installerades deras passersystem som bygger på ansiktsigenkänning vid norra Europas största inomhusidrottsanläggning IKSU i Umeå. Besökaren fick använda sitt ansikte i stället för ett entrékort för att komma in. Utrustningen bestod av en 3D-Kinect-kamera med en räckvidd på sex meter som kunde skanna av rummet, en videokamera, en skärm och en dator med programvara och databas med kundernas ansikten. Godkända kunder visades som en grön silhuett på skärmen, icke-godkända som orange silhuetter, och användarna uppfattade därmed att systemet inte var integritetskränkande.[1]

På mobiltelefonmarknaden började man 2013 erbjuda s.k. appar som påstods kunna hitta ansiktet på den "kändis" som kundens foto var mest likt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forskning.se (pressmeddelande) (2013-04-29). ”Ansiktsigenkänning ersätter entrékort – bästa fallstudie”. Forskning.se. http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/ansiktsigenkanningersatterentrekortbastafallstudie.5.6f21bc0113e53c0a4d41c.html. Läst 12 juli 2013.