Antarktisk vikval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antarktisk vikval
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Minke whale in ross sea.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Bardvalar
Mysticeti
Familj Fenvalar
Balaenopteridae
Släkte Balaenoptera
Art Antarktisk vikval
B. bonaerensis
Vetenskapligt namn
§ Balaenoptera bonaerensis
Auktor Burmeister, 1867
Utbredning
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med

Antarktisk vikval (Balaenoptera bonaerensis) är en art i familjen fenvalar som i sin tur tillhör underordningen bardvalar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare betraktades vanlig vikval och antarktisk vikval som en enda art och vissa zoologer har fortfarande denna uppfattning. Nyare studier av individernas mitokondriellt DNA förespråkar en uppdelning i två arter. Undersökningar bekräftade dessutom att antarktisk vikval är vikvalens närmaste släkting och att de tillsammans bildar en klad.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Antarktisk vikval förekommer i alla havsområden söder om ekvatorn. Under sommaren vistas individerna nära Antarktis men under vintern förekommer de längre norrut och utbredningsområdet överlappar delvis med dvärgformen av den vanliga vikvalen.[1]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Antarktisk vikval är en av de minsta fenvalarna och även en av de minsta bardvalar. Bland fenvalarna är endast den vanliga vikvalen mindre och bland bardvalar är dessutom dvärgrätvalen mindre. Antarktisk vikval når en längd mellan 7,2 och 10,7 meter samt en vikt mellan 5,8 och 9,1 ton. I genomsnitt är honor en meter längre än hannar. Nyfödda ungar är 2,4 till 2,8 meter långa.[3]

Valen är på ovansidan mörkgrå och på undersidan vitaktig. Bröstfenorna är mörka med vita kanter. På så sätt skiljer sig arten från den vanliga vikvalen som har en vit strimma i mitten av bröstfenorna. Även i färgsättningen av andra kroppsdelar skiljer de sig lite från varandra.[3]

Valfångst[redigera | redigera wikitext]

Se även: Valfångst

Den första individen av antarktisk vikval fångades (det registrerades inte om den var en vanlig vikval eller en antarktisk vikval, men det var troligen den senare) av ett brittiskt fartyg under säsongen 1950/51. Antalet ökade och under säsongen 1957/58 dödades 493 individer. Liknande antal fångades under de följande åren med undantag av säsongen 1967/68 med en fångst på 605 valar. 1971/72 dödades 3 021 antarktiska vikvalar. För att bevara beståndet bestämde den internationella valfångstkommissionen (IWC) en kvot på 5 000 individer för säsongen 1972/73 men värdet överskreds med 745 valar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 februari 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Balaenoptera bonaerensisIUCN:s rödlista, auktor: Reilly, S.B. et al. 2008, läst 5 mars 2011.
  2. ^ ”Cetacean mitochondrial DNA control region: sequences of all extant baleen whales and two sperm whale species”. http://mbe.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/10/5/960. Läst 13 juli 2007. 
  3. ^ [a b] Jarrett, Brett and Shirihai, Hadoram (2006). Whales Dolphins and other Marine Mammals of the World. sid. 62–68. ISBN 0-691-12757-3