Antifascism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Antifascism är en politisk ideologi, organisation eller handling - eller snarare en aspekt av mer omfattande ideologier - som försöker bekämpa fascismen.

Organiserat motstånd mot fascismen har funnits, och finns, i hela världen, och kampen började före och under andra världskriget med den underjordiska väpnade motståndsrörelsen i länder ockuperade av fascister och nazister. Motståndsrörelserna kallade sig folkfronter, där kommunister och anarkister ofta hade den mest aktiva och militanta rollen. Man utförde strategiska attentat och sabotageaktioner i små grupper mot fiendens militära ställningar och industriella mål.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga termen användes på 1920-talet och betecknade det politiska motståndet mot Mussolinis regim, vilket innefattade allt från katoliker till socialister.[1] Begreppet fick sedan en bredare betydelse och betecknade även motståndet mot nationalsocialismen i Tyskland.[2]

Den första betydelsefulla antifascistiska rörelsen var den som under spanska inbördeskriget motsatte sig de spanska fascisterna, med Francisco Franco i ledningen, även om Franco själv inte var fascist så stöddes han av de spanska falangisterna. Den ledande antifascisten var anarkisten Buenaventura Durruti, som framgångsrikt försvarade Barcelona och Madrid mot fascisterna i sin Colomna Durruti, och Spaniens folk fick också hjälp av andra länders frivilliga antifascister i Internationella brigaderna.[3]

Under andra världskriget bildades antifascistiska grupperingar i många europeiska länder, i synnerhet de som ockuperades av nazisterna. I östblockländerna blev den organiserade antifascistiska rörelsen efter kriget en del av den realsocialistiska maktstrukturen. Från sovjetisk sida kom begreppet ganska snart att användas till att omfatta NATO och västlig politik i allmänhet under kalla kriget. Bland annat hade Berlinmuren det officiella namnet "Antifascistisk skyddsmur". Under framförallt Stalins politik i Sovjetunionen breddades begreppet för att brännmärka mycket av den "statsfientliga" oppositionen - bland annat förespråkare för parlamentariska och kapitalistiska statsskick.[1]

Det första AFA (Antifascistische Aktion) bildades av tyska KPD under 1930-talet för att garantera partiets fysiska säkerhet gentemot nazisterna i NDSAP. Danska AFA bildades ur BZ-rörelsen på 1990-talet men även i Danmark fanns motståndsgrupper mot den nazistiska ockupationen under kriget.

Antifascism idag[redigera | redigera wikitext]

Banderoller på en Kristallnattsdemonstration.

Under efterkrigstiden och fram till våra dagar har kampen utkämpats bland annat mot nynazism, pronazistiska partier, statlig rasism och främlingsfientlighet, men också mot etablerade partier, organisationer och företeelser. Även om inget av dessa är rent fascistiska företeelser och även om den egentliga fascismens nationsbegrepp inte var rasrelaterat så kallar ofta AFA idag rasistiska grupperingar för fascister.

Under det senaste nazistiska uppsvinget I Sverige förekom i snitt en nedbränning av flyktingförläggningar i veckan under tiden 1989-1992[4] Antifascistisk Aktion (AFA) bildades 1993 i reaktion mot bland annat detta. Ett slagord som finns på klistermärken som tryckts upp av Antifascistisk aktion närstående grupper lyder: "Krossa fascismen - med alla tillbuds stående medel". Författaren och före detta AFA-aktivisten Salka Sandén berättar i sin roman Deltagänget (Vertigo 2007) om livet som antifascistisk aktivist. Romanen har fått pris av organisationen Artister mot nazister för sin "skildring av den antinazistiska kampen på gatunivå".

Det finns olika typer av antifascister. Den största politiska organisationen som valt att använda sig av begreppet antifascism är Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster. Vissa länder har lagstiftat mot nazistiska och rasistiska partier; i Tyskland är nazismen förbjuden medan Sverige har sin lag om hets mot folkgrupp och mot nazistiska symboler.[5] EU rekommenderar sedan 2000 sina medlemsstater att förbjuda rasistiska organisationer.[6]

Hakkors i förbudsskylt (BDR)

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Begreppet antifascism, som beteckning på en politisk paraplyrörelse, har stött på åtskillig kritk.

Sociologen Antonia Grunenberg vid Hannah Arendt-Institutet ser begreppet, på grund av dess uteslutande negativa definition, som en "märkvärdig ordskapelse, som uttrycker ett vara-mot, men inte något politiskt begrepp".

Statsvetaren Manfred Funke framhåller att antifascism som begrepp är ett "politiskt universalvapen med tvetydig karaktär".[7].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin - antifascism
  2. ^ Tredje Riket från uppgång till fall - Friedemann Bedürftog (antifascism sid.19)
  3. ^ Bertil Lundvik (1980). Solidaritet och partitaktik : den svenska arbetarrörelsen och spanska inbördeskriget 1936-1939. ISBN 91-554-1078-2.
  4. ^ Rasistisk attack. Sydsvenska Dagbladet 20/8 2008, s. A8.
  5. ^ Straffbestämmelsen finns intagen i brottsbalken (16 kap 8 §). Om straffmätningen stadgas där: "För brottet hets mot folkgrupp döms i svensk domstol till fängelse i högst två år, eller om brottet är ringa, till böter. Om brottet anses som grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska domstolen särskilt beakta om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet".
  6. ^ EU anti-racist legislation (article 13)
  7. ^ Manfred Funke: Der missbrauchte Antifaschismus (Hrsg.: Konrad Adenauer Stiftung, Berlin 2002, ISBN 3-451-28017-5

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]