Antiglobalisering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Demonstrationer i Edinburgh mot globalisering, 2005.
En banderoll i Schweiz, 2004, det står "La croissance est une folie!" ("Tillväxt är galenskap").

Antiglobalisering är en politisk term som syftar på motstånd till globalisering av ekonomin och politiken.

Anhängare av antiglobaliseringen förespråkar opposition mot den politiska makt stora företag, som är med i handelsavtal och annat, som anhängarna hävdar underminerar miljön, arbetarrättigheter, nationell suveränitet, tredje världen och andra lika angelägenheter. En av organisationerna som organiserar globaliseringsmotståndare är Attac.

Den globala rättviserörelsen[redigera | redigera wikitext]

Medlemmar av antiglobaliseringsrörelsen, eller som de själva benämner sig den globala rättviserörelsen, är en gemensam beteckning på deltagarna och arrangörerna av bland annat de demonstrationer mot toppmöten som förekommit i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Även benämning på deltagarna i World Social Forum i Porto Alegre, Bombay och Nairobi.

Agenda[redigera | redigera wikitext]

Variationen i åsikterna är stor, från kyrkor och fackföreningar verksamma i Jubel 2000-kampanjen till militanta grupper som AFA. Allmänt strävar deltagarna efter att minska klyftorna mellan i-länder och u-länder. De ansluter sig ofta till en frihetligt socialistisk politik och vill att dessa idéer skall prövas istället för en nyliberal ekonomi som de menar skadar människor och miljö. Även om olika falanger arbetar tillsammans ibland är rörelsen som sådan heterogen. Den inkluderar teorier om globaliseringens dynamik och alternativa visioner, strategier och taktiker.[1]

Generellt sett anser de att internationella finansiella institut och företag undergräver lokala möjligheter till att fatta beslut.[2] Populära mål är organisationer som G8 och WTO men även korporationer som McDonald's och Monsanto. Den globala rättviserörelsen kritiserar egentligen inte globaliseringen i sig, utan snarare kapitalismens och USA:s världsdominans.

Förgrundsfigurer[redigera | redigera wikitext]

Demonstrationer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Naomi Klein: No Logo Stockholm 2000.
  • Magnus Wennerhag: Den globala rättviserörelsen och modernitetens omvandlingar. Stockholm 2008.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Magnus Wennerhag, Den globala rättviserörelsen och modernitetens omvandlingar (2008)
  2. ^ America Vera-Zavala & Johan Norberg. Global rättvisa är möjlig. (2001)