Antigravitation
Antigravitation är en hypotetisk fysisk kraft, som upphäver tyngdkraften. Begreppet används vanligen för att beteckna ett kontrollerbart fenomen, men det kan även syfta på, vad som avhandlas inom astrofysik under fiffelfaktorer som mörk energi och den kosmologiska konstanten. Hittills har ingen demonstrerat att kontrollerbar antigravitation kan fungera. Det finns dock ett fåtal fysiker, exempelvis Eric Laithwaite och Jevgenij Podkletnov, som menar det kan vara möjligt att framkalla antigravitation.
Antigravitation är ett mycket utbrett begrepp inom science fiction.
Exempel på genomförda försök[redigera | redigera wikitext]
Den ryske forskaren Jevgenij Podkletnov hävdar att han, i ett avskärmningsexperiment med supraledare 1992[1] har visat, att gravitationens påverkan över en mycket snabbt roterande supraledare minskar.[2] Ett flertal fysiker har dock förgäves försökt att reproducera Podkletnovs resultat.[3][4][5]
I science fiction[redigera | redigera wikitext]
Långt innan hyperrymd, överljushastighet och teleportering hade kommit på tal, tog science fiction-författare fasta på idén att, om det funnes antigravitation, så skulle lätt tyngdkraften kunna övervinnas och det vore en smal sak att sväva ut i rymden. I Kurd Laßwitz roman På två planeter 1897 behärskar marsmänniskor en antigravitationsteknik, som gör det möjligt för dem att bygga interplanetära rymdskepp, liksom svävande luftskepp och skyddsdräkter och skyddshjälmar för personligt bruk. H.G. Wells lät i romanen The First Men in the Moon (1901) vetenskapsmannen Cavor och hans följeslagare färdas till månen i en farkost byggd av det gravitationsupphävande ämnet cavorit. Alexander Bogdanov (1873-1928) beskriver i sin 1908 publicerade roman Den röda planeten, ett rymdskepp "Eteronef", som gör det möjligt att med hjälp av en dos antigravitationsmateria företa en säker flygning från jorden till Mars.
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Biefeld–Brown-effekten
- Breakthrough Propulsion Physics Project
- Casimireffekten
- Viktor Grebennikov
- Heims teori
- Maglev
- Tidsresor
- Tidvattenkrafter
Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ E. Podkletnov, R. Nieminen; A possibility of gravitational force shielding by bulk YBa_2Cu_3O_{7-x} superconductor. I: Physica C: Superconductivity. 203 (december 1992) S. 441–444. DOI=10.1016/0921-4534(92)90055-H.
- ^ E. E. Podkletnov; Weak gravitation shielding properties of composite bulk YBa_2Cu_3O_{7-x} superconductor below 70 K under em field. I: Arxiv preprint cond-mat/9701074. 1997, arXiv:cond-mat/9701074v3.
- ^ N. Li, D. Noever, T. Robertson, R. Koczor, W. Brantley; Static test for a gravitational force coupled to type II YBCO superconductors. I: Physica C: Superconductivity and its applications. 281, Nr. 2-3, 1997, S. 260–267, doi:10.1016/S0921-4534(97)01462-7.
- ^ C. Woods: Gravity Modification by High Temperature Superconductors. I: Joint Propulsion Conference & Exhibit, Salt Lake City, Utah, 8-11 July, 2001. 2001, S. AIAA 2001-3363 (Abstract).
- ^ G. Hathaway, B. Cleveland, Y. Bao; Gravity modification experiment using a rotating superconducting disk and radio frequency fields. I: Physica C: Superconductivity and its applications. 385, Nr. 4, 2003, S. 488–500, doi:10.1016/S0921-4534(02)02284-0.