Antilegomena

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Antilegomena, av grekiskans αντιλεγόμενα, emotsagd, kallas de skrifter i Nya Testamentet, som vid dess tillkomst år 367, var omstridda. Bibeln formades detta år efter att Athanasios sänt en skrivelse till flera av kyrkans potentater.

I den östra delen av kyrkan, dagens Grekisk-ortodoxa, ansågs följande ha tvivelaktig bakgrund:

I den västra delen av kyrkan, dagens Romersk-katolska, ansågs följande ha tvivelaktig bakgrund:

De övriga texterna ansågs vara homologoumena, det vill säga vara gemensamt erkända.

Böcker som är omtvistade då de används av bara vissa kristna grenar kallas deuterokanoniska eller ibland "apokryfiska". Ordet "apokryfer" reserveras vanligen för Nya Testamentets apokryfer, det vill säga böcker vilka ingen kyrka räknar som bibliska.[1] Martin Luther kritiserade en del av dessa böcker på ett sätt som få lutheraner idag skulle finna helt acceptabelt.[vem?] Luther anses ha tvivlat på Hebreerbrevet, Jakob, Judas och Uppenbarelseboken. När han publicerade sitt nya testamente år 1522 hade han placerat dessa böcker i slutet. I sitt förord ​​till Hebreerbrevet, vilket kommer först i serien, säger han Fram till denna punkt har vi haft att göra med de sanna och främsta böckerna i Nya Testamentet. De fyra som följer har från urminnes tider haft ett annat rykte.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Beskow, Per (1975). Teologisk ordbok. Stockholm: AWE/Gebers. Libris 7218569. ISBN 91-20-04848-3