Antimonoxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antimonoxid
Antimon(III)oxid
Systematiskt namn Antimontrioxid
Kemisk formel Sb2O3
Molmassa 291,52 g/mol
Utseende Vitt pulver
CAS-nummer 1309-64-4
Egenskaper
Densitet 5,2 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig g/l
Smältpunkt 656 °C
Kokpunkt 1425 °C
Faror
Huvudfara Ger upphov till kräkningar
LD50 7000 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Antimonoxid finns i naturen i valentinit och senarmontit, men kan också framställas genom oxidering av antimon med utspädd salpetersyra. Vid upphettning blir den gul, men återtar vit färg vid avkylning. Vid högre temperatur smälter den och sublimerar. Vid upphettning i luft oxideras den och övergår till antimontetraoxid. Antimonoxiden är giftig och ger vid intag upphov till kräkningar.[1]

Den huvudsakliga användningen av antimonoxid finns i kombination med halogenerade material vid tillverkningen av flamskyddsmedel. Denna kombination är nyckeln till flamhämmande åtgärder för polymerer och kan förekomma i elektriska apparater, textilier och läder. Andra användningsområden finns inom glas-, keramik- och emaljtillverkning samt som katalysator vid framställning av polyetentereftalat och vid vulkanisering av gummi.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia