Svartkoraller

	Svartkoraller
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Nässeldjur; Cnidaria
Klass	Koralldjur; Anthozoa
Underklass	Hexacorallia
Ordning	Svartkoraller; Antipatharia
Vetenskapligt namn
	§ Antipatharia
Auktor	Milne-Edwards & Haime, 1857
Familjer
	Antipathidae Ehrenberg, 1834; Aphanipathidae Opresko, 2004; Cladopathidae Kinoshita, 1910; Leiopathidae Haeckel, 1896; Myriopathidae Opresko, 2001; Schizopathidae Brook, 1889; Stylopathidae Opresko, 2006;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svartkoraller (Antipatharia), även kallade svarta koraller eller taggkoraller, är en grupp djupvattenslevande koraller som växer främst i tropikerna, men återfinns även på grunt vatten i icke-tropiska klimat. Det finns runt 230 kända arter inom Antipatharia uppdelat i 42 släkten.^[1]

Svartkorallers levande vävnad är färgsprakande, och gruppen har istället fått namnet ifrån sina karaktäristiskt svarta eller mörkbruna skelett. Utstickande hos svartkoraller är också de tunna taggar som täcker skelettens yta, varefter de fått sitt engelska smeknamn little thorn coral. Svartkoraller står listat i Appendix II av Convention on International Trade in Endangered Species (CITES), vanligen också kallad Washingtonkonventionen.

Livslängd[redigera | redigera wikitext]

I mars 2009 publicerades en undersökning på djupvattenlevande (djup ~300 till 3 000 m) koraller över hela världen. Där upptäcktes att arter av två släkten av svartkoraller, Gerardia sp. och Leiopathes sp., tillhör de organismer på jorden som lever längst, omkring 4265 år. Forskningen visar också på att den radiella tillväxten var ungefär 4 till 35 mikrometer per år.^[2]^[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Black coral, 5 augusti 2010.

^ Tazioli, S., Bo, M., Boyer, M., Rotinsulu, H. & Bavestrello, G., 2007. Ecology of some common antipatharians from the Marine Park of Bunaken (North Sulawesi, Indonesia). Zoological Studies, 46, 227–241
^ Roark EB, Guilderson TP, Dunbar RB, Fallon SJ, Mucciarone DA (10 februari 2009). ”Extreme longevity in proteinaceous deep-sea corals”. Proc Natl Acad Sci USA "10.1073/pnas.0810875106" (13): ss. 5204–8. doi:10.1073/pnas.0810875106. PMID 19307564. PMC: 2663997. http://www.pnas.org/content/early/2009/03/20/0810875106.abstract.
^ Graczyk, Michael (25 mars 2009). ”Scientists ID living coral as 4,265 years old”. The Associated Press. Arkiverad från originalet den 1 april 2009. https://web.archive.org/web/20090401071807/http://www.chron.com/disp/story.mpl/ap/tx/6341406.html. Läst 30 september 2010.

[1] Tazioli, S., Bo, M., Boyer, M., Rotinsulu, H. & Bavestrello, G., 2007. Ecology of some common antipatharians from the Marine Park of Bunaken (North Sulawesi, Indonesia). Zoological Studies, 46, 227–241

[Roark2009-2] Roark EB, Guilderson TP, Dunbar RB, Fallon SJ, Mucciarone DA (10 februari 2009). ”Extreme longevity in proteinaceous deep-sea corals”. Proc Natl Acad Sci USA "10.1073/pnas.0810875106" (13): ss. 5204–8. doi:10.1073/pnas.0810875106. PMID 19307564. PMC: 2663997. http://www.pnas.org/content/early/2009/03/20/0810875106.abstract.

[Graczyk2009-3] Graczyk, Michael (25 mars 2009). ”Scientists ID living coral as 4,265 years old”. The Associated Press. Arkiverad från originalet den 1 april 2009. https://web.archive.org/web/20090401071807/http://www.chron.com/disp/story.mpl/ap/tx/6341406.html. Läst 30 september 2010.

[1]

[2]

[3]