Antoine av Orléans, hertig av Montpensier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antoine av Orléans, hertig av Montpensier

Antoine av Orléans, hertig av Montpensier Marie Philippe Louis, född 31 juli 1824 i Neuilly-sur-Seine, död 4 februari 1890 i Sanlúcar de Barameda utanför Sevilla , Spanien, och begravd i slottskyrkan i El Escorial . Han var yngste son till Ludvig Filip I av Frankrike och infant av Spanien från 1859.

Antoine av Orléans kämpade 1844-45 i Algeriet. Han gifte sig 1846 i Madrid med Luisa av Spanien (1832-1897), dotter till Ferdinand VII av Spanien. Han var närvarande vid sin fars abdikation och flykt under februarirevolutionen 1848, och eskorterade då sin svägerska Viktoria och hennes döttrar till England.[1]

Han levde därefter i Storbritannien och Spanien. Från 1859 var han generalkapten och infant av Spanien, erkände 1868 revolutionen mot Isabella II av Spanien och erhöll vid kungavalet 1870 några få röster.[2]

Barn[redigera | redigera wikitext]

  • Maria Isabel Francisca de Asis Antonia Luisa Fernanda Cristina Amelia Filipa Adelaida Josefa Elena Enriquetta Carolina Justina Rufina Gasparina Melchiora Baltasara Matea, infanta av Spanien (1848-1919); gift 1864 med Ludvig Filip, greve av Paris (1838-1894)
  • Maria Amelia Luisa Enriquetta, infanta av Spanien (1851-1870)
  • Maria Cristina Francisca de Paula Antonieta, infanta av Spanien (1852-1879)
  • Maria de la Regla Francisca de Asis Antonia Luisa Fernanda, infanta av Spanien (1856-1861)
  • Fernando Maria Enrique Carlos, infant av Spanien (1859-1873)
  • María de las Mercedes av Orleans (1860-1878); gift med kung Alfons XII av Spanien (1857-1885)
  • Felipe Raymundo Maria, infant av Spanien (1862-1864)
  • Antoine av Bourbon-Orléans Maria Luís Felipe Juan Florencio, infant av Spanien, hertig av Galliera (1866-1930); gift 1886 med Eulalia av Spanien, dotter till Isabella II av Spanien (1864-1958)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dyson, C. C: The life of Marie Amélie last queen of the French, 1782-1866. With some account of the principal personages at the courts of Naples and France in her time, and of the careers of her sons and daughters (1910)
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 96