Antti Hackzell

Från Wikipedia
Antti Hackzell
Född20 september 1881
S:t Michel, Finland
Död14 januari 1946 (64 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats[1]
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningPolitiker[2], diplomat
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
Finlands utrikesminister
Finlands statsminister
Regeringen Hackzell (1944–1944)
Politiskt parti
Samlingspartiet
Föräldrarmagister Matti Hackzell, principal of Mikkeli Lyceun[3]
Helena Natalia Örn[3]
Utmärkelser
Frihetskorsets 1. klass med kraschan[4]
Storkorset av Storfurst Gediminas orden[4]
Tre Stjärnors orden, första klass[4]
Storkors av Sankt Olavs orden[4]
Storkorset av Rumänska Stjärnans orden[4]
Storkors av Polonia Restituta[4]
Officer av Kungariket Ungerns förtjänstorden[4]
Sankt Savaorden[4]
Storkors av Kronorden[4]
Frihetskorsets 4. klass[4]
Civilförtjänstorden[4]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden[4]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[4]
1:a graden av Örnkorsets orden[4]
Redigera Wikidata

Anders (Antti) Verner Hackzell, född 20 september 1881 i S:t Michel, död 14 januari 1946 i Helsingfors, var en finländsk direktör och politiker (Samlingspartiet). Han var Finlands statsminister augusti-september 1944.

Hackzell blev filosofie kandidat 1903, tog hovrättsexamen 1906 och innehade därefter olika befattningar i Sankt Petersburg 1911–1917. 1918–1920 var han landshövding i Viborgs län, vice ordförande i finsk-ryska kommittén för verkställande av Dorpat-freden 1921–1922 och finländsk minister i Moskva 1922–1927. 1930 blev han biträdande direktör i Arbetsgivarnas centralorganisation.[5]

Hackzell var utrikesminister i Toivo Mikael Kivimäkis statsråd 1932–1936. Därefter var han direktör för arbetsgivarförbundet. Han blev statsminister sedan Gustaf Mannerheim hade övertagit presidentposten efter Risto Ryti och han ledde den finska fredsdelegationen i Moskva i september 1944 då han drabbades av ett slaganfall. På grund av detta fann han sig tvungen att avgå som statsminister. Regeringens sammansättning förblev i princip oförändrad under hans efterträdare, partivännen Urho Castrén.[6]

Han blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 1934.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
  2. ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 910394, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
  5. ^ Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
  6. ^ Meinander, Henrik: Finlands historia 4, ss. 264, 268, 274. (2:a uppl.) Schildts, Esbo 1999.
  7. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia” (på finska). Helsingfors kyrkliga samfällighet. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Edwin Linkomies
Finlands statsminister
1944
Efterträdare:
Urho Castrén