Aphra Behn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Behn” leder hit. För andra betydelser, se Behn (olika betydelser).
Aphra Behn
Aphra Behn porträtterad av Sir Peter Lely.
Aphra Behn porträtterad av Sir Peter Lely.
Pseudonym 1-6-0, Astrea
Född Aphra Johnson
1640
Kent, Storbritannien
Död 16 april 1689 (48 år)
London, Storbritannien
Yrke författare, äventyrerska och spion
Nationalitet engelsk
Språk engelska
Debutverk The Forc'd Marriage or the Jealous Bridegroom
Framstående verk Oroonoko, or, the History of the Royal Slave, The Rover
Influerade Virginia Woolf[1]

Aphra Behn (andra stavningar inkluderar Eaffrey, Aphara och Affara), född Johnson 1640 i Canterbury eller i närbelägna Harbledown, Kent, död 16 april 1689 i London, var en engelsk författare, äventyrerska och spion. Hon räknas som den första professionella kvinnliga författaren.[2] Sammanlagt skrev Aphra Behn 17 pjäser, 14 romaner och oräkneliga verser och översättningar. Hennes mest kända bok är Oroonoko från 1668. Hon har även givit namn åt en krater på Venus.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eaffrey Johnsons tidiga liv är höljt i dunkel. Enligt vissa källor föddes hon 1640 som dotter till en barberare och de levde i en fattig del av staden Canterbury.[3]

1663-1664 besökte hon Surinam, som då var en engelsk besittning. Redan då kan hon ha varit spion. Efter att ha kommit hem gifte hon sig med Mr. Behn, om vilken inget är känt mer än hans efternamn.[3] Aphra Behn nämnde aldrig själv sin man i någon av sina skrifter, och han försvinner ur dokumenten efter ungefär ett år.

1666 sändes hon till Nederländerna, som England låg i krig med, som spion av den engelska kungen. Hennes kodnamn var 1-6-0. Hon slog sig ner i Antwerpen och tog kontakt med William Scot, som var en republikan som kungen hoppades kunna övertala att bli dubbelagent. De fick en nära kontakt, och Aphra använde kodnamnen Astrea och Celedon om sig själv och Scot, med hänvisning till en av sina favoritböcker. Hon hade en hel del ekonomiska problem. 1668 hamnade hon i fängelse på grund av obetalda skulder, men kom ut igen efter ett halvår.

1670 sattes hennes första pjäs upp. Den hette The Forc'd Marriage or the Jealous Bridegroom. A Tragicomedy och var ganska lyckad med dåtidens mått mätt - den spelades under hela sex dagar. Flera av huvudpersonerna i hennes pjäser spelades av Nell Gwyn.[4].

Efter flera år då hon producerade upp till tre pjäser per år, skrev hon 1683 vad som numera anses Storbritanniens första brevroman (dessutom en nyckelroman).

1688 skrev Aphra Behn boken Oroonoko, or, the History of the Royal Slave. Den handlar om en ung engelsk kvinna som möter en afrikansk prins och hans älskade Imoinda, som båda blivit tillfångatagna och gjorda till slavar i Surinam. Idag läses den som en roman, men författaren själv presenterar den som en dokumentär.

Den 16 april 1689 dog Aphra Behn och begravdes i Westminster Abbey. Dödsorsaken är inte känd, men den kan ha varit syfilis. På gravstenen står: Here lies a Proof that Wit can never be/Defence enough against Mortality ("Här vilar ett bevis på att klipskhet aldrig kan vara ett tillräckligt försvar mot dödlighet.")

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Under sitt liv Aphra Behn blev ständigt påhoppad av samtida kritiker på grund av sitt kön. Tonen var hård och kritiken dominerades av personangrepp. Aphra Behn själv backade dock aldrig och gav svar på tal. Till exempel skrev hon en gång: Pjäsens enda olycka var att den skrivits av en kvinna. Om en man hade framträtt som dess författare hade den kallats en i högsta grad beundransvärd pjäs om så författaren hade varit stadens tråkigaste, mest korkade, gemene pennfäktare.

Senare har till exempel Virginia Woolf uttryckt stor beundran för henne som författare, oaktat hennes kön. Woolf skrev bland annat:

All women together ought to let flowers fall upon the tomb of Aphra Behn, ...for it was she who earned them the right to speak their minds.
— Virginia Woolf, Ett eget rum, 1928.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografin är bland annat hämtad från Ruth Nestvolds kronologi över Behn.[5][4]

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • The Forc'd Marriage or the Jealous Bridegroom. A Tragicomedy (Duke's Company, 1670)
  • The Amourous Prince (Dorset Garden Theater, 1671)
  • Covent Garden Drollery (1672)[a]
  • The Dutch Lover (Dorset Garden Theater, 1673, publicerad 1677)
  • The Revenge: Or a Match in Newgate (1675)[a]
  • The Woman Turned Bully (1675)[a]
  • Abdelazer (1676, publicerad 1677)[b]
  • The Town Fop (1676, publicerad 1677)
  • The Rover (1677)
  • The Debauchee (Dorset Garden, 1677)
  • The Counterfeit Bridegroom (Dorset Garden, 1677)
  • Sir Patient Fancy (1678)
  • The Feigned Courtesans (Dorset Garden, 1679)
  • The Young King (1677, publicerad 1683)
  • The Second Part of The Rover (1681)
  • The False Count (1681, publicerad 1682)
  • Roundheads (1681, publicerad 1682)
  • The City Heiress (1682)
  • Like Father, Like Son (1682)[c]
  • The Lover's Watch. The Lucky Chance (Drury Lane, 1686, publicerad 1687)
  • The Emperor of the Moon (fars, 1687)
  • The Widow Ranter (postum, 1689, epilog av John Dryden)
  • The Younger Brother (postum, 1696)

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Love Letters Between a Nobleman and His Sister, del 1 (brevroman, 1683)
  • Poems on Several Occasions (dikter, 1684)
  • Miscellany (dikter, 1685)
  • Love Letters Between a Nobleman and His Sister, del 2 (1685)
  • The Amours of Philander and Silvia, del 3 (1687)
  • Three Histories (1688)
    • The Fair Jilt (kortroman)
    • Agnes de Castro (kortroman)
    • Oroonoko, or, the History of the Royal Slave (kortroman)

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Troligen var det Behn som stod bakom den.
  2. ^ Behns enda tragedi.
  3. ^ Pjäsen blev så misslyckad att den inte har publicerats sedan dess och numera är helt förlorad. Behn blev dömd för "kränkande" språkbruk, men släpptes med en varning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Aphra Behn Page, Lit-Arts.net, Ruth Nestvold, läst 14 april 2015
  2. ^ Aphra Behn (1640 - 1689), BBC, Historic Figures, läst 14 april 2015
  3. ^ [a b] Aphra Behn, Poetry Foundation, läst 14 april 2015
  4. ^ [a b] The Life of Aphra Behn, Luminarium, Anniina Jokinen, läst 14 april 2015
  5. ^ Chronology of Aphra Behn's Life, Lit-Arts.net, Ruth Nestvold, läst 14 april 2015
  • Moa Matthis: Pionjärer och feminister. Om fyra kvinnliga författare och äventyrare, Norstedts, 2006.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]