Arabiska halvön
Arabiska halvön är en halvö i sydvästra Asien med en yta på cirka 2 600 000 km2 och med omkring 78 miljoner invånare[källa behövs] (2008). Den begränsas av Röda havet i väster, Adenviken och Arabiska havet i söder och sydöst, Omanviken och Persiska viken i öster samt Syriska öknen i norr.
Politiskt är Arabiska halvön uppdelad på staterna Saudiarabien, Jemen, Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar, och Kuwait samt öriket Bahrain och gränsar i norr till Jordanien och Irak. Geografiskt sett brukar halvön i norr även innefatta den Syriska öknen som inkluderar nordöstra Jordanien, sydöstra Syrien och västra Irak.
Geologi
Arabiska halvön är ett platåområde med stora öknar. De största sandöknarna är Nafud i norra delen av halvön och Rub al-Khali ( Det tomma området) i den södra. Dahnaöknen som är ett smalt sandbälte förbinder de båda öknarna. Vidare ligger öknen Wahiba i sydöst gränsande mot Arabiska havet.[1] Dessutom finns ett stort kvicksandsområde i östra kanten av Rub al-Khali som kallas Umm al Samim (giftets mor).[2]
I söder och väster finns höga kustberg, högst når Hadur Shuayb i västra Jemen, 3 760 meter över havet. Från randbergen sjunker landskapet ned till en smal kustslätt längs Röda havet och Adenviken. Mot öster sluttar terrängen ned mot Persiska viken. I Oman i sydost reser sig en hög bergskedja, Jabal Akhdar, med toppar upp till 3035 meter över havet.
Klimat
Större delen av halvön har ökenklimat. I norr är årsnederbörden 200–100 mm och i inlandet söderut ännu mindre. Bergstrakterna i söder kan få upp till 500–1000 mm årligen. I inlandet är himlen nästan alltid molnfri och på grund av utstrålningen blir det därför stora temperaturvariationer mellan dag och natt och mellan sommar och vinter.
Vegetation
Utanför öknarna finns en torr stäppvegetation och bergskedjorna och dalgångarna inne i landet finns brukbar åkermark. På en del ställen tränger grundvattnet upp i dagen och bildar oaser. De nederbördsrikaste områdena i söder har förhållandevis frodig vegetation.