Arbetståg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Arbetståg är järnvägståg som är främst avsedda för användning vid byggnad eller underhåll av järnvägsspår. Arbetståg kan bestå av allt från en spårbunden maskin till fler lok som drar många vagnar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Att bygga järnväg innebär att förflytta stora schaktmassor, för att skapa ett plant och fast underlag för spåren. I järnvägens barndom skedde detta för hand av rallare. Förflyttningen skedde med hjälp av lätta, flyttbara spår med små vagnar som sköts för hand eller drogs av häst. Senare började även ångdrivna, spårburna grävmaskiner med linmanövrerade skopor att användas för schaktarbetet. Rallarna byggde banorna med en så kallad "frontmetod", som innebar att spåret gjordes klart direkt och kunde användas för att frakta material. De vanligaste materielen var grus, träslipers och (klena) skarvräler. Materialet kunde även vara huggen sten eller stålbalkar för mindre broar, dessa tåg var de första arbetståg. De var ensamma på spåret, kunde skjuta vagnar framför sig och inga signaler behövdes.

För underhållet av järnvägarna ansvarade banvakterna. De bodde i banvaktsstugor utmed banan och svarade för cirka en mil bana.[källa behövs] Underhållet bestod mest av att dagligen besikta spåret, rensa det från ogräs och ibland byta ut träslipers. För detta använde banvakten en dressin som trampades och kunde lyftas av spåret när ett tåg väntades. Ibland togs även en tralla på släp för material. Dressinerna och trallorna var även de att likna med arbetståg även om de definitionsmässigt inte utgjorde riktiga tåg.

Under senare delen av 1900-talet förändrades sättet att bygga banor. Man började att använda dieseldrivna grävmaskiner och lastbilar, senare dumpers. "Frontmetoden" övergavs och istället jobbade man parallellt längs hela banans sträckning med att färdigställa banan till cirka 80 cm under rälsöverkant. Markentreprenören röjer först bort all vegetation med skogsavverkningsmaskiner, bygger sedan broar och spränger ur skärningar och eventuella tunnlar. I vissa fall utplaceras halvmobila stenkrossar för att på plats krossa sprängsten till ballast för spåren. Banvallarnas underbyggnad byggs och fundament för kontaktledningsstolparna ställs på plats. Signaler, tavlor och spårledningar monteras därefter. Därefter monteras kontaktledning och anslutande kraftledningar med hjälp av lastbilar med hydraulisk arbetsplattform.

Spårbygget kan gå till på flera sätt. I Sverige drar traktorer fram 400 meters räler, ett decimetertjockt ballastlager läggs ut, slipers läggs ovanpå och rälerna lyfts på plats och spänns fast. Därefter lyfts spåret i etapper, samtidigt som ballasten komprimeras väl under rälsen. Även ballasten vid slipersändarna samt mellan slipers komprimeras väl. Till slut plogas och sopas spåret så att ballastprofilen blir korrekt. Sist svetsas skarvarna ihop, antingen manuellt (termit-svetsning) eller med elsvets (spårburna maskiner med strömstyrka på flera tusen ampere).

En alternativ metod till spårbygge på plats är med hjälp av färdiga spårspann (cirka 40 meter långa) med fastmonterade räler på slipers, som lyfts på plats. Metoden används även vid spårbygge i gruvor.

Arbetstågen endast används numera främst för att frakta slipers, ballast och räler. Det alltmer komplicerade säkerhetssystemet krävde att speciella arbetståg användes för att testa banan före godkännandet.

Under 1960-talet började tågens hastigheter att höjas till 200 km/h och t o m däröver i bland annat Västtyskland, Frankrike, Storbritannien och Japan. Samtidigt försökte operatörerna automatisera spårunderhållet. Det gjorde att alltfler specialbyggda arbetståg användes: Avancerade mätvagnar som mäter spårgeometrin, spårriktningsmaskiner, slipersspårbytesmaskiner, rälsbefästningsmaskiner, spårfräsar mm. Dessa specialtåg är mycket dyra och det är numera vanligt att man hyr in sådana från utländska företag.

Nedan följer en tabell över vilka arbetsmetoder/-maskiner som krävs vid olika typer av slitage:

Översikt moderna arbetsmetoder/-maskiner vid spårunderhåll

(metoderna avser skarvfria spår med makadamballast)

Sortable table
rälsslitage kurvor vågbildning räls lyfta spår baxa spår (sidled) rena ballast byta räler byta spår
Uppgift hyvling/fräsning slipning spårriktmaskin spårriktmaskin ballastreningsmaskin rälsväxlare spårbytesmaskin

Många gånger kan betydligt större maskinella arbetsinsatser krävas. Ett vanligt problem är tjälskott, det vill säga frostaktivt material befinner sig inom frostdjupet. Vintertid riskerar då marken att lyfta sig vilket kräver hastighetsnedsättningar. Ett annat problem är lös undergrund vilket gör att spåret måste riktas ofta. Lösningen kan vara att ett spårbyteståg byter ballast samt lägger ner frostisolerande cellplastskivor.

Ibland räcker inte ovan nämnda åtgärder eftersom t ex marken ibland måste stabiliseras. Insatserna varierar men ofta krävs att spåret stängs för trafik under flera veckor. Åtgärderna kan då t ex vara pålning och/eller utschaktning av frostaktivt/rörligt material för byte till stabilt, frostpassivt material (makadam).

Trafikregler för arbetståg i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arbetståg kan köras tillsammans med andra tåg dels när det gäller längre transporter, till exempel med räls från stålverk till ny arbetsplats. Dels när det gäller mätningar, till exempel av spårgeometri. Arbetstågen är då normalt anpassade för de system som banorna har och är då försedda med utrustning för till exempel ATC eller ERTMS (se Transportstyrelsens trafikföreskrifter nedan). För större projekt planeras tåglägen in i förväg.

Men arbetståg måste även kunna köras på banor som ej är helt färdigbyggda eller på avsnitt som helt avlysts från normaltrafik under reparationsarbeten. I dessa fall betraktas banavsnittet som system S, enligt transportstyrelsens trafikföreskrifter. System S används för banor som avlyses för alla utom ett visst tåg - spärrfärdssträckor. Det hanteras av endast en tågklarerare och motsvarar det som i det äldre säkerhetsordningen (SÄO) hette vagnuttagning. För banor med det nya säkerhetssystemet ERTMS motsvaras det av system E3, dvs banor som byggts enligt ERTMS nivå 3. Det gäller mindre linjer, som saknar både optiska signaler och spårledningar, men har baliser och GSM-R.

I de olika systemen kan arbetstågen avse antingen tågfärd eller spärrfärd:

  • Tågfärd som är "trafikverksamhet för att framföra storfordon från en driftplats eller driftplatsdel till någon annan driftplats eller driftplatsdel". Det betyder körning av normala tåg för gods och passagerare och i vissa fall arbetståg.
  • Spärrfärd som är "trafikverksamhet för rörelser med spårfordon i valfri riktning på en avspärrad bevakningssträcka". Vanligen tågrörelser för underhållstransporter till och från ett underhållsområde.

Typer av arbetståg[redigera | redigera wikitext]

  • Makadamtåg består av lok och speciella vagnar för makadam som ballast kring sliprarna. Moderna vagnar brukar ha ett antal luckor i botten så att makadamen kan fyllas på mellan rälsarna och på vardera sidan utanför.
  • Sliperståg. Specialbyggda vagnar där slipers placeras var 30:e cm i flera "våningar". Utmed långsidorna finns räler där en kranvagn kan köras utmed hela tåget. Kranvagnen lyfter upp varannan sliper som då redan har de rätta avstånden 60cm när de läggs ned på den förberedda banvallen.
  • Rälståg. Ett slags systemtåg med rullar på varje vagn som rälsar över 400m kan rullas på över hela tågsättet. När tåget går genom kurvor så böjs rälsarna mellan varje vagn. Vid lossning använder man vanligen en traktor som drar ut varje rälslängd över sliprarna. Vid en annan metod placeras rälsen ut utanför sliprarna på ett sådant sätt att en särskild bygelvagn kan rulla på dem och enkelt föra ut slipers mellan rälsarna. Senare flyttas rälsen upp på sliprarna och befästs.
  • Spårutläggningståg. Utgöres vanligen av ett antal specialbyggda vagnar som dels kan gå på spår och dels i ena ändan gå på larvfötter. De kan dels ploga bort ballast, dels placera ut slipers och dels befästa rälsarna.
  • Spårriktningståg som även kan kompaktera ballasten kring sliprarna. Dessa har vanligen laserriktare för att följa den specificerade spårgeometrin. Se video på Youtube: [1]
  • Spårfräsningståg. Användes vid underhåll för att ta bort ojämnheter i rälsen. Se järnvägshjul.
  • Kontaktledningståg. Ofta ombyggda rälsbussar med en plattform på taket. På plattformen finns dels en manöverplats, så att tågen kan köras fram stegvis. Dels kranar och mätutrustning för att underlätta montering och besiktning.
  • Mättåg. Har speciella mätvagnar som kan mäta och registrera anomalier i spårgeometrin och dels dynamiskt mäta hjulens rörelser i flera riktningar (dimensioner). Hjulen har då accelerometrar och trådtöjningsgivare för datainsamlingen.

Transportstyrelsen använder begreppet spårfordon för alla vagnar som går på järnvägsspår. Spårfordonen indelas i sin tur i:

  • Storfordon som med säkerhet kortsluter spårledningar.
  • Småfordon som ej med säkerhet kortsluter spårledningar.

Ovanstående arbetståg består av storfordon. Småfordon ingår normalt ej i arbetståg utan ses närmast som arbetsredskap som lyfts av och på spåren. Exempel är traktorer som försetts med extra hjulaxlar för spår och befästningsmaskiner som hanteras helt för hand.

Tjänstetåg[redigera | redigera wikitext]

Tjänstetåg var tidigare en svensk juridisk benämning på tåg som går tomma, utan passagerare eller gods. Banverkets föreskrift 900.3, som numera ersatts av Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar, var det dokument som definierade tjänstetåg: "Följande tågslag används: resandetåg (rst), godståg (gt) och tjänstetåg (tjt). Tågslag anges i tdt, S5 eller S11. Tjänstetåg skiljer sig från godståg då de ej innehåller något gods. Och de skiljer sig från resandetåg då det ej finns resande i tjänstetåg. Tjänstetåg är oftast tågsätt som behöver flyttas från en station till en annan station. Det skiljer sig mycket lite på icke företagsspecifika regler tjänstetåg vs gods-, resande-tåg. Det som oftast skiljer sig inom företaget är bemanningen ombord på tåget, samt att resande ej får medfölja i varken gods-, eller tjänstetåg" (1§ pkt 37).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar. Samtliga bilagor i föreskrifterna: [2]
  • Bildgalleri hos Plasser & Theurer, tillverkare av spårbyggnadsmaskiner: [3]
  • www.plassertheurer.com/index_en.htm (hemsida Plasser & Theurer)
  • www.matisa.ch/matisa_ang/matisa_produits.html (hemsida Matisa)
  • www.plassertheurer.com/en/production_range/tamping_machines.htm (bilder spårriktmaskiner)
  • www.plassertheurer.com/en/production_range/machines_for_switch_renewal.htm (växelbyte/ -bygge)
  • www.plassertheurer.com/en/production_range/machines_for_track_renewal.htm (spårbygge/ -byte)
  • Spärrfärd
  • Järnvägsspår
  • Spårgeometri