Arkeikum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stromatoliter

Arkeikum (Arkeisk tid), är den äldsta geologiska tidsålder och sträcker sig från då jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan till 2,5 miljarder år sedan, då det första livet tar vid. Arkeikum delas in i erorna eoarkeikum, paleoarkeikum, mesoarkeikum och neoarkeikum.

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Med arkeiska eller underprekambriska bergarter menar man dem som bildades under detta skede. Till arkeikum hänförs de allra äldsta bergarterna på jorden.

De finns i ett fåtal begränsade områden inom de s.k. urbergssköldarna. Inom Sveriges s.k. urberg finns troligen inga bergarter av så hög ålder att de kan betecknas som arkeiska. De bäst undersökta arkeiska bergarterna finns i Sydafrika. De är också intressanta på grund av att de innehåller de äldsta fossilen man känner på jorden.[1]

De äldsta bergarter som hittills påträffats är gamla gnejser och graniter från norra Kanada och västra Grönland. På Grönland finns även bergarter av sedimentärt ursprung och 3,8 miljarder gamla, vilket tyder på att jordskorpan svalnat så att vatten kunnat kondenseras till sjöar och hav.

Den arkeiska jordskorpa som finns bevarad utgörs till stor del av s.k. grönstensbälten, som består av basiska vulkaniter och sediment-bergarter, omgivna av gnejser utvecklade från magmatiska intrusiv-bergarter. Vissa teorier anger grönstensbältena som en arkeisk motsvarighet till vår tids oceaniska jordskorpa medan gnejserna motsvarar kontinental jordskorpa.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Under arkeikum skedde en kemisk utveckling och förutsättningarna för liv skapades i form av väte, kol och kväve, men också metan, vattenånga och ammoniak. Urhavet antas ha bildats relativt tidigt under denna period genom regn under många miljoner år, varvid atmosfärisk vattenånga övergick till bäcken av flytande vatten. Konsensus inom biologin är att grunda havsområden eller laguner och vikar sedan kom att fungera som hemort för utvecklingen av högre biokemiska molekyler som så småningom (för senast omkring 3,5-3,2 miljarder år sedan) ledde till de första levande varelserna.

Från slutet av denna eon finns fossila fynd av stromatoliter och tidiga prokaryota-livsformer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra böckers lexikon, 1973
  2. ^ http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/geologi/jordklotetsutveckling/varldenvaxerfram.1105.html


Geokronologi
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade
Supereon Eon Era Period Epok
Prekambrium Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalup (271–260)
Cisulal (299–271)
Karbon Pennsylvan (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (501–488)
Mellersta kambrium (513–501)
Äldre kambrium (542–513)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum