Armas-Eino Martola

Från Wikipedia
Armas-Eino Martola
Född12 maj 1896[1][2]
Brahestad
Död5 februari 1986[3] (89 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iFinland
SysselsättningPolitiker[4], militär
ArbetsgivareFörenta nationerna
Utmärkelser
Frihetskorsets Mannerheimkors av 2. klass[5]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[6]
Militärens förtjänstmedalj[6]
Krigsinvalidernas förtjänstkors[6]
Vinterkrigets minnesmedalj[6]
Finlands Röda Kors’ förtjänstkors[6]
Frihetskrigets minnesmedalj[6]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Försvarsgillenas förtjänstmedalj[6]
Ärekorset[6]
Danska Röda Korsets hederstecken[6]
Tyska Röda korsets medalj[6]
Finlands Reservofficersförbunds förtjänstmedalj i guld[6]
Storofficer av Södra korsets orden[6]
3:a graden av Örnkorsets orden[6]
Tre Stjärnors orden, tredje klass[6]
Nederländska röda korsets medalj[6]
Frihetskorsets 1. klass[6]
Järnkorset av 1:a klass[5]
Finlands Olympiskaförtjänstkors av 1 klass[5]
Frihetskorsets 4. klass[5]
Officer av Oranien-Nassauorden[5]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Storkorset av Finlands Lejons orden[5]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan[7]
Hederstecknet för mänsklig barmhärtighet[5]
Kommendör av Dannebrogorden[5]
Storofficer av Kronorden[5]
Storofficer av Solidaritetens stjärnorden[8]
Kommendör av Rumänska kronorden[5]
Kommendör av 1:a klass av Svärdsorden[5]
Kommendör av Södra korsets orden[5]
Officer av Hederslegionen[5]
Kommendör av Sankt Olavs orden[5]
Kommendör av Polonia Restituta[5]
Tyska örnens orden[6]
Redigera Wikidata

Ilmari Armas-Eino Martola, född 12 maj 1896 i Brahestad, död 5 februari 1986 i Helsingfors, var en finländsk general av infanteriet (1982).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Martola anslöt sig till jägarrörelsen 1915 och deltog i finska inbördeskriget 1918, där han bland annat deltog i striden vid Lembois, varefter han verkade som militärattaché i Paris och skyddskårernas generalstabschef. Han var god vän med Carlos Adlercreutz sedan början av 1920-talet, från tiden på krigshögskolan i Frankrike. Under vinterkriget var han generalstabschef för hemtrupperna och 1:a Divisionens kommendör vid Karelska näset och under fortsättningskriget 2:a Divisionens kommendör samt kommendör för VI armékåren norr om Ladoga.

År 1944 var Martola andra utrikesminister och 1944-1946 landshövding i Nylands län.

Han var ordförande i Suomen Paperitehtaiden Yhdistys 1946-1963 och 1951-1972 för finska Röda korset. Han satt även i styrelsen för Helsingfors OS-kommitté samt var spelens ledare.

Martola var militär sakkunnig i FN 1956-1957 och chef för FN-truppen på Cypern 1966-1969.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munzinger Personen, Armas Eino Martola, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Armas-Eino Martola, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Ilmari Armas-Eino Martola, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Ministerdatasystemet, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi , läst: 10 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tom C. Bergroth, Vapaudenristin ritarikunta: Isänmaan puolesta, andra utgåvan, WSOY, 2014, s. 322, ISBN 978-951-0-40498-0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  9. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]