Armenier i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Armenier i Sverige
Armenien Sverige
Armenier
Sverige
Antal sammanlagt
8.000
Språk

Armeniska
Svenska

Religion

Främst kristendom

Armenier har en rik historisk närvaro i Sverige sedan 1500-talet. De har uppfört byggnader, adlats och utgjort viktiga delar av svensk politik, kultur och idrott. De första armenierna kom dock på medeltiden som enskilda personer. Det finns även flera svenska böcker från 1800-talet och framåt om armenier och det armeniska folkmordet. I Sverige finns det i dag flera olika armeniska organisationer, föreningar och scouter. Den största organisationen är Armeniska Riksförbundet i Sverige som har flera medlemsföreningar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Armenier är ett mycket gammalt indoeuropeiskt folk vars ursprungsort traditionellt förläggs till det historiska Armenien, som till stor del utgörs av dagens östra Turkiet. Ett stort antal finns kvar i landet Armenien, men den större delen av armenierna är spridda över världen och brukar benämnas som den armeniska diasporan. En av anledningarna till spridningen var det armeniska folkmordet. Armenier har genom historien varit ett handelsfolk närvarande längst Sidenvägen från Ryssland och mindre Asien genom Persien bort till Centralasien och Kina. Armenier har även funnits närvarande i Afrika. Källa: Armenia - Sweden; Historical and Cultural Relations, Artsvi Bakhchinyan (Yerevan 2006), ISBN 99930-4-537-3.

Armenier i Sverige på 1500-talet[redigera | redigera wikitext]

Redan 1568 kom en armenisk resenär och författare, Pirzade Ghapanetsi (Ghapanetsian), till Sverige vilket är det första omnämnandet i svensk litteratur.

I en källa från 1571 omnämns att armenier bosatta i Polen exporterade varor från Tabriz till Konstantinopel (Istanbul), Moldavien, Polen, Danmark och Sverige.

Den 27 september 1687 skrev armeniska handelshus i Narva under ett kontrakt med svenska kungahuset för att exportera varor från nya Julfa i Persien (Iran) till Sverige. Bland de armeniska handelsmän som skulle närvara i Sverige finns namn som: David Hovhannisian, Avetik Martirosian, Barsegh Makarian och Aghajan Avedikian.

Karl XII och armeniska fordringsägarna[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal armenier kom med Karl XII under 1700-talet, efter hans vistelse i Osmanska riket. Dessa brukar benämnas "fordringsägarna" och bestod av armenier, greker och judar. Av de armenier som kom med Karl XII finns det fortfarande ättlingar i Sverige. En av ättlingarna till armenierna är Betty Hegg (född som Hallberg). Betty föddes 1785 och växte upp på en gård i trakten av Vänersborg. Läs en artikel om Betty Hegg [1].

Unden resten av 1700-talet blir en armenier Sveriges minister i Konstantinopel (Istanbul och en annan blir svensk diplomat. Under 1800-talet anländer en viss Ohan Demirgian från Egypten och blir Karl XV:s hovstallmästare på Ulriksdals slott.

Invandring på 1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Den moderna invandringen av armenier startade på 1950-talet. Under första hälften av 1900-talet bestod invandringen av armenier bara av enskilda individer och familjer. Under 1950-talet anlände ett par armeniska familjer från Istanbul till Stockholm. Dessa var yrkeskvalificerade människor som till exempel läkare och ingenjörer.[2]

Invandring på 1960- och 1970-talet[redigera | redigera wikitext]

En större invandring av armenier började i samband med inbördeskriget i Libanon och Iranska revolutionen.

Armenien blir självständigt 1991[redigera | redigera wikitext]

Efter att Armenien blev självständigt 1991 har även detta bidragit till en migration. Det har även förekommit armenier som sökt asyl i Sverige. Många har åberopat att de kommer från Azerbajdzjan och på grund av konflikten kring armeniskbefolkade enklaven Nagorno-Karabach blivit förföljda för sitt armeniska påbrå.

Från 1990-talet har två svenskar med armeniskt påbrå varit ledamöter i Sveriges riksdag. Dessa är Murad Artin (v) och Esabelle Dingizian (mp).

Geografisk spridning[redigera | redigera wikitext]

Större delen av armenierna i Sverige är koncentrerade till Stockholm, Uppsala och Västerås.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Övriga personer[redigera | redigera wikitext]

Klubbar och organisationer[redigera | redigera wikitext]

  • Ararat Armeniska Idrottsklubb
  • Armeniska Akademikerföreningen i Sverige
  • Armeniska Apostoliska Kyrkan i Sverige
  • Armeniska KFI
  • Armeniska Riksförbundet i Sverige
  • Sveriges Armeniska Ungdomsförbund
  • Armenier.se
  • Min vän Armenien
  • Armeniska Allmänna Idrottsföreningen, Homenetmen

Svensk litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Konflikten om Nagorno-Karabach, Vahagn Avedian (2012)
  • De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon : det armeniska folkmordet och dess efterbörd, Klas-Göran Karlsson (2012)
  • Folkmordet på armenier - Sett med svenska ögon, Göran Gunner (2012)
  • Armenier: sex essäer om diaspora, Ulf Björklund (2011)
  • Armeniska folkmordet 1915: Frågor och svar, Vahagn Avedian (2010)
  • Armenien: från berget Ararat till det bergiga Karabach, Klas-Göran Karlsson (1990)
  • Längtan till Ararat, Göran Gunner och Erik Lindberg (1985)
  • Krokodilen, Herman Lindqvist (2003)
  • Minnen från fred och krig, Einar af Wirsén (Bonniers, 1942),
  • Ett folk i landsflykt: ett år ur armeniernas historia, Alma Johansson (1:a uppl. 1930, faksimiluppl. 1979)
  • Armeniskt flyktingliv, Alma Johansson (Kvinnliga Missions Arbetare, Stockholm, 1931)
  • Mission och vision i Orienten, John Hultvall (Verdum förlag, 1991)
  • 25 år i Ryssland – Missionären N.F Höijers erfarenheter och äfventyr under sin verksamhet bland ryssar, tatarer, armenier, kurder, perser, turkar med fler, A.P Larsson, (N.J Schedins förlag, Stockholm, 1905),
  • Armeniska flyktingar av idag, Natanael Beskow (1936)
  • Blod och tårar, Armeniernas lidande i Turkiet, M Piranjan (Svenska Missionsförbundets Förlag, Stockholm, 1917)
  • Armenierna och deras nöd, Per Pehrsson (1896)
  • De dödsdömda folkens saga, Maria Anholm (Godtköpsförlaget, Stockholm, 1906)
  • Din broders blod, en berättelse om de kristnas lidande i Armenien, M. V. O. Evang (Fosterlands Stiftelsen Förlas expedition, Stockholm, 1902)
  • Ett blad ur Armeniens historia, Amalia Lang (Kvinnlig Missions Arbetare, Stockholm, 1920)
  • Turkarnas skräckvälde i Armenien, Georg Hawkins (Holmquists Bokförlag, Stockholm, 1915)
  • Vid Ararats fot, E. John Larsson (Stockholm, Svenska Missionsförbundets Förlag, 1919)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]