Arrowrot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maranta arundinacea

Arrowrot (ibland kallat arrowroot) är ett annat namn för Arrow-stärkelse (från engelskans arrow; pil, kastspjut). Den fås från den fleråriga örten Maranta arundinacea i Västindien eller Maranta indica Tuss i Ostindien. Även maniok går ibland under namnet (brasiliansk) arrowrot.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Dessa arters långa, vita rotstockar krossades och användes av indianernaVästindiens öar som botemedel för sår från giftiga pilar; därav det engelska namnet arrow-root, pil-rot. Man bereder arrow-stärkelsen genom att noggrant skala och mala sönder rotstockarna. Därefter blandar man upp detta med vatten och pressar ut en stor del av vattnet genom ett tygstycke. Den grötliknande klump som blir kvar torkas.

Arrow-stärkelsen är ett vitt lukt- och smaklöst "mjöl" som är mer eller mindre sammanhängande i små klumpar, vars storlek är som mest motsvarande en ärta. Dessa klumpar kan man trycka samman med fingrarna och då orsakas ett sakta knakande ljud.

Studerar man detta "arrow-mjöl" under mikroskop ser man att det består av nästan runda och brett, eller oregelbundet, äggformiga celler som, blötta i vatten, består av koncentriska lager kring en liten stjärnformigt sprucken centralhåla.

Arrow-stärkelsens korn sväller i vatten vid + 70°. Detta i kombination med att arrowrot är smaklös gör den till en utmärkt stärkelse i matlagning, istället för exempelvis mjöl. Vid mjölredning av såser riskerar man alltid att få en mjölsmak på såsen ifall man använder för mycket, en risk som man slipper om man istället använder arrowrot. Dessutom gör användningen av arrowrot istället för mjölredning att såsen behåller sin klarhet, vilket är viktigt exempelvis när man gör rödvinssås.

Brasiliansk arrow[redigera | redigera wikitext]

Brasiliansk arrow erhålles från arten Manihot utilissima – se vidare maniok.

Ostindisk arrow[redigera | redigera wikitext]

Ostindisk arrow erhålls från flera olika arter av släktet Curcuma hemmahörande i Sydostasien, men odlas också i bland annat Östafrika. Bland de viktigaste odlade arterna kan nämnas Curcuma augustifolia och leucorrhiza. Rotstocken är stärkelserik och som mald utgör den ämnet gurkmeja. Den ger också ett gult färgämne, curcumin, samt ingår som en viktig del i currypulver.

Västindisk arrow[redigera | redigera wikitext]

Västindisk arrow erhålls från de spolformiga utlöparna från rotstocken av Maranta-arter, hemmahörande i Central- och Sydamerika, men som även odlas inom andra tropiska områden. Av utlöparna framställs stärkelse, som är en viktig exportartikel inte minst till Europa.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952