Arthur von Oettingen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arthur von Oettingen,

Arthur Joachim von Oettingen, född 28 mars 1836 i Dorpat, död 5 september 1920 i Leipzig, var en tysk musikteoretiker och fysiker. Han var bror till Georg och Alexander von Oettingen samt farbror till Wolfgang von Oettingen.

Han studerade i Dorpat samt i Paris och Berlin fysik, astronomi och fysiologi samt var 1866-93 professor i fysik vid universitetet i Dorpat. Där inrättade han ett meteorologiskt observatorium, och var från 1894 honorarie professor i meteorologi och fysik vid Leipzigs universitet.

Förutom värdefulla fysiska och meteorologiska avhandlingar utarbetade von Oettingen till stor del det tredje och hela fjärde bandet av Johann Christian Poggendorffs biografiska lexikon (1904). Han skrev även många monografier i den av honom redigerade samlingen Klassiker der exacten Wissenschaften.

Vidare författade han ett In dualer Entwickelung (1866; ny upplaga 1913), där han sökte förena Moritz Hauptmanns spekulativa och Hermann von Helmholtz naturvetenskapliga riktning, men tillika uppställa teorin om en dualism i den harmoniska uppfattningen av dur och moll som polariska motsatser, en åsikt, som vunnit anmärkningsvärda både anhängare (Riemann) och motståndare (Hostinsky) utan att den kunde sägas ha erhållit fullt vetenskapligt och ännu mindre praktiskt avgörande.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Öttingen, 1. Arthur Joachim von, 1904–1926.