Gotländska ortnamn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Arve)
Hoppa till: navigering, sök

Gotländska ortnamn kan, liksom övriga svenska ortnamn, delas upp i naturnamn och kulturnamn. Vissa ortnamn är speciella för Gotland, bland annat gårdsnamn som har ändelsen -ings, -ungs eller enbart -s. De efterled som är specifika för Gotland är till exempel -arve, -garn, -lingbo samt -städe (som i övriga Sverige motsvaras av -sta eller -stad). Ortnamnen på Gotland är, som i alla andra landskap i Sverige, dels osammansatta ortnamn och dels sammansatta. Några av de osammansatta namnen är enstaviga, som till exempel Bro, Burs, Bäl och När. Andra är tvåstaviga som till exempel Stånga, Fole och Slite. Ändelsen -e förekommer i mycket stor utsträckning på Gotland, både som sockennamn och som gårdsnamn. På Fårö förekommer inte ändelsen -e utan endast -a, till exempel Ava, Broa och Dämba. Betydelsen av -e är mycket skiftande, men relativt vanligt är att ändelsen -e står för en pluralform. Exempel på detta är Linde (Lindum, 1300-talet) och Lye (Lüuum, 1300-talet).[1] I övriga Sverige är ändelsen -a vanlig och i vissa trakter även -um eller -om. Dessa ändelser (särskilt -a) betecknar ofta pluralis.[2] På Gotland är ändelsen -a mindre vanlig, men den finns bland annat i ortnamnet Roma ((in) Rumum, 1318). När det gäller den plurala ändelsen -um, fanns den på medeltiden i gotländska ortnamn, men numera har -um betydelsen hem i Gotlands ortnamn, som Gerum (Gereüm, 1300-talet) och Hejnum (Hainaim, 1300-talet).[3] Av de sammansatta ortnamnen har de flesta två ordled, förled och efterled, men det finns också namn med tre ordled, som Fårösund och Katthammarsvik.

Definition av begreppet ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Ortnamn eller toponymer är namn på geografiska företeelser och ortnamnen kan delas upp i bebyggelsenamn och naturnamn.[4]

En språkvetenskaplig definition är att "ett ortnamn är ett språkligt uttryck som i en viss namnbrukarkrets är knutet till en bestämd plats".[5]

Ortnamnskategorier[redigera | redigera wikitext]

Alla ortnamn delas upp i två huvudkategorier: naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen kan indelas tre kategorier: ägonamn, bebyggelsenamn och namn på artefakter.[6] Naturnamn är namn på vattendrag, sjöar, skogar o.s.v. Ägonamn är namn på mark som används för jordbruk och boskapsskötsel, till exempel åkrar, ängar och hagar. Bebyggelsenamn är namn på tätorter, byar, gårdar, bygder med mera. Artefaktnamn är namn på broar, hamnar, gruvor, gravhögar m.m.[2] [7] Bebyggelsenamn kan vara primära eller sekundära. Primära bebyggelsenamn avser bebyggelse redan från början, till exempel de som slutar på -by (som Visby) eller -hem (som Dalhem). Sekundära bebyggelsenamn har inte från början betecknat bebyggelse.[8] Dessa bebyggelsenamn har ursprungligen varit naturnamn, ägonamn eller artefaktnamn. Exempel på sådan ortnamn på Gotland är Burgsvik, Klintehamn, Lummelunda med flera.

Ortnamnet Visby[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnet Visby härstammar från forngutniskan och har tolkats på många olika sätt. Den vanligaste tolkningen är att Visby till en början endast hette Vi, vilken omnämns i Gutasagan. Dagens Visby har alltså vuxit fram ur den tolkningen och är uppdelat i två ord: vi-, som betyder offerplats och -by, som i detta sammanhang betyder stad.[9]

Typiska gotländska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnsefterled[redigera | redigera wikitext]

  • -arve Ordet kommer från arvegods, en gård som gått i arv. Exempel är Nickarve, Bocksarve och Busarve. Namnet förekommer även för enstaka fastigheter (från nyare tid), såsom Barnarve.
  • -garn Ordet betyder långt eller smalt vattendrag, smal udde eller vik. Exempelvis Gammelgarn, Ljugarn, Östergarn.[10]
  • -lingbo Avledningen -ling betecknar, liksom -ings, -ungs, härkomst eller samhörighet. Efterledet -bo betyder distrikt. Gotland verkar ha varit indelat i -bo och -hem-distrikt som var äldre än socknarna. Exempel på -ling-bonamn är Atlingbo, Grötlingbo och Hablingbo. Ett exempel på namntypen -hem är Elinghem, där avledningen -ling är en inbyggarbeteckning.[11]
  • -lause Dessa namn motsvarar -lösa på Öland och på fastlandet.[12], till exempel Gisslause och Krämplause.
  • -rume Namnen motsvarar -rum på Öland och på fastlandet. Exempelvis Lokrume.[13]
  • -städe Dessa namn motsvarar fastlandets -sta, -stad. Exempel på namn med efterledet -städe är Alstäde, Bäckstäde och Kulstäde. De gotländska ortnamnen Eksta och Lojsta är inga riktiga -stanamn, utan de har uppstått på annat sätt.[14]

Ortnamnsändelser[redigera | redigera wikitext]

  • -ings, -ungs: Ett ägandenamn; en gård som ägs av någon. Namnen innehåller ändelserna -ings eller -ungs som betecknar härkomst eller samhörighet. De förekommer oftast i gårdsnamn och namn på mindre byar, exempelvis Kallings, Bryungs.[15]
  • -s, -e (genitiv). Namnen Gajrvalds och Ajmunde, till exempel, betyder "gården som tillhör Gajrvald" och "gården som tillhör Ajmund". Genitiv-s har blivit mönsterbildande för gotländska gårdsnamn, så att terrängbetecknande ortnamn också kan bildas med -s, till exempel Bjärges och Dals.[16]

Ortnamnsändelserna -inge och -unge[redigera | redigera wikitext]

De två ortnamnsändelserna -inge och -unge är rätt ovanliga på Gotland. De är avledningsändelser och betecknar invånarna på en viss plats. Ändelserna finns i de båda socknarna Fleringe och Källunge. Vidare finns ändelsen -inge i ett antal gårdsnamn som Hällinge och Västninge. Ändelsen -unge finns i gårdsnamnet Vidunge.


Ortnamnsändelserna -a och -e[redigera | redigera wikitext]

Den på fastlandet (och på Öland) så vanliga pluraländelsen -a är mindre vanlig på Gotland, där den vanligtvis skrivs -e. Ändelsen -e kan i vissa av de gotländska ortnamnen ha en annan funktion än att beteckna pluralis, till exempel Fole ((de) Folu 1316) och Slite (Slijt 1398). Det vanliga är dock att den äldsta upptecknade formen är -um, som betecknar dativ pluralis. Exempel på detta är Ala (Alum 1300-talet) och Linde (Lindum, 1300-talet).[17] En intressant räcka ortnamn med ändelser på -a och -e bildar de tre sydgotländska sockennamnen Stånga (Stangum 1300-talet, ((In) Stangghe 1380), Lye (Lüuum, 1300-talet), Garde ((i) karþum, dvs. i Gardhum) enligt medeltida runinskrift[18], senare Garda eller Garde (1523) [19]. Ändelsen -um kunde alltså ändras till -e och till -a, som ses i Stangum ⇒ Stangghe ⇒ Stånga, Lüuum ⇒ Lye och Gardhum ⇒ Garda, Garde. Det sistnämnda ortnamnet skrivs av Lantmäteriet[20], Posten[21] och Länsstyrelsen i Gotlands län [22] som Garde, medan ortsbefolkningen skriver Garda [23]. En intressant kompromiss mellan den av Lantmäteriet bestämda statliga uppfattningen och ortsbefolkningens uttal och skrivsätt görs av Garde församling, som alltså har församlingsnamnet Garde på sin hemsida, men också skriver Garda kyrka på samma hemsida.[24]

Ortnamn som påminner om hednisk kult[redigera | redigera wikitext]

  • Fröjel, (Fröale 1300-talet). Namnet kan tolkas som gudinnan Fröjas al, alltså en kultplats.
  • Hellvi, (Helgawi 1300-talet). Namnet innehåller helig och vi (hednisk kultplats).
  • Hellvis. Ett gårdsnamn som betyder samma sak som Hellvi.
  • Torsburgen, en fornborg vars förled är guden Tor.
  • Ullviar, ett fornminnesområde vars förled är guden Ull. Efterledet kommer av vi (hednisk kultplats).[25]

Naturnamn som inte är knutna till bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Naturnamnsefterled som är rätt speciella för Gotland är burg, träsk och väte. Rent gotländskt är ordet burg i till exempel Hoburgen. Där betyder efterledet 'hög kalkstensformation', men vanligare är att ordet betyder 'grusrygg' eller 'grusmark'.[26] Ordet vät (bildat till vatten) är ett gotländskt ord som betecknar en grund vattensamling som torkar ut på sommaren. Ett exempel på ett sådant namn är Artvät i Buttle.[27] Ordet träsk betyder 'sjö' på Gotland, till exempel Tingstäde träsk. Denna betydelse för 'träsk' finns också i norra Norrland, till exempel Torneträsk, och i Finland, till exempel Enare träsk.[28] Ordet 'klint' är en beteckning för de brant stupande kalkstensklippor som finns utefter Gotlands västkust,[29] till exempel Högklint. Klintar i denna bemärkelse finns även på Öland, Köpings klint, och i Danmark, Möns klint. Ett annat ord som har en speciell betydelse på Gotland är myr, (till exempel Lina myr).[27] En myr på Gotland är en typ av kärr. De större gotländska myrarna är numera utdikade.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 192 och s. 200
  2. ^ [a b] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 10
  3. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 89 och s. 122
  4. ^ Nationalencyklopedins ordbok, 2000, s. 1184
  5. ^ God ortnamnssed. Ortnamnsrådets handledning i namnvård (Gävle 2001)
  6. ^ Pamp, Bengt Ortnamnen i Sverige 1988, s. 7
  7. ^ Nationalencyklopedin, band 14, s. 504
  8. ^ Ståhl, Harry Ortnamn och ortnamnsforskning, Uppsala 1976, s. 55
  9. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994, s. 23 ff
  10. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994, s. 60 ff
  11. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994, s. 34 ff
  12. ^ Nationalencyklopedin, band sju (1992), s. 574 (artikeln Gotland)
  13. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 197
  14. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 67 och s. 197
  15. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994, s. 33 f
  16. ^ Nationalencyklopedin, band sju (1992), s. 575 (artikeln Gotland)
  17. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sidorna 10, 18 och 192
  18. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sidorna 301, 200 och 88
  19. ^ http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/_s2ix001/213312a1/p1/0000004a.pdf.
  20. ^ Lantmäteriets kartsök (sök Garda, Gotlands län: det finns ej, sök Garde, Gotlands län: det finns)
  21. ^ http://www.posten.se/soktjanst/postnummersok/resultat.jspv?gatunamn=garde&po=
  22. ^ http://www.segotland.se/servlet/GetDoc?meta_id=1095&file_id=4
  23. ^ http://www.hembygd.se/index.asp?DocID=15611
  24. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=667488 Kyrkor i Garde församling/Garda kyrka
  25. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994 s. 136 f
  26. ^ Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994, s. 68
  27. ^ [a b] Olsson, Ingemar Ortnamn på Gotland 1984, s. 70
  28. ^ Olsson, Ingemar Ortnamn på Gotland 1984, s. 69
  29. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, artikeln Klinte, s. 168

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Olsson, Ingemar Gotländska ortnamn 1994. Ödins Förlag AB, Visby.
Svenskt ortnamnslexikon, 2003, Wahlberg, Mats, 1948- (utgivare) ISBN 91-7229-020-X