Arvid Ahnfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arvid Ahnfelt.
Träsnitt av Ida Falander.

.

Arvid Ahnfelt
Arvid Ahnfelts gravvård på Solna kyrkogård.

Arvid Wolfgang Nathanael Ahnfelt, född 16 augusti 1845 i Lund, död 17 februari 1890 i Köpenhamn, var en svensk publicist och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ahnfelt var son till Paul Gabriel Ahnfelt och Hedvig Sofia Ekstrand samt kusin med biskopen Otto Ahnfelt.

Han studerade vid Uppsala universitet, där han blev fil.kand. 1869 och doktorerade samma år. Därefter fick han tjänst som extra ordinarie amanuens vid Kungliga biblioteket samt som medarbetare vid Ny Illustrerad Tidning, men fortsatte sedan till Aftonbladet och därefter bl.a. Stockholms Dagblad. Han skrev även för utländska tidningar och levde sedan 1876 uteslutande av sin penna.

Uppfostrad i en liberal tradition, vilket i hans fall var kombinerad med en satirisk läggning, verkade han för spridandet av dess idéer. Han är uppmärksammad för verken Verldslitteraturens historia (1874-1876, en bearbetning av ett arbete av Johannes Scherr) och biografier över Carl Jonas Love Almqvist och Leonard Fredrik Rääf. Han skrev även böcker om hovlivet och om industrihistoria samt utgav olika svenska författares skrifter. 1881 startade han tidskriften Ur dagens krönika som blev ett viktigt debattforum för 1880-talets unga Sverige.

Ahnfelt dog av en hjärtinfarkt på hotell "Kongen af Danmark".[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Redaktörskap[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ny svensk historia, Oscar II och hans tid 1872-1907, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13375-5 s.268

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]