Asbestkeramik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Asbestkeramik, asbestmagrad keramik (ca 3900 f.Kr.–1300 f.Kr. i Finland, och 1500 f.kr.–1000 e.kr. i Skandinavien) åsyftar olika typer av keramik, ofta mycket tunnväggig och temperaturtålig, tillverkade av asbest och lera med en adiabatisk process. Fynd har gjorts i hela Finland, i västra Karelen, på Kolahalvön och i norra Skandinavien.

Kärlen anses ha använts för att förvara glöd och andra heta ämnen vid brons-, koppar- och järnframställning; en hypotes ursprungligen framlaggd av Birgitta Hulthén vid Lunds universitet, och som har fått stöd efter fynd av metallurgisk verksamhet. Analys av asbestkeramik har gett upphov till den oväntade slutsatsen att järnframställning gjordes redan under förromersk järnålder i Norra Europa. Tidigare ansågs kärlen olämpliga för matlagning, men fynd av både animaliskt och vegatabiliskt fett har lett till omprövande av detta.[1]

Fynden har av vissa forskare (Evert Baudou, m.fl.) associerats till en församisk arkeologisk kultur. Försvinnandet tros ha samband med övergången till en halvnomadisk renskötselkultur.[källa behövs]

Asbestkeramik brukar klassificeras som kamkeramik. Redan i den tidigaste kamkeramiken (cirka 5000 f.Kr.) i Finland blandades finhackad asbest i leran som bindemedel och substitut för sand. Vid något tillfälle började man utnyttja asbestens egenskaper: dess långa fibrer fungerade som armering och möjliggjorde stora lätta kärl med tunna väggar som ändå hade hög hållbarhet. Några av kärlen hade 6 mm tjocka väggar med en diameter på ca 50 cm (Pöljä-stil).

Det mest sannolika ursprunget till asbestkeramik är sjön Saimen i östra Finland, som är den enda platsen i fyndens utbredningsområde med rika och lättillgängliga naturliga asbestfyndigheter.

De äldsta fynden återfinnes i det finska inlandet från mellan 3900–2800 f.Kr. och de yngsta fynden i Finland mellan 1800–1500 f.kr. Längs med de östra och södra delarna av norska kusten förekom asbestkeramik sedan bronsåldern och förblev i bruk till omkring 600 f.Kr.

I Sverige förekommer fynden endast i norra Norrland ned till Medelpad, efter år 800 f.Kr. och fram till 1000 e.kr. Ett sent fynd i Sverige återfinnes på en gravplats från 1000-talet på Långön i Hoting, vid Ångermanälven. Gravskicket på Långön är i övrigt skandinaviskt. Troligen är detta en plats där handelsutbyte skett.[2]

Det faktum att asbestkeramik i Sverige inte förekommer söder om en gräns som skiljer Övre Norrland från Mellannorrland och Jämtland har givit upphov till hypotesen att det var olika folkslag som bodde i respektive område. Det har också påpekats att älvnamnen och de äldsta ortnamnen norr om denna gräns ofta är samiska eller finska, medan motsvarande namn söder om gränsen är av nordiskt ursprung. Det folkslag som framställde asbestkeramik skulle alltså vara förfäder till samerna, medan det folkslag som bodde längre söderut skulle vara förfäder till nordborna.[3]

Kategorisering[redigera | redigera wikitext]

Finsk asbestkeramik kan delas in i följande stilar:

  • Tidig asbestbaserad keramik: (ca 3400–2900 f.Kr.)
    • Kamkeramik med asbest
    • Fagerö-keramik
  • Huvudstilar: (ca 2900–1800 f.Kr.)
    • Pöljä-stil, som först upptäcktes i Överijo
    • Kierikki-stil
  • Sen asbestkeramik: (1800–1300 f.Kr.)

Asbestkeramik kan delas in i två varianter baserat på asbestmängd: verklig asbestkeramik med en asbestmängd på 50–60% av volymen, och asbestgods med 90% asbest. Resten var lera.

Den verkliga asbestkeramiken återfinnes ofta tillsammans med fynd av metallbearbetning som smältdeglar, gjutformar, fastbränd slagg och sintrad sand på asbestkeramikens väggarna, smält lera, artefakter av brons och koppar samt stensläggor. Vid bronsgjutning kunde smältdeglar hållas varma i det glödande kolet. Det finns några få fynd av rena kopparartefakter bland asbestkeramiska fynd. Dessa inkluderar ett armband (i Polvijärvi, Finland), en smidd kopparyxa (Suomussalmi, Finland), en kopparkniv, som har daterats till omkring år 2000 f Kr. och några bitar av kopparämne (vid Kalix älv i Sverige[källa behövs]). Denna typ av keramik kan också ha använts för värmelagring. Kärlen har mönster som är identiska med Jōmon-kulturen från Japansk yngre stenålder och bronsålder. De vanligaste mönstren är dock kam- och gropdekorationer som är typiska för nordöstra Europa vid den tiden.

Asbestgodset kunde motstå temperaturer på upp till 900–1000 °C. Leran gjorde formgivning av kärlet möjlig, men den stora mängden asbest gör att denna kategori inte kan klassificeras som keramik i formell mening. Man tror att asbestgods användes som ässja i järnsmidesprocessen, vid framställning av spjutspetsar, pilspetsar och andra järnartefakter. Kärlen hade många borrade hål, som tolkas som lufthål. Det faktum att minskningen av järnmalm (FeO3) med rikliga mängder kol ger upphov till stora mängder kolmonoxid (CO) tyder på att de borrade hålen användes för att öka inflödet av syre som krävs för en glödande process. Järnmalm kunde utvinnas ur sjöar och myrar.

Ytterligare en typ av kärl innehåller inte någon asbest, men har isolerande egenskaper och ingår därför ibland i begreppet asbestkeramik. För att göra godset tåligare magras leran inte enbart med asbest, utan även med täljsten, talk, sand, glimmer samt organiskt material, däribland hår, ben och snäckskal. [5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hulthén, Birgitta, "On Ceramic ware in Northern Scandinavia during the Neolithic, Bronze and Early Iron Age" (1993).'

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Frida Palmbo, Norrbottens museum, Asbestkeramik – en forntida hälsorisk, blogg 2012-02-28.
  2. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 101. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X (inb.) 
  3. ^ Baudou, Evert (1995[1992]). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 45. Umeå: Skytteanska samf. sid. 110–111. Libris 7617822. ISBN 91-7191-227-4 (korr.) (inb.) 
  4. ^ Finlands historia, 1. 1993, s. 148
  5. ^ Nyman, Jan-Erik, ”Det blänkte som av silver i jorden” - En studie av den glimmermagrade keramiken i Norrland under bronsålder och äldre järnålder, Examensarbete magisternivå, Uppsala universitet 2011-03-03.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia