Asiatiska barbetter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Asiatiska barbetter
Streckad barbett.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hackspettartade fåglar
Piciformes
Familj Asiatiska barbetter
Megalaimidae
Vetenskapligt namn
§ Megalaimidae
Auktor Blyth, 1852
Släkte
Hitta fler artiklar om fåglar med

Asiatiska barbetter (Megalaimidae) är en familj med hackspettartade fåglar som tidigare, tillsammans med alla barbetter, fördes till den stora familjen Capitonidae. Familjen består av 26 arter som förekommer i skogsområden från Tibet till Indonesien.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Alla familjens arter förs till släktet Megalaima, förutom eldtofsbarbett (Psilopogon pyrolophus) och brun barbett (Caloramphus fuliginosus) som istället placeras i var sitt släkte. Den senare är till och med så pass distinkt att den placeras i den egna underfamiljen Calorhamphinae, medan övriga förs till underfamiljen Megalaimatinae.

Det är inte klarlagt om släktet Capitonides, känt från början och mitten av miocen (12-23 miljoner år sedan) i Europa, tillhör denna familj eller de afrikanska barbetterna (Lybiidae).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Asiatiska barbetter ser oftast kraftiga ut med stort huvud och den kraftiga näbben har borst vid roten. Den största arten är större barbett (Megalaima virens) som väger 210 gram och mäter 33 cm och bland de hackspettartade fåglarna är det bara vissa arter av tukaner som är större.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Merparten av de asiatiska barbetterna har frukt som sin huvudsakliga födokälla. Här en Svartbrynad barbett.

Asiatiska barbetter förekommer främst i djupa skogar men kopparslagarbarbett har anpassat sig till ett liv i utkanten av skogen och i buskmarker. Asiatiska barbetter lever till största delen ensamma och de äter insekter och frukt. Fikon av släktet Ficus utgör den viktigaste födokällan för hela familjen och i stora fikonträd kan ett flertal arter förekomma samtidigt. Utöver fikon tar de en mängd olika frukter från träd och buskar och en art kan leva av upp till sextio olika arter av frukt inom sitt utbredningsområde. De besöker även odlingar där de tar frukt och grönsaker. Frukterna tas hela och osmältbara delar, som kärnor, spys upp i efterhand, ofta precis innan den sjunger. Till skillnad från tukanerna undviker de oftast att spy upp material i sitt bo. Barbetter bedöms som mycket viktiga för tropiska träds spridning av kärnor.

Utöver frukt tar de även leddjur som de plockar från grenar och stammar, bland annat myror, cikador, trollsländor, gräshoppor, skalbaggar, malar och bönsyrsor. De tar även skorpioner och enkelfotingar och även ett fåtal arter små ryggradsdjur som ödlor, grodor och geckoödlor.

Häckningsförhållandena är relativt okända för många av arterna. Som hos många arter inom ordningen Piciformes hackar de ut bohålor i träd och lägger vanligtvis mellan 2 och 4 ägg som ruvas i 13–15 dagar.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Merparten asiatiska barbetter har sällan kontakt med människan men vissa arter, som större barbett och streckad barbett besöker odlingar och fruktträdgårdar, speciellt i Indien, där de ibland utsätts för gifter eller infångas för burfågelmarknaden. Ingen av de asiatiska barbetterna bedöms som hotad men flera arter är känsliga för avskogning och kräver gammelskog för att trivas. Exempelvis kan nämnas att av de ursprungliga arterna i Singapore är det bara rödkronad barbett som finns kvar eftersom den accepterar sekundärskog och samtidigt har kopparslagabarbetten koloniserat området sedan 1960-talet.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Underfamilj Megalaimatinae

Underfamilj Caloramphinae

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • LL Short, JFM Horne (2002) Family Capitonidae (barbets). in del Hoyo J., Elliott A. & Christie D.A. (2004) Handbook of the Birds of the World. Volume 7. Jamacars to Woodpeckers Lynx Edicions, Barcelona ISBN 84-87334-37-7