Aslak Jacobsen Hætta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Aslak Jacobsen Hætta, på samiska Jáhkoš-Ásslat, född den 24 januari 1824 i Kautokeino, död den 14 oktober 1854 i Alta, var en av de fem samer som dömdes till döden efter Kautokeinoupproret och en av de två som faktiskt avrättades. Den andra var Mons Aslaksen Somby. Hætta var renskötare och gift med Marit Persdatter Kurrak.[1]

Kautokeinoupproret[redigera | redigera wikitext]

Aslak Hætta betraktades som en av ledarna för upproret, som ägde rum den 8 november 1852. I domen förklarades han skyldig till mord, mordbrand och rån. Enligt domen hade Aslak Hætta stuckit länsman Lars Johan Bucht med kniv i såväl ryggen som bröstet och befallt att en kniv skulle drivas in i bröstet på den redan dödligt skadade handelsmannen Carl Johan Ruth. Det skulle också ha varit på hans befallning som handelsmannens hus stacks i brand.[2]

Rättprocessen[redigera | redigera wikitext]

För dessa brott dömdes Aslak Hætta till döden, ett straff som han själv sade var honom likgiltigt. Målet togs upp i norska Högsta Domstolen, som avkunnade sin dom den 14 februari 1854. Domstolen fann inga skäl att benåda Aslak Hætta.[2] Den 14 oktober 1854, samma dag som avrättningen skulle verkställas, träffade prästen J. Wetlesen de båda dödsdömda Jacobsen Hætta och Aslaksen Somby för ett samtal i Alta, där de hölls i förvar. Prästen fann att de dömda inte var helt övertygade om att de faktiskt skulle bli avrättade, varför han tog dit skarprättaren som fick visa upp sin yxa. Aslak Hætta betraktade allvarligt yxan och sa, att den som mister sitt liv för Guds skull ska finna sig i det. Han rättfärdigade också sitt handlade med att även Petrus brukat svärd mot Jesu fiender. Några timmar senare avrättades Aslak Jacobsen Hætta och Mons Aslaksen Somby genom halshuggning.[3]

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Aslak Hættas och Mons Sombys kroppar begravdes på kyrkogården i Kåfjord, men de avhuggna skallarna fördes till Anatomiska institutet vid Oslo universitet. Skallarna skulle användas i den rashygieniska forskningen.[4] På 1970-talet framfördes krav om att skallarna skulle återföras och begravas. De ansvariga på universitetet ställde sig länge negativa till detta. Dessutom visade det sig att Aslak Hættas skalle inte längre fanns i universitets samlingar. Så småningom hittades den i Köpenhamn, dit den kommit genom en byteshandel där norrmännen istället hade förvärvat två grönländska skallar. År 1997 begravdes också såväl Jacobsen Hættas som Aslaksen Sombys skallar vid kyrkan i Kåfjord.[5] Kranierna begravdes tillsammans med kropparna i den ursprungliga graven, över vilken det på senare tid har byggts ett staket.[4] Paul-Anders Simmas film Ge oss våra skelett handlar om denna händelse.[6]

2008 meddelade Gunnar Tangvik, medlem i kyrkorådet i Alta Församling, i Församlingsbladet att han ville flytta Hættas och Sombys gravar närmare de andra gravarna och att en minneslund skulle ställas upp på kyrkogården i Kåfjord i Alta Kommun. Mons Aslaksen Sombys släktingarna var negativa till att gravarna skulle flyttas.[4]

Den finländske kompositören Armas Launis komponerade 1922 operan Aslak Hetta, som är löst baserad på Aslak Jacobsen Hættas liv.[7] Operan uruppfördes 2004 i Finlandiahuset i Helsingfors.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aarseth, Bjørn. ”Aslak Hætta – utdypning”. Store norske leksikon. http://snl.no/.nbl_biografi/Aslak_H%C3%A6tta/utdypning. Läst 28 december 2011. 
  2. ^ [a b] Gripenstad Georg, red (1990). Kautokeino 1852: några tidsdokument. Tornedalica, 0495-890X ; 48. Luleå: Tornedalica. Sid. 108– 117. Libris 7646852. ISBN 91-7538-094-3 
  3. ^ ”Kautokeino-opprøret: ”Her seer du den Øxe, med hvilken du skal aflives””. Dag og Tid. 17 april 1997. http://www.dagogtid.no/arkiv/1997/16/kauto3.html. Läst 28 december 2011. 
  4. ^ [a b c] ”Vill att gammelfarfar ska vila i frid”. NRK Sameradio. 13 november 2008. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=2440400. Läst 17 juli 2012. 
  5. ^ Edbom, Gunilla. ”Samiskt kulturarv i samlingar: rapport från ett projekt om återföringsfrågor gällande samiska föremål”. Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum. sid. 28. http://www.sametinget.se/1930. Läst 28 december 2011. 
  6. ^ ”Oaivveskaldjut / Ge oss våra skelett!”. http://boreale.konto.itv.se/simma.html. Läst 28 december 2011. 
  7. ^ Fanning, David (September 2005). ”Review: Launis Aslak Hetta”. Gramophone. http://www.gramophone.net/Issue/Page/September%202005/71/856148/Launis+Aslak+Hetta+Raili+Viljakainen+sop+Agni+AnnaKristiina+Kaappola+sop+Unna+EevaLiisa+Saarrnen+mez+Agneta+Tuna+Penttinnen+contr..+Reindeer+Herder+I+Aki+Alainikkoteivo+ten+Aslak+Hetta+Lassi+Virtanen+ten+....+Nilla+Sjaggo+Shouter. Läst 28 december 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Illustrationsbehov-same[redigera | redigera wikitext]

Camera-photo.svg Sami flag.svg Denna biografiska artikel om en same behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.