Assyriska/syrianska namnkonflikten

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Assyriska namnkonflikten)
Hoppa till: navigering, sök
Assyriska flaggan (sedan 1968)
Syrianska flaggan (Sedan 1977)

Assyriska/syrianska namnkonflikten är en dispyt bland de olika anhängarna av syrisk kristendom och talare av det syriska språket, som historiskt är en och samma etniska folkgrupp, men idag, på grund av geopolitiska och religiösa skäl, förespråkar olika termer för etnisk självidentifikation:

Det terminologiska problemet sträcker sig tillbaka till koloniseringen av Mellanöstern. Den blev dock mer framträdande under 1946 i och med självständigheten av Syrien då adjektivet Syrier började referera till en självständig stat. Kontroversen är inte begränsad till exonymer såsom engelskans "Assyrian" vs. "Aramaean", utan gäller även självidentifikationen på nyarameiska. Den "arameiska" fraktionen godkänner dock både Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ och Ārāmayē ܐܪܡܝܐ, medan den "assyriska" fraktionen insisterar på Sūrāyē ܣܘܪܝܐ (ibland med ett initialt a) och Āṯūrāyē ܐܬܘܪܝܐ men accepterar även Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ.

Syriska kristna från Mellanöstern bör inte förväxlas med syriska kristna dravider från Indien, som är en annan etnisk folkgrupp men följer samma version av kristendom som spreds av syriska kristna från Mellanöstern under tidigare århundraden.

Ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]

Förespråkare av en självidentifiering som kaldéer tillhör en undergrupp av syrisk kristendom, kaldeiska kristna, vilka är medlemmar av kaldeisk-katolska kyrkan (som bröt sig ur Österns assyriska kyrka och anslöt sig till katolska kyrkan mellan åren 1551-1553, men som effektivast först år 1830),[2] medan dispyten gällande självidentifikationerna "assyrier" vs. "araméer" angår hela etniciteten.

Den förra patriarken av kaldeisk-katolska kyrkan, Mar Raphael I Bedawid, skapade en del kontroverser när han uttalade sig om namnkonflikten, och bland annat sade att "kaldeisk" var en religiös beteckning, och inte en etnisk, och vidare menade han att han etniskt sett såg sig som assyrier.[3][4]

Den nuvarande patriarken av kaldeisk-katolska kyrkan, Emmanuel III Delly har begärt att kaldéerna ska ses som en egen nation.[5] Han har dock tidigare även sagt att kaldéer och assyrier är ett folk med gemensamt arv som omfattar språk, religion och etnicitet och härstammar från Mesopotamien.

Den nuvarande patriarken för den syrisk-ortodoxa kyrkan, Zakka I Iwas, menar att folkgruppen har ett arameiskt ursprung,[6] och därigenom upprört en del på den assyriska sidan. Han har dock tidigare även fördömt och tagit avstånd från både den assyriska och arameiska benämningen på syrisk-ortodoxa kyrkan och dess anhängare och menar att dessa nya benämningar är en fara för kyrkan och folkets uråldriga historia och identitet och menar att både kyrkan och folket historiskt sett har hetat suryoyo.[7]

Assyriologen Simo Parpola argumenterar för den gemensamma etniska identifikationen Assyrier, baserat på hans egna forskning som visar att de arameisktalande folken i Mellanöstern har identifierat sig själva som assyrier från forntiden fram till idag, samt att syrianernas och assyriernas egna beteckningar, Sūryōyō och Sūrāyā, härstammar båda från det forntida assyriska ordet för “assyrier”, Aššūrāyu.[8]

Syrologen Sebastian Brock hävdar istället att dagens syriska kristna inte har något med de forntida assyrierna att göra, utan att denna benämning uppstått de senaste 150 åren. Han hävdar också att folkgruppen har en arameisk identitet, och att benämningen assyrier "ignorerar det rika och varierade uråldriga arameiska arvet som alla syriska kyrkor har legitim rätt till".[9]

År 1976 döpte österns kyrka officiellt om sig till österns assyriska kyrka, och därav då medlemmarna i den kyrkan antog den nya assyriska namnbeteckningen. [10]

Under 2000 folkräkningen i USA, utsände de syrisk-ortodoxa ärkebiskoperna Cyril Aprim Karim och Clemis Eugene Kaplan en deklaration att de föredrar benämningen "Syriacs".[11][12] Den officiella folkräkningen undviker frågan genom att lista folkgruppen som "Assyrian/Chaldean/Syriac".[13]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Syrisk-ortodox kristna från mellanöstern bildade kyrkor i bland annat USA,[14] och nationalister såsom Naum Faiq och Ashur Yousif, bland jakobiterna var tillsammans med andra nationalister från andra syriska kyrkor, ledande inom strävan efter ett eget land. Freydun Atturaya som var nestorian (öst-syriska kristna) och Agha Petros som var kaldé (kaldeiska kristna) hade alla siktet inställt på Assyrienfrågan som hade tagits upp hos Nationernas förbund och av britterna utlovats som en gentjänst för assyriska krigstruppernas lojala stöd till de allierade under första och andra världskriget.[15][16][17] Detta löfte hölls dock inte av olika realpolitiska skäl och norra Mesopotamien, som var tänkt att bli ett nytt assyriskt/syrianskt rike blev istället en del av de nya staterna Irak, Syrien, Turkiet och hamnade i arabernas och turkarnas händer istället för i assyrier/syrianernas.

Akademiska kontroverser[redigera | redigera wikitext]

År 1961 publicerade John Joseph sin bok the Nestorians and Their Muslim Neighbors. I denna bok hävdade han att termen assyrier hade av olika politiska skäl introducerats hos syriska kristna av västerländska missionärer på 1800-talet, och förstärkts av arkeologiska fynd i och med återupptäckten av Nineve och andra bortglömda assyriska städer.[18] 30 år senare, i artikeln Assyria and Syria: Synonyms, menade Richard Frye att detta inte stämde och att termen "assyrier" hade existerat bland jakobiterna och nestorianerna redan på 1600-talet,[19] samt att båda termerna (assyrier och syrier) i själva verket är synonymer. Joseph kontrade med att betona att den grekiska historikern, Posidonios, hade vid ett tillfälle hävdat att det folket som vi greker kallar syrier, blev kallade av syrierna själva för araméer.[20] Joseph tolkade detta som att det måste ha funnits en arameisk identitet bland syrierna.[21] Frye avslutade med att undra varför Joseph ignorerar armeniska och persiska källor där assyrier har använts som benämning av och om folkgruppen.[22]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

På det arameiska språket bottnar dispyten i om huruvida Sūryāyē och Āṯūrāyē är synonymer. Enligt flera forskare och historiker är termerna Suraye/Suryoye och syrier etymologiskt härledda från termerna Assuraye och assyrier.[23][24][25][26] Professor Rollinger analyserade ett tvåspråkigt monument från 700-talet f. kr., där ordet syrier på luviska motsvarades av ordet assyrier på feniciska, vilket enligt honom slutligen bevisar att termen syrier är härlett från termen assyrier.[25]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har denna namnkonflikt sin början då medlemmar tillhörande den syrisk-ortodoxa invandrade till Sverige på 1960-talet och fick benämningen assyrier av svenska myndigheter. Detta fick många som föredrog den inhemska benämningen suryoyo (vilka i dag går under namnet syrianer) att protestera, vilket ledde till att de svenska myndigheterna övergick till dubbelbeteckningen assyrier/syrianer.[27]


Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Eastern Churches", Catholic Encyclopedia (1909), se Eastern och Western Syrians.
  2. ^ Parpola: “the Chaldean Catholic Church (established in 1553 but effectively only in 1830)” [1]
  3. ^ Mar Raphael I Bedawid, Assyrian Star 55/3 (Fall 2003), 20.
  4. ^ Simo Parpola (2004). ”National and Ethnic Identity in the Neo-Assyrian Empire and Assyrian Identity in Post-Empire Times”. Journal of Assyrian Academic Studies "18" (2): sid. 22. 
  5. ^ الكاردينال مار عمانوئيل الثالث دلي يطالب البارزاني: بأدراج التسمية الكلدانية قائمة
  6. ^ Den syriska kyrkan av Antiokia genom tiderna, Sid 10
  7. ^ http://sor.cua.edu/Personage/PZakka1/19811129Name.html
  8. ^ Parpola, pp. 16
  9. ^ Den dolda pärlan (The Hidden Pearl). Den syrisk-ortodoxa kyrkan och dess forntida arameiska kulturarv, Vol III s. 123, S. Brock, D.K.G. Taylor, E. Balicka-Witakowsik, W. Witakowski (Trans World Film), Rom 2001 ISBN 1931956995
  10. ^ Wilhelm Baum; Dietmar W. Winkler (2003) (på Engelska). The Church of the East: A Concise History. Routledge. Sid. pp. 4. ISBN 0415297702. OCLC 50802547. http://books.google.com/books?id=yt0X840SjpEC&printsec=frontcover#PPA4,M1. Läst 22 januari 2008 
  11. ^ Assyrian Heritage of the Syrian Orthodox Church
  12. ^ Syriac Orthodox Church Census 2000 Explanation in English
  13. ^ Census 2000
  14. ^ ”Religions - Christian - Middle East Areas Adjacent to the Balkan Peninsula (Also India)” (på Engelska). Virginia Tech. http://learning.lib.vt.edu/slav/relig_chr_mideast.html#assyrianorthodoxoriental. Läst 21 januari 2008. ”Assyrian Orthodox Church (Oriental Orthodox)], The Assyrian Orthodox Church of the Virgin Mary, Paramus, New Jersey Home Page [the first Syrian Orthodox Church established in the United States by immigrants who came from Diyarbakir, Turkey in late 1890's” 
  15. ^ Khaldun S. Husry (1974). ”The Assyrian Affair of 1933 (I)” (på Engelska). International Journal of Middle East Studies "Vol. 5, No. 2": ss. pp. 161-176. http://links.jstor.org/sici?sici=0020-7438%28197404%295%3A2%3C161%3ATAAO1%28%3E2.0.CO%3B2-V&size=LARGE&origin=JSTOR-enlargePage. 
  16. ^ Liora Lukitz (1995) (på Engelska). Iraq: The Search for National Identity. Routledge. Sid. pp. 163. ISBN 0714645508. http://books.google.com/books?id=kFYtslAtnxIC&pg=PA163&dq=Assyrian+question&sig=4OuFXsgZPmn_Fdt_E_HsHhQorWs 
  17. ^ Ronald Sempill Stafford (2006) (på Engelska). The Tragedy of the Assyrians. Gorgias Press LLC. Sid. pp. 142. ISBN 1593334133. http://books.google.com/books?id=LSzuzsRh37gC&pg=PA142&dq=Assyrian+question&sig=8zcOLKfBe5spjmOdYcUUZehpB4k 
  18. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 15
  19. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 14
  20. ^ Joseph, Assyria and Syria: Synonyms?, pp. 38
  21. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 30
  22. ^ Frye, Reply to John Joseph, pp. 70, “I do not understand why Joseph and others ignore the evidence of Armenian and Persian sources in regard to usage with initial a-, including contemporary practice.”
  23. ^ ”Assyria and Syria: Synonyms” (HTML). PhD., Harvard University. First published in Journal of Near Eastern Studies 51 (1992): 281–85. Reprinted together with a “Postscript” in Journal of Assyrian Academic Studies (JAAS) 11/2 (1997): 30–36.. 1992. http://www.jaas.org/edocs/v11n2/frye.pdf. ”Herodotus (7.63)…the Greeks called Assyrians by the name “Syrian” without initial a-…In the second century A.D., the satirist Lucian of Samosata…says (par. 1): “I who write (this) am Assyrian.” Later (par.11), he says, “he calls the people of Syria by the term Assyrian,”...Consequently, I cannot see the problems arising from an identification of the two names Syria and Assyria and the only questions remaining are linguistic and dialect, to explain various forms of the same word such as Athur and variants.” 
  24. ^ ”The works of Flavius Josephus: the learned and authentic Jewish historian” (HTML). Flavius Josephus, William Whiston, Cincinnati: E. Morgan and Co, p.266. http://books.google.se/books?id=lqc_AAAAYAAJ&pg=PA266&dq=the+Assyrians,+who+were+afterwards+called+Syrians&cd=6#v=onepage&q=assyrians%20where%20called%20syrians&f=false. ”...the Assyrians were afterward called Syrians.” 
  25. ^ [a b] Rollinger, Robert (2006). ”The terms "Assyria" and "Syria" again” (PDF). Journal of Near Eastern Studies "65" (4): ss. 283–287. http://www.aina.org/articles/ttaasa.pdf. 
  26. ^ Parpola, National and Ethnic Identity in the Neo-Assyrian Empire and Assyrian Identity in Post-Empire Times, pp. 16
  27. ^ Berntsson, pp. 51

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]