Asta Bolin

Från Wikipedia
Asta Bolin
FöddAsta Emmi Belaya
16 maj 1927
Tyskland Berlin, Tyskland
Död19 september 2019 (92 år)
Skarpnäcks distrikt, Stockholm
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska

Asta Emmi Bolin, född Belaya den 16 maj 1927 i Berlin, död 19 september 2019 i Skarpnäcks distrikt i Stockholm,[1][2] var en svensk författare, kulturjournalist och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var elev vid Dramatens elevskola och sedan skådespelerska på Dramaten och Uppsala stadsteater 1947–1956 och förekom flitigt i radioteatern under 1950-talet. År 1953 hade hon en roll i kortfilmen Museet (om Telegrafverkets museum, i regi av Åke Falck) och 1955 lånade hon sin röst till Lady i den ursprungliga svenska dubbningen av filmen Lady och Lufsen.

Som författare debuterade hon med romanen Gabriella 1950. Hon skrev sedan bland annat en rad konstnärsmonografier. Hon var även verksam som teater- och litteraturkritiker, framförallt i den kristna kulturtidskriften Vår lösen, och som konstkritiker i Svenska Dagbladet 1982–1985. Hon översatte även pjäser för radio och scen. Asta Bolin är begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Gabriella [roman] (KF, 1950)
  • Kvinnan i byn [roman] (Wahlström & Widstrand, 1954)
  • Födelsen [dikter] (Rabén & Sjögren, 1969)
  • Teater och moral: anteckningar om livssyn och teater (Proprius, 1969)
  • Människosaken (Verbum, 1975)
  • Peder Duke (Kalejdoskop, 1988)
  • Du i världen: till ett mycket litet barn (Proprius, 1991)
  • Ett rum till vänster: ur arbetsboken (Carlsson, 1995)
  • Ingens land: om Nils Gunnar Zanders konst (Carlsson, 1997)
  • Den tusende natten: om konstnären Einar Hylanders liv och arbete (Prisma, 2000)
  • Djur kan inte ljuga: dagboksbrev mellan Torsten Renqvist och Asta Bolin (Atlantis, 2003)
  • Om Nils Gunnar Zanders konst (texter av Thomas Kjellgren och Asta Bolin) (Carlsson, 2006)
  • Om själens upphovsrätt: ett brev till Ludvig Jönsson (Proprius, 2010)
  • Biljett till en okänd plats: en minnesbok kring psykoanalytikern Stefi Pedersen (red. Asta Bolin), Carlsson, 2011)
  • Flickan från Ingenstans: ett liv (GML-förlag, 2014)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Annika Hultman Löfvendahl: Asta Bolin sjuttio år: bibliografisk förteckning (Carlsson, 1997)
  • Till en främmande fågel: Asta Bolin 80 år: en vänbok (red. Annika Hultman Löfvendahl, Carlsson, 2007)
  • Lena Engelmark: "Asta Bolin: Det svåraste var att få min verklighet avfärdad" i tidskriften Socionomen, 2012

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1950 En kammartärna Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
Jill En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Kören: Den reumatiska Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Skrädderskan Frida Harlekino och Harlekina
Else Fisher
Kurt-Olof Sundström Dramaten
Bessie Den tatuerade rosen
Tennessee Williams
Ingmar Bergman Folkparksturné[3]
1955 Babels torn
Lars Helgesson
Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[4]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1950 Elisabeth Kallander Hillmans detektivbyrå: Melodimysteriet
Folke Mellvig
Lars Madsén[5]
1954 Tawms dotter Pojken med kärran
Christopher Fry
Palle Brunius[6]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020 (Version 8). Sveriges släktforskarförbund. 2021 
  2. ^ Svenska Dagbladet, 6 oktober 2019, sid. 78
  3. ^ ”Den tatuerade rosen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/den-tatuerade-rosen. Läst 17 oktober 2015. 
  4. ^ S. B-l (30 september 1955). ”Premiär i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-09-30/265/15. Läst 29 januari 2022. 
  5. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 1 juli 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-07-01/173/14. Läst 19 december 2021. 
  6. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 5 juni 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-06-05/150/22. Läst 1 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]