Atlasgröngöling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Atlasgröngöling
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane fotograferad i maj i Tizi Oussen (väster om Imlil) i Marocko.
Hane fotograferad i maj i Tizi Oussen (väster om Imlil) i Marocko.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hackspettartade fåglar
Piciformes
Familj Hackspettar
Picidae
Underfamilj Egentliga hackspettar
Picinae
Släkte Picus
Art Atlasgröngöling
P. vaillantii
Vetenskapligt namn
§ Picus vaillantii
Auktor Malherbe, 1847
Hitta fler artiklar om fåglar med

Atlasgröngöling (Picus vaillantii) är en stor hackspett inom släktet picus. Den är en stannfågel och dess häckningsområden finns i nordvästra Afrika.

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Atlasgröngölingen är i samma storleksordning som gröngölingen men i genomsnitt lite mindre, med en längd på 30-33 cm och ett vingspann på 45-51 cm. Den är mycket lik gröngölingen, med mörkt mossgrön ovansida och gulaktigt grön undersida samt en klarröd nacke. Hanen har även likt gröngölingshanen en röd hjässa, medan honan, till skillnad från gröngölingshonan, helt saknar rött på hjässan där den istället är mörkt grå. Det svarta mustaschstrecket omgärdas av en ljus kant och ögat omgärdas inte av svart som hos nominatformen av gröngöling. På det hela taget är atlasgröngölingshanen mycket lik gröngölingshonan av den iberiska underarten Picus viridis sharpei. Övergumpen är ljusare och klarare gul än gröngölingens och de yttre stjärtfjädrarna är randade i grågrönt och vitt. Näbben, som är något kortare än hos gröngölingen, är ljus vid näbbroten och grå vid spetsen och fötterna är grå.

Trots sin storlek och tyngd har den en lätt och bågig flykt. Dess sång är ett ljudligt ringande skrattläte, plue, plue, plue, som håller ett snabbare tempo än gröngölingens. Den trummar oftare än gröngölingen och virvlarna varar mellan 1 och 1,5 sekund.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i bergsskogar med ceder, ek, tall och poppel, gärna gammal skog upp till och med trädgränsen på en höjd av ungefär 2000 meter. De har sina bon i trädhålor och de lägger mellan 4-8 glansigt vita ägg på en bädd av träflisor.

Föda och beteende[redigera | redigera wikitext]

Den livnär sig på insekter som den fångar med sin långa snabba tunga som har en kladdig saliv som insekterna fastnar i.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Sitt vetenskapliga namn har den fått efter den franske upptäcktsresanden och naturvetaren François Le Vaillant.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Picus vaillantii Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 224-225 
  • Delar av texten är översatt från engelska wikipedias artikel Levaillant's Woodpecker i maj 2007.