Atropin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Atropin
Strukturformler och molekylmodeller för D- och L-isomererna
Systematiskt namn (8-metyl-8-azabicyclo[3.2.1]okt-3-yl)-3-hydroxi-2-fenylpropanoat
Kemisk formel C17H23NO3
Molmassa 289,369 g/mol
CAS-nummer 51-55-8
Egenskaper
Löslighet (vatten) 2,2 g/l
Smältpunkt 118 °C
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
LD50 75 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Atropin är racematet, en blandning av två spegelformer, av hyoscyamin - en alkaloid som kan framställas ur exempelvis potatisväxterna belladonna och bolmört. Naturligt förekommer atropin oftast tillsammans med skopolamin i varierande proportioner. Atropin är en kompetitiv antagonist till kolinerga muskarinreceptorer.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet härkommer från Atropos, den oundvikliga, en av de tre ödesgudinnorna i den grekiska mytologin. Det som är oundvikligt är avklippandet av livstråden.

Funktion och användning[redigera | redigera wikitext]

Atropin hämmar det parasympatiska nervsystemet och används idag som läkemedel vid ett flertal olika sjukdomstillstånd. Det är en kompetetiv antagonist för muskarin receptor acetylkolin receptorer och påverkar därigenom många system i kroppen. Atropin används bland annat för utvidgning av pupiller (mydrostatika), för avslappning av glatt muskulatur vid spasm (spasmolytikum), mot bradykardi (långsam hjärtrytm) och vid hjärtstillestånd. Atropin har en hämmande effekt på svett-, saliv- och magsaftproduktionen. I höga doser verkar atropin retande på hjärnan och framkallar hallucinationer, upprymdhet och raseri. Tillräckligt höga doser leder till medvetslöshet och till slut döden. Atropin har även en viktig militär användning som motgift mot nervgas. Den huvudsakliga effekten hos atropin beror på spegelformen L-hysocyamin.