August von Mackensen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
August von Mackensen
AugustvonMackensen.jpg
Generalfältmarskalk August von Mackensen i 1:a livhusarregementets (de s.k. dödskallehusarerna) uniform
Information
Född 6 december 1849
Dahlenberg, Sachsen, Preussen
Död 8 november 1945 (95 år)
Burghorn, Tyskland

August von Mackensen, född 6 december 1849 i Dahlenberg, död 8 november 1945 i Burghorn, tysk militär; general 1908, generalfältmarskalk 1915.

von Mackensen föddes på Haus Leipnitz i byn Dahlenberg i den preussiska provinsen Sachsen. Efter skolgång i hembyn, Torgau och Halle, studerade han agronomi vid universitetet i Halle.

Mackensen blev reservofficer vid kavalleriet 1870 och deltog med utmärkelse i fransk-tyska kriget. 1882 blev han generalstabsofficer, 1893 major och regementschef, 1897 överste, 1900 generalmajor, 1908 general av kavalleriet och 1914 generalöverste. Mackensen adlades 1899.[1]

Vid första världskrigets utbrott var Mackensen chef för 17:e armékåren, vilken var stationerad i Danzig, och ledde denna under operationerna på östfronten. Först i slaget vid Tannenberg i augusti och i slaget vid de Masuriska sjöarna i september 1914. I november blev Mackensen chef för 9:e armén. Efter framgångarna under vinterfälttåget i Polen blev han i mittan av april 1915 chef för 11:e armén och verkställde med denna genombrytningen under Gorlice–Tarnów-offensiven 1-3 maj 1915 och befriade, de av ryssarna i Galizien tidigare ockuperade städerna, Przemyśl 2 juni och Lemberg 22 juni.[1]

Sedan armégrupp Mackensen bildats i juli 1915, ryckte Mackensen in i Polen och intog 26 augusti Brest. Han fick därefter befäl över den för offensiven mot Serbien avsedda armégruppen och genomförde besättandet av Serbien i oktober och november 1915. I augusti 1916 ryckte Mackensen in i Rumänien söderifrån genom att gå över Donau vid Svisjtov och blev i november samma år överbefälhavare över centralmakternas stridskrafter i Rumänien.

Han erhöll i januari 1917 den högsta tyska militära utmärkelsen, Storkorset av järnkorset.

Efter freden i Bukarest i maj 1918 var han till krigets slut militärguvernör i Rumänien men internerades, då han efter vapenstilleståndet 11 november 1918 skulle ta hem trupperna, av den ungerska regeringen och kvarhölls till i november 1919.[1]

Mackensen utgav 1892 Schwarze Husaren i två band.[1]

I början av 1945, då Röda armén hade invaderat Tyskland, flydde von Mackensen och hans fru västerut. Han avled i november samma år, knappt 96 år gammal, i Burghorn, nordost om Celle.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1139