Aurélien Scholl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aurélien Scholl.
Aurélien Scholl, karikatyr av André Gill.

Aurélien Scholl, född den 13 juli 1833 i Bordeaux, död den 16 april 1902 i Paris, var en fransk journalist och författare.

Scholl började som mycket ung att skriva i tidningarna, medarbetade i "Corsaire", "Paris", "Mousquetaire’’, "L’illustration" samt uppsatte "Satan" 1855 och flera av dessa kvicka småtidningar, som var så omtyckta mot slutet av andra kejsardömet: "Le nain jaune", "Le lorgnon", "Le jockey" med flera. År 1872 inträdde han i "L'événement", var en kortare tid huvudredaktör för "Voltaire" och "Echo de Paris". Hans bitande utfall skaffade honom många fiender och dueller på halsen, och han var länge en av Paris mest kända personligheter.

Han skrev även teaterpjäser och romaner. Bland de förra kan nämnas Jaloux du passé (1861), La question d'amour (1864), Les chaines de fleurs (1866), Le nid des autres (1877), L'amant de sa femme (1890) och La danseuse de corde (1892). Dessutom skrev han många sedeskildringar ur Parislivet, som Lettres à mon domestique (1854), Denise (1857), Les amours de théâtre (1863), Scénes et mensonges parisiens (1863), Les gens tarés (1864), Les nouveaux mystéres de Paris (1867), Les amours de cinq minutes (1875), Les scandales du jour (1878), Fleurs d'adultére (1880), L'orgie parisienne' (1882), Memoirs du trottoir(samma år), Fruits défendus (1885), L'esprit du boulevard (1886), Les fables de la Fontaine (samma år), Paris en calecon (1887), Fans au cent coups (1888), Reines de coeur (1890), L'amour appris sans maitre (1891), Les ingénues de Paris (1893), Tableaux vivants(1896) och L'amour d'une morte (1897).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scholl, Aurelien, 1904–1926.