Austin 3-litre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Austin 3-Litre
Austin 3-Litre 02.jpg
Grundinformation
Märke Austin
Tillverkning 1967-1971
Även kallad ADO61
Konstruktion
Klass Storbilsklass
Karosseri 4-d sedan
Liknande Fiat 130
Ford Zephyr
Opel Kapitän
Drivlina
Motor 6-cyl radmotor,
2912cc
Effekt 124 hk vid 4500 varv/min
Vridmoment 218 Nm vid 3000 varv/min
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas 294 cm
Längd 472 cm
Bredd 170 cm
Höjd 144 cm
Vikt 1500 kg
Kronologi
Föregångare Austin A110 Westminster
Efterträdare -
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Austin 3-litre.

Austin 3-Litre är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Austin mellan 1967 och 1971.

British Motor Corporation hade jobbat med sitt nya flaggskepp sedan början av sextiotalet. Man hade byggt prototyper av Wolseley- och Vanden Plas-versioner, men den Austin 3-Litre som presenterades hösten 1967 var den enda som kom att produceras. När de första bilarna levererades till kund ett halvår senare, hade Leyland Motors tagit över företaget.

BMC:s ekonomer bestämde att företagets prestigevagn skulle dela karossens passagerarutrymme med den mindre 1800-modellen. Eftersom den större bilen var bakhjulsdriven tillkom en kardantunnel som inkräktade på utrymmet. Effekterna på bilens utseende var inte heller de särskilt positiva. Motorn var en mindre och lättare vidareutveckling av företrädarens sexcylindriga C-motor. Den hade nu sjulagrad vevaxel och avvändes även i MGC. Bilen hade individuell hjulupphängning runt om med automatisk nivåreglering bak. Från 1800:n hämtades även den hydrauliska Hydrolastic-fjädringen som gav ovanligt god komfort. Redan hösten 1968 uppdaterades bilen till ”de Luxe”-utförande, med lyxigare interiör och bättre säten.

Försäljningen av Austin 3-Litre blev ett stort misslyckande. Delvis kan detta skyllas på den kontroversiella formen och att den nya ledningen inte satsade en penny på marknadsföring. Men märket Austin hade i slutet av sextiotalet främst kommit att förknippas med framhjulsdrivna småbilar och kundgruppen föredrog prestigen hos konkurrenter som Rover P6 och Triumph 2500. När produktionen avslutades våren 1971 hade man byggt 9 992 bilar och med 3-Litre upphörde tillverkningen av stora Austin-bilar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]