Austin Allegro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Austin Allegro
Austin Allegro Estate UK.JPG
Allegro Estate i tidstypisk färgsättning.
Även kallad ADO67
Märke Austin
Tillverkning 1973-1983
Föregångare Austin 1300
Efterträdare Austin Maestro
Klass Småbilsklass
Karosseri 2/4-d sedan
3-d kombi
Motor 4-cyl radmotor
Drivning Framhjulsdrift
Växellåda 4/5-vxl manuell
3-stegs automat
Hjulbas 244 cm
Längd 385 cm
Bredd 161 cm
Höjd 139 cm
Vikt 800 - 900 kg
Liknande Citroën GS
Fiat Ritmo
Volkswagen Golf

Austin Allegro är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Austin mellan 1973 och 1983.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

BMC 1100/1300 hade varit Storbritanniens bäst säljande bil under större delen av sextiotalet, men den tappade allt mer mark till den konventionella Ford Cortina. Sedan British Leyland Motor Corporation bildats 1968 prioriterade den nya ledningen arbetet med Morris Marina, som skulle konkurrera direkt med Cortinan. Arbetet med efterträdaren till 1100/1300-modellen fick vänta. Man insåg att den nya bilen aldrig skulle nå upp till företrädarens tillverkningsvolymer och satsade därför på en lite udda bil, för den som gillade tekniskt avancerade lösningar och annorlunda formgivning. Och där måste man säga att britterna lyckades.

Allegron byggde vidare på den tekniska grunden från föregångaren, enligt Alec Issigonis Hundkojekoncept. Den hade tvärställd motor och framhjulsdrift, med växellådan monterad under motorn. Den hydrauliska Hydrolastic-fjädringen vidareutvecklades till Hydragas, där fjäderelementen nu utgjordes av komprimerad gas, som hos Citroën. Likt företrädaren nöjde man sig med sedan-kaross. För den som behövde större utrymmen fanns en kombi-version och marknadens ljumma mottagande av Maxin visade ledningen hur britterna ställde sig till halvkombi-lösningen.

Allegro[redigera | redigera wikitext]

Bilen presenterades i maj 1973. Mottagandet var försiktigt positivt, även om vissa klagade på den udda formen, den klena prestandan och, den innovation som folk främst förknippar med Allegron, den kvadratiska ratten.

I oktober 1975 kom Allegro Series 2, med fastare fjädring, bättre benutrymme bak och rund ratt.

Hösten 1979 presenterades Allegro Series 3, med ny front och inredning. 1100cc-motorn ersattes av en mindre enlitersvariant. Den mest efterfrågade förbättringen, en halvkombi-lucka rymdes dock inte inom British Leylands budget. Det fick vänta tills efterträdaren Maestro presenterades 1983.

Allegron har fått klä skott för allt som gick fel inom British Leyland under sjuttiotalet, med usel kvalitet, dålig tajming, udda, eller rent ut sagt fula former och en total brist på känsla för vad marknaden efterfrågade.[1] Trots detta sålde bilen inte så dåligt. På hemmamarknaden, vill säga. Utanför Brittiska öarna var den närmast osäljbar.


Vanden Plas 1500[redigera | redigera wikitext]

Vanden Plas Princess 1500.

Vanden Plas presenterade sin lyxversion av Allegron 1974. Liksom företrädaren Vanden Plas Princess 1300 hade den en riktigt lyxig inredning, klädd i läder och trä. Bilen fanns med 1500cc och 1750cc motor. Tillverkningen flyttades till MG-fabriken i Abingdon 1979 och både modellen och märket Vanden Plas försvann när fabriken lades ned året därpå.


Innocenti Regent[redigera | redigera wikitext]

Innocenti Regent

Sedan British Leyland lagt ned 1100/1300-modellen försökte italienska Innocenti sälja Allegron under namnet Innocenti Regent i dess ställe. De tilltänkta kunderna tog sig en snabb titt på bilen, skrattade gott och gick sedan och köpte en Fiat istället. Tillverkningen lades ned, efter arton månader, i slutet av 1975 och BL sålde Innocenti till De Tomaso.


Motor[redigera | redigera wikitext]

De minsta versionerna av Allegron såldes med BMC:s A-motor, hämtade från föregångaren.

Dessutom såldes bilen med den modernare E-motorn, från Maxin.

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
1000 4-cyl radmotor ohv 998 cm³ 44 hk Enkel förgasare
1100 4-cyl radmotor ohv 1098 cm³ 45-49 hk Enkel förgasare
1300 4-cyl radmotor ohv 1275 cm³ 59-63 hk Enkel förgasare
1500 4-cyl radmotor SOHC 1485 cm³ 69 hk Enkel förgasare
1750 4-cyl radmotor SOHC 1748 cm³ 76 hk Enkel förgasare
1750HL 4-cyl radmotor SOHC 1748 cm³ 91 hk Dubbla förgasare

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The crappest car in Britain — named and shamed in Crap Cars, publicerat 2007-04-25

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Austin Allegro.