Gråhök
| Gråhök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_-_Tasmania_S4E6209_(21788980813).jpg) Gråhök av vit fas på Tasmanien | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Accipiter |
| Art | Gråhök A. novaehollandiae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Accipiter novaehollandiae | |
| Auktor | (Gmelin, 1788) |
| Synonymer | |
| |
 | |
Gråhök[2] (Accipiter novaehollandiae) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]
Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Gråhök är en kraftig rovfågel som förekommer i två färgformer, en i grått och vitt och en helvit. Båda former har gula ben och röda ögon. Jämfört med brunhök har den bredare vingar. Arten påträffas vanligen i fuktiga skogsområden, bland annat i tät regnskog.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln förekommer i norra och östra Australien och på Tasmanien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap[redigera | redigera wikitext]
Fågeln kallades tidigare grå duvhök, men DNA-studier visar att arten inte är nära släkt med den i Europa och Nordamerika förekommande duvhöken. Den senare står troligen närmare kärrhökarna i Circus, varför släktet Accipiter sannolikt är parafyletiskt.[5][6][7][8] Än så länge har dock dessa forskningsresultat lett till några ändringar bland de större taxonomiska auktoriteterna.
Status[redigera | redigera wikitext]
Gråhök har ett litet bestånd uppskattat till endast mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal. IUCN kategoriserar ändå arten som livskraftig.[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
På svenska har arten även kallats grå duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.[2]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Debus, S., G. M. Kirwan, and J. S. Marks (2020). Gray Goshawk (Accipiter novaehollandiae), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grygos1.01
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör gråhök.
Wikispecies har information om Accipiter novaehollandiae.- Läten på xeno-canto.org
|